”HALT – POLICE – STOP -CONTROL!!!”

140801

Georgien – Azerbajdzjan

Vi vaknade med solen strax innan kl 06:00 och drog oss tills klockan ringde. Sedan blev det full fart! När klockan var strax runt 06:45 var det dags för frukost och invigning av vår vattenkokare som fungerar att använda i 12 volts uttaget i bilen. Vi startar bilen, sätter på vattenkokaren och ser att den lyser och medan vi väntar fixar vi med lite annat. Någon minut senare noterar Elin att det inte lyser längre från kokaren och drar ut kontakten och märker att det kommer rök från adaptern. Efter inte så mycket överläggande beslutar vi oss för att sätta kontakten direkt i cigguttaget utan förgreningar för att se om vi lyckas bättre. Men nej, vattenkokaren slocknar och sedan fungerar inga kontakter i eluttaget. Då får vattenkokaren sig många bannor och vi kollar alla säkringar men ingen verkar ha gått. Så hur ska vi göra nu då utan möjlighet att ladda i bilen. Vi beslutade oss för att lämna det en stund, äta en smörgås istället och fortsätta mot gränsen.

IMG_2207 IMG_2210

Efter att ha kört på motorvägen en stund dök det upp lite skyltar både mot Tibilisi och Baku, vilka vi följde. Tillslut kom vi in i tättbebyggt område, tappade bort oss och stannade på en bensinstation för att fråga om vägen mot Azerbajdzjan. Det var inte många ord på engelska som utbyttes men tillslut förstod vi att vi faktiskt redan var i Tibilisi. Vi fick hjälp med vägen och svängde mot höger. Vi vet fortfarande inte om det var rätt eller ej,men vi hamnade mitt i centrala delarna av huvudstaden, där bilisterna körde som dårar och efter devisen ”störst först”. Hampus körde på och följde trafikrytmen och Elin letade efter obefintliga vägskyltar. I rödljus vevade vi ner rutan och frågade andra bilar om vägen och tillslut lyckades vi hitta oss ut ur staden och var på väg mot Röda bron och gränsen.

IMG_3577

Vi ankom till gränsen runt 10:00 med en vägskylt på Georgiska översatt till engelska som ”Good Luck”. Vi skojade lite om det och tänkte jaha, good luck som i att komma in i landet. Eller vad menar dom? Sedan rullade vi smärtfritt ut ur Georgien och in i ingenmansland mot Azerbajdzjan. Där hamnade vi i bilkö men tog det hela med ro – vi hade alla papper klara och väntade. Det hände inte så mycket och tillslut kom en man från Georgien fram och pratade lite med oss. Han berättade något om att det kommit en ny lag om att ta med sig bilen in i landet som trädde vilken trädde i kraft idag, 1 augusti. Bilar äldre än årsmodell -04 fick inte tas in i landet, annars var man tvungen att betala en stor avgift på 1500 USD. Då började svetten rinna lite mer och vi letade snabbt fram mobilen och skickade sms hem till Elins mamma med förfrågan om numret till Svenska ambassaden i Azerbajdzjan – utifall vi behövde ha hjälp. Tillslut fick vi dock rulla igenom första grindarna in själva kontrollen och där tog det stopp.

Vi fick lämna in våra pass och papper på bilen tillsammans med våra visum. Åka fram och tillbaka under taket tills de konstaterade att de behövde gå igenom bilen. Så vi fick parkera bilen och vänta och vänta. Sedan kom inspektionsmännen fram och ville först se papper, vilka vi inte hade fått. Så Hampus fick gå tillbaka till polisen och militären vid passkontrollen och hämta papper. Ja så höll det på fram och tillbaka, hämta och lämna papper, hämta dollar, köpa försäkring, hämta mera dollar köpa ett annat papper. Tillslut var alla papper klara för kontroll av bilen. Vi var lite oroliga men det gick fint, det öppnades två lådor. Ja, vi hade ju hunnit att bli lite tjenis med männen som arbetade där under tiden vi väntade. Åh, vad kartan på huven har räddat oss många gånger! Vi fick till och med en hälsning skriven på bilen utan en av militärerna som hjälpte oss vid gränsen. Samtidigt som vi väntade kom det en ny bil från Mongol Rally inkörandes. Ett par engelsmän varav den ena fick köra bilen genom gränsen och den andre fick gå över. Vi pratade en stund innan han också fick springa fram och tillbaka med papper. Tillslut var alla papper med bilen klar så vi fick köa igen för att få komma in i landet. Vi fick våra pass och sedan var vi i Azerbajdzjan! Bara 3,5 timmar efter ankomst.

Vi stannade vi första bästa stopp för att försöka växla våra georgiska sedlar mot azerbajdzjanska manats. På första stället var det stängt och Elin skulle passa på att gå på toaletten – men utan pengar går det inte. Så vi åkte vidare, stannade vid en bensinstation – gick på toan och fick pengarna växlade. Så nu hade vi 80 manats!

Nästa gång vi passerade en tätort bestämde vi oss för att leta reda på en bilmekaniker för att få hjälp med elektroniken. Vi hittade en nästan direkt och blev väl omhändertagna. Vår bil och vi skapade stor uppståndelse och det var många som var nyfikna. Männen kollade såklart säkringarna de också och fann precis som vi att de såg bra ut. Dock nöjde de sig inte med att titta under huven och under ratten utan skulle också in bakom panelen. Och vad tror ni satt där om inte en liten 15 säkring och väntade på att bli bytt! Så när de hjälpt oss med det kunde vi lättade konstatera att elektorniken fungerade igen!

IMG_3602 IMG_3607

 

IMG_3606 IMG_3614 IMG_3618 IMG_3619 IMG_3621 IMG_3623 IMG_3595

Vi förklarade vart vi skulle åka, lämnade över klistermärken och även vår vattenkokare. Jättebra idé men fungerade uppenbarligen inte för vår bil – så hädanefter kokar vi vatten över stormköket. Vi blev bjuda på chai av verkstadsmännen, satte oss ner för att äta lite mat. Klockan började nu närma sig 16:00 Georgiansk tid – men i Azerbajdzjan är de yttterligare en timme före så snart 17.00 och 50 mil kvar till Baku, så det var bara att sätta igång.

Vi kom inte längre än en timme bort innan vi mötte en polisbil som vände om och vinkade in oss. En av poliserna hämtade våra papper medan vi satt kvar i bilen och ropade sedan på Hampus. Han klev ur bilen, satte sig i baksätet på polisbilen och stängde dörren. Då började Elins fantasi skena iväg och med hjärtat i halsgropen såg hon för sig bilen åka iväg med Hampus i och bli kvar själv på en motorväg i Azerbajdzjan. Men så blev det inte utan istället fick Hampus förklarat för sig att han körde för fort. Hur de nu kunde veta det då de körde på andra sidan och han höll 70 på en 80 väg – men det skulle visst ligga en skola längs med vägen och då skulle man inte köra mer än 40 km/h. Så det skulle bli böter – 300 USD! Hampus svarade aldrig i livet, då får du sätta mig i fängelse! Så efter lite om och men betalade vi 30 USD, utan kvitto, fick tillbaka våra körkort och papper på bilen så vi kunde åka vidare. Båda lite skakiga. Hampus övade sedan på vad han skulle säga nästa gång vi blev inkallade.

Så gick det knappt trettio minuter och så kom nästa trafikpolis. Då fick vi mest prata, han var väl lite nyfiken på vart vi skulle och sedan fick vi åka igen. Nu satt vi både två med en puls högt över det normala och tänkte när blir nästa gång – jo ytterligare trettio minuter senare. Då blev vi invinkade igen. Hampus fick återigen gå bort till polisbilen och fick en förklaring om att han missade en stoppskylt (på motorvägen) och därför skulle betala böter. Polisen hotade också med ta körkortet och skicka in det till deras huvudkontor. Turligt nog räckte det med att betala 20 USD, utan kvitto, och sedan köra vidare.

Båda två började tyvärr känna att det inte alls kändes bra det här och ville bara ut ur landet. Hampus nämnde något om att det nu skulle varit bra om vi åkt i karavan med andra som kör Mongol Rally – att vi kanske kunde bli lite mer skyddade då. Bara några minuter senare ser vi våra kompisar från gränsövergången i Georgien, de med brandbilen. De sitter under ett parasoll och spelar kort, så vi kör upp bredvid och pratar lite med dem.

IMG_3625

Det visar sig att de fått problem med kylaren och väntar på att den ska svalna. De har då också blivit stoppade av polisen vid två tillfällen och också fått betala 50USD sammanlagt i böter, utan kvitto, och de känner precis som oss att de bara vill ut ur landet. De frågar om vi skulle kunna ha möjlighet att bogsera dem om det behövdes och visst kunde vi det. Så vi slog följe och de packade ihop sina saker och körde före oss. Det gick inte många hundra meter innan de var tvungna att köra av vägen – det gick inte längre. Så vi fick helt enkelt bogsera dem. Vi hade tur som stannade där det fanns lite folk och med lite papper och penna fick vi reda på att max-hastigheten vid bogsering är 60 km/h. Hampus tejpade även för vår reflexlogga på främre delen av taket, så det inte skulle lysa i mörkret. Vi bestämde oss för att satsa på att köra hela vägen till Baku, då hade vi drygt 32 mil kvar på resan.

Det började bra men vi satt alla på helspänn och höll utkik efter trafikpoliser. Klockan var strax efter 20:00 och vi väntade också på att mörkret skulle falla så vi kunde bli lite mer anonyma i mörkret. Runt 21:30 blev det så äntligen mer än skymning och vi hade ännu inte stött på någon trafikpolis. Knappt hälften av vägen till Baku var det vägarbete och många 30-skyltar. Vi vågade absolut inte köra snabbare än angiven hastighet trots att alla andra körde på som om det var 140 på vägen.

IMG_3632 IMG_3629

Vi stannade för att tanka, köpte på oss godis och dricka, bytte chaufför och Elin gjorde sin första bogsering någonsin! I Azerbajdzjan – fullt av trafikpoliser! Men det gick bra. Vi har fått walkie-talkies i spons och de kom verkligen till användning nu, så vi kommunicerade bra med dem och bestämde oss för fraser att säga till nästa trafikpolis. Så istället för att säga att vi skulle hela vägen till Baku bara säga att vi letade efter ett hotell att bo på under natten eller att tuta tre gånger om det var dags för oss att bli stoppade.

IMG_3642 IMG_3645 IMG_3651

Vi bytte chaufför en gång till och när klockan var efter 03:00 rullade vi äntligen in i Baku. Frågan var bara hur vi skulle hitta ett hotell i en stad som vi varken har gps eller karta över. Men Bakuborna skulle visa sig vara väldigt trevliga och hjälpsamma – så vi fick eskort fram till ett ”billigt” hotell där vi också hade möjlighet att parkera bilen. Vi bogserade engelsmännen hela vägen och körde medvetet mot rött inne i stan då det slog om precis när vi kom. Det är inte så himla lätt att köra efter en bil för guidning samtidigt som man bogserar en annan bil. Strax efter att vi kört igenom trafiklljuset hör Elin Hampus säga. ”Åh nej”, sucka djupt och se orolig och stressad ut. ”Nu blir vi stoppade – polisen ligger bakom med sirener och ljus på”. Så vi börjar mentalt förbereda oss på det värsta och också sakta in bilen. Men så sker undret! Två stora polisbilar med sirener på kör bara förbi oss! Så ser vi att det inte är trafikpoliser och till utseendet på bilarna att döma är de någon typ av insatsstyrka och bryr sig inte alls om två utländska bilar, varav den ena blir bogserad, och som kör mot rött. Så viktiga är vi inte! Så 50 manats senare (ungefär 50 Euro) ligger vi i varsin säng på ett hotellrum för att sova. Trötta efter lång tids körning med en maxhastighet på 60 km/h. Glada och lättade att vi inte blivit stoppade av trafikpolisen igen och men ändå med en önskan att komma ut ur landet så fort som möjligt. Tyvärr blev det inte så mycket fotograferande då vi var på helspänn hela tiden och detta är hittills den värsta dagen på hela resan. Vi måste nog erkänna att vi hade lite hemlängtan båda två – men imorgon tar vi nya tag mot Mongoliet!

IMG_3641

IMG_3638

/Äventyrarna

2 Comments

  1. Svara
    Rulle Rullsson 2 augusti, 2014

    Hej, nu verkar det hända lite- ta det lugnt och se glad ut så går det säkerligen bra- följer er noga. Ha det gött!!

  2. Svara

    […] HALT – POLICE – STOP -CONTROL!!! 2014-08-02 […]

Kommentera

Translate »
%d bloggare gillar detta: