I´m on a boat!

140805 tisdag

Hampus vaknar vid 07:00, klär på sig och tar med sig kameran – för nu ska han in till kaptenen och fotografera! Det blir en hel del foton och sedan går han ner till hytten för att sova en stund igen.

IMG_4375

IMG_4392

IMG_4399

Runt klockan 10:00 vaknar vi båda två och går upp, äter lite frukost, smörjer in oss med solskyddsfaktor och tar en tur upp på däck. Vi träffar lite folk från gårdagen som vi pratar med, går ner en sväng till hytten igen på grund av värmen och sedan ut igen. Vi ser land närma sig och möter kaptenen när vi sitter på en bänk i skuggan för att komma bort från den direkta hettan av solen. Han berättar att skeppet vi åker med väger 1200 ton, att han arbetat som kapten på fartyget i två år, pekar på andra skepp ute på havet och talar om vilken nationalitet de har och vart de ska. Sedan säger han att vi anlänt till Turkmenbashi men att hamnen är upptagen så vi inte kan lägga till ännu utan måste cirkulera i vattnet utanför men att han räknar med att vi kommer få lägga till runt klockan 14:00. Bara tre timmar kvar innan Turkmenistan. Vi fortsätter kommunicera en stund innan han blir iväg kallad för att sköta sina plikter som kapten och vi sitter kvar på bänken och njuter av utsikten en stund innan vi återigen går upp på däck för att söka skugga och sätter oss ner och pratar med en bra stund med andra deltagare i rallyt.

När klockan börjar närma sig 14:00 tar vi ytterligare en smörgås och förbereder oss för att få gå i land. Alla passagerare blir beordrade att vara i ”salongen” tills vi får gå av. Där är det jättevarmt och svetten lackar och en timme senare är det äntligen dags att få köra bilen av båten.

Vi hamnar direkt vid gränskontrollen, drygt femton Mongol Rally bilar och så vi. Av en av militärerna får vi reda på att vi måste vänta en timme innan våra visum kan handläggas och klockan 16:00 börjar köandet och springandet inne på gränskontrollen. Hampus får, som ägare av bilen, springa runt i flera olika bås, skriva på papper och få det som ett kvitto och sedan gå till betalluckan för att få stämpel på att allt betalats, sedan gå till nästa ställe få nytt kvitto att betala och sedan ställa sig i kö igen för att få betala och så håller det på. Ni förstår säker att med bara en betalstation tar det lite tid och det är inte bara förarna som ska dit utan även vi ”medpassagerare” ska också betala och sedan få en stämpel i passet för att få komma in i landet. Hampus springer runt mellan olika rum inne i byggnaden, sedan ut och in igen. Köar, får berätta vart vi ska köra och vid vilken gräns vi ska ut och vid sista stationen gå in i ett rum där han får sitta ner och blir förhörd av en man som samtidigt som han sitter och trummar med fingrarna på bordet säger: ”Hmm.. Gustaf… Hmm” fortsätter trummar tittar sedan på Hampus sedan på hans pass, sedan på Hampus igen och återigen på passet. Han lämnar fram en lista med namn på till Hampus så han får peka ut vem han åker med, får frågan om vi är gifta varvid Hampus svarar som vi alltid gjort vi sådana frågor: ”Soon” och mannen skrattar. Under tiden Hampus sitter där inne kommer det in fyra soldater som ställer sig på rad. Mannen fortsätter sedan ställa frågor om vilken bil vi har, ringer ett telefonsamtal och pang så satt det en stämpel på ett papper och Hampus fick gå ut ur rummet, lämna pappret vid en annan station och sedan blev det kontroll utav bilen.

Under tiden som Hampus springer fram och tillbaka har Elin hunnit betala sina 12USD, fått en stämpel i passet och ett ”Welcome to Trukmenistan” i ett av båsen. Dock har hon nu väntat på att få gå igenom säkerhetskontrollen. Alla passagerare blev ombedda att ta med sig sina personliga tillhörigheter och varje väska och liten pinal gicks igenom så noggrant så. En av killarna fick hela sin surfplatta kollad och fick berätta vad alla foton föreställde och vart de kom ifrån. Elin hade med sig en handväska med pengar, ”viktigväskan” med alla dokument och en ryggsäck med en liten neccessär. Hon fick plocka ur varenda mapp ur väskan så de kunde bläddra igenom, de öppnade ryggsäcken frågade vad än det ena än det andra var. De hittade en oöppnad dosa snus, frågade vad det var, fick till svar ”swedish tobacco” och verkade nöja sig med det. Sedan gicks neccessären igenom och allt skulle öppnas men när obrutna kontaktlinsvästskor också skulle brytas sa Elin högt och tydligt ”no no no” och de lät bli. Någon måtta måste det ju ändå vara. Tillslut var allt kollat och det såg bra ut så hon fick gå ut och sätta sig på andra sidan gränsen, inne i Turkmenistan.

Ungefär samtidigt som Elin var klar vid gränskontrollen gicks bilen igenom. De ville att Hampus skulle ta fram alla mediciner som vi har med oss. Vår ”medicinlåda” är inte att leka med då vi har fått otroligt mycket bra saker i spons men när alla mediciner som paracetamol, ibumetin och antibiotika dök upp fick de ringa till en läkare som fick gå igenom allting. Elin stod en bit bort och tittade på och det tog sin lilla tid. Hampus fick även visa dem all vår köksutrustning och gitarrfodral med gitarr samt vår låda för skor. De ville egentligen tittat i ryggsäcken också men den glömde de bort och så var Hampus också inne i Turkmenistan och klockan började närma sig 21:00.

På andra sidan gränsen stod de allra flesta bilar kvar och väntade på varandra. När ett fåtal bilar inte tagit sig över gränsen ännu åkte ett gäng bilar iväg medan ett annat gäng stannade kvar för att vänta. För att få köra ut ur området var vi tvungna att passera en lite bro, vilken vi också fick betala fyra manater för att åka över men sedan var vi äntligen inne i landet och på väg mot centrum. Det blev bestämt att vi skulle åka till stranden för att campa under natten då vi inte hann att köra någonstans och vägarna ska tydligen vara väldigt dåliga och alla var vi trötta.

Vi åkte med den första konvojen som stannade till vid en liten närbutik för att handla. Vi köpte på oss vatten, iste, lite ost, bröd och chokladkakor. När vi, flera uppseendeväckande bilar, stod på rad kom det fram många nyfikna människor som ställde frågor, fotograferade och tittade på bilarna. Elin som varit inne och handlat kommer tillbaka och letar efter kartan som vi har för centrala Asien, vilket innebär i princip alla ”-stanländer”. Men den är borta. Vi hade kartan vid gränskontrollen för att vi skulle kunna ta reda på vid vilken gränsstation vi skulle ut ur landet igenom och har mitt i alltihopa troligen förlagt det. Elin springer tillbaka in i butiken för att fråga om de har någon karta men det har de tyvärr inte och när hon kommer ut igen har alla andra bilar åkt iväg. Turligt nog kommer den andra konvojen strax efter så vi väntar en stund till och får sedan instruktioner om att ta vänster i rondellen strax framför oss och att vi ska följa havet så kommer vi snart till stranden. Vi är nu sex bilar i konvoj och vi kör först. Vi hinner inte långt förrän det kör upp en bil bredvid oss som ropar ”Hallo friends! Where are you going?” varvid vi svarar ”The beach”. Mannen i bilen säger åt oss att följa efter honom och så kör vi hela vägen till stranden. Det var tur att han kom och hjälpte oss för vi hade aldrig hittat dit annars. Under tiden som vi kör möts vi av idel glada turkmenistaner som tutar, vinkar och ler stort åt oss. Helt underbart!

Vi kommer fram till stranden där den första konvojen redan är. Vi pratar med några poliser och får reda på att det är helt okej att campa. Vissa campar på stranden medan vi reser vårt tält i anslutning till parkeringsplatsen, så vi kan ha lite koll på bilen. När det är gjort är det redan mörkt, vi är varma och trötta efter en lång dag men innan vi äter och kryper in i tältet bestämmer vi oss för att ta ett dopp i Kaspiska havet som var skönt svalkande. Vi pratade lite med våra grannar, Helen och Robin. Två kvinnor i dryga 50-års ålder som tillsammans kör Mongol Rally. Tuffa brudar! Bilen bortanför deras tillhör det danska gänget som vi spelade kubb tillsammans med på båten. De heter Patrik och Jacob och kör tillsammans med Alex, som är amerikan. De gjorde en torkställning mellan våra bilar som vi kunde hänga våra badkläder på och de sin, tyvärr, tre dagar gamla tvätt. Vi ställer klockan på 06:00 så vi kommer upp och iväg på morgonen och sedan får vi äntligen sova.

IMG_4433 IMG_4451

/Hampus, Hajen och Elin

 

One Comment

  1. Svara

    […] I’m on a boat – 140805 […]

Kommentera

Translate »
%d bloggare gillar detta: