Serbia, here we come!

140721

Hungary – Serbia, Prokuplje

DCIM101GOPRO

Vi lämnade pensionatet i Ungern runt tio för att bege oss mot Serbiska gränsen cirka 20 minuter bort, där vi hamnade i bilkö för att kunna köra igenom gränsövergången. Under den timme vi stod i kön var det många nyfikna som var framme och kikade. En kille från Nederländerna kikade en rejäl stund på kartan på huven innan han kom fram till Hampus i passagerarsätet och frågade om vi verkligen skulle köra bilen ända till Mongoliet? Han som tyckte att han och hans fru skulle ut på en ordentlig road-trip, till hennes föräldrar i Turkiet och senare hans föräldrar i Kurdistan. Vi pratade lite om äventyret och visade upp Hajen och skickade med lite klisterdekaler.

IMG_0446

IMG_0450

IMG_0455IMG_0456

Sedan rullade det på och vips var vi framme vid Ungersk/Serbiska gränsen. Vi fick visa pass och öppna bagageluckan för att visa vårt överfulla bagageutrymme. Hampus var ganska orolig att vi skulle behöva visa allt innehåll i bilen och att han på så vis skulle bli av med hela sitt lager av snus. Som tur var gick det ju bra! Även gränspolisen som hjälpte oss var imponerad över kartan på huven och ropade till sig en kollega och stod och beundrade mästerverket och frågade om vi inte var helt galna som skulle med bilen hela vägen till Mongoliet. ”Lite” svarade vi och sedan åkte vi vidare mot ingenmansland innan vi hamnade i en ny gränskontroll in mot Serbien som även den flöt på smärtfritt. På vägen in i landet blev vi omkörda av det nederländska paret som tutade och vinkade för glatta livet!

DCIM101GOPRO

DCIM101GOPRO

DCIM101GOPRO

Väl inne i Serbien stannade vi vid första bästa bensinmack för att köpa lite frukost och ta ut serbiska dinarer. Tyvärr fungerade inte uttagsautomaten och dinarer behövde vi ha – men där blev vi återigen räddade utav de amerikanska dollarna vi har med oss. Sedan plöjde vi Serbien så fort det bara gick och stannade bara för att köpa lite mat, tanka och byta chaufför. Klockan 13:00 hamnade vi i den första poliskontrollen – men vi blev bara vinkade igenom – så vi klarade oss med andra ord väldigt bra. Efter sex timmar på vägen var vi äntligen framme vid vår slutdestination Prokuplje. En stad cirka två mil får Niŝ där vi får låna Stevos hus och bo i! Tack!

IMG_0441

DCIM101GOPRO

IMG_0461

DCIM101GOPRO

DCIM101GOPRO


IMG_0489IMG_0502IMG_0540IMG_0562IMG_0569IMG_0592IMG_0604IMG_0622

Väl på plats i Prokuplje visste vi inte riktigt vart vi skulle. Vi hade GPS:en inställd på rätt gata och följde instruktionerna men vi ändade upp i gatumarknad och var tvungna att backa en bra bit för att kunna vända bilen. Tillsist fick vi ett meddelande från Stevo som sa att vi skulle parkera bilen någonstans längs huvudgatan och vänta på Alex som skulle komma och möta upp oss och ta oss till huset.

IMG_0635

Vi gick ut för att äta typsik serbisk mat med färska gurkor och tomater, fisk och gott kött. Mumma! Restaurangen var jättemysig och genuin, typiskt serbisk enligt Alex. Vi drack också en Serbisk öl och åt tills vi storkan. Det är skillnad på vad man får för pengarna. Vi betalade 6000 dinarer för en gigantisk måltid för fyra personer inkl. driks. Detta blev i svenska pengar cirka 450 kronor.

IMG_0643IMG_0674IMG_0678IMG_0668IMG_0680

Sedan fick vi skjuts ehm utan Zarko. Han hade en fin doftgran i bilen – som den serbiska flaggan med nationalsången på baksidan som vi faktiskt fick utav honom! Tack snälla Zarko! Och tack Alex för att du tagit så väl hand om oss ikväll!

Nu ligger vi nerkrupna i varsin säng och tänkte sova. Imorgon ska vi vila upp oss och turista lite i Prokuplje. Sedan styr vi vår kosa mot Istanbul och Turkiet på onsdag, som är nästa delmål på resan.

//Hampus hajen och Elin 

 





One Comment

  1. Svara

    […] Serbia  2014-07-21 […]

Kommentera

Translate »
%d bloggare gillar detta: