Traffic police and shopping mall

140806 onsdag

Turkmenistan, Turkmenbashi – Ashkabat

Vi vaknar utan väckarklockan strax efter 06:00 och hör en bil åka iväg. Det är Helen och Robin. Vi sträcker lite på oss och bestämmer oss sedan för att snabbt göra oss klara för att åka. Patrik, en av danskarna har också vaknat till liv. Eftersom vi är kartlösa, sånär på en odetaljerad karta i en guidebok, frågar vi om vi inte kan få åka tillsammans med dem vilket vi får. Så klockan 06:40 rullar ytterligare två bilar iväg från parkeringen. Resan till Ashgabat sträcker sig över 50 mil, inte så långt och svårkört på svenska vägar men vi körde utan längre stopp till Ashgabat på cirka elva timmar. Vi stannade för att tanka efter cirka 20 mil. Det blåste nått så in i den då vi öppnade dörrarna att Elins keps flög iväg och vi båda fick grus i mun och ögon. Hampus hattköp i Kappadokien kom väl till hands nu och vi fick tanken fulltankad. Vi passade även på att fylla upp en av bensindunkarna igen, det är nämligen svårt att veta hur långt det är mellan varje station, så vi tyckte det var bäst så. Vi fortsatte köra och vissa stunder var vägarna riktigt skapliga, andra bättre med tvåfilig motoväg men oftast var de spåriga och svårkörda. Det var långa sträckor med halvdålig asfalt och så gick det en stund och så blev det vägarbete. Vi vet inte hur många sådana det var på denna sträcka men det känndes nästan som att vi åkte runt, runt i cirklar, då allt såg likadant ut. Tillslut blev vägen äntligen lite bättre och då gick det bra att köra.

IMG_4618

DCIM102GOPRO

DCIM102GOPRO

IMG_2455

IMG_4594

Vi stannade för att köpa vatten och frukt vid en marknad men tyvärr tog de inga amerikanska dollar. Så de tre manater vi fått som växel när vi köpte vatten och mat efter båtturen gick snart åt till lite frukt. Tur att vi hade killarna i den andra bilen med oss, de hade passande nog fått tag på lite fler manater och kunde se till att vi inte törstade ihjälp på resten av resan. Elin var med och handlade och när vi skulle betala frågade Patrik hur mycket det skulle kosta och fick talet 35 inskrivet på en miniräknare. 35 manater tänkte vi båda och tyckte det lät mycket då en Turkmenistansk manat är värd tre svenska kronor. Så vi skulle alltså få betala drygt 100 sek för tre liter vatten och två flaskor cola. Jaja, vatten var vi ju tvungna att ha så det var bara att plocka fram sedlarna och betala. När Patrik räckte fram sedlar såg vi förvånat på varandra när tjejen bakom kassan enbart tog en 10 manats-sedel och ännmer snopna blev vi när han också fick 3,5 manat tillbaka i växel. Förvisso är ju 6,5 manat, cirka 20 svenska kronor, ett mer rimligt pris men hur talet på miniräknaren blev 6,5 manat – det är fortfarande ett mysterium.

IMG_4658

IMG_4661

IMG_4664

IMG_4669

IMG_4511

IMG_4715

Bilkörandet mot huvudstaden fortsatte och vi kom till en något större stad där det stod skyltat Ashgabat åt vänster och vi, utan karta, som låg först valde att svänga. Killarna i bilen bakom hängde på och sedan började helvetet! Ojämna vägar runt hela orten, med stora hål i vägen. Vi körde slalom på vägen i 30 km/h och killarna körde snart upp bredvid oss och sa att vi kunnat köra rakt igenom staden för att slippa alla väghål och att vi skulle ta nästa sväng åt höger för att komma in i staden. Hur de kunde veta detta med bara kartan förstod vi inte då men detta skulle klarna senare under dagen. Tillslut tog så håligheterna slut och vi kunde fortsätta mot Ashgabat och det dröjde inte länge innan vi var inne i själva stadskärnan.

DCIM102GOPRO

DCIM102GOPRO

IMG_4482

På trots av att Ashgabat är huvudstaden i Turkmenistan är den inte speciellt stor. Cirka 65 tusen invånare men den är helt klart spektakulär. Sedan landet blev självständigt från Sovjetunionen 1991 har det i princip varit odemokratisk republik med diktator nummer två som numer styr och ställer. Den första presidenten kallade sig själv för turkmenbashi, vilket betyder ”ledare för alla Turkmener”, lät byta namn på månaderna efter sin familj, byggde en OS-arena, uppförde en gyllene staty av sig själv som roterar och därför alltid har ansiktet vänt mot solen, gjorde sig själv till ”presiden for life” och författade en bok om hur en Turkmen bör leva. Samtidigt byggdes det nya byggnader i Ashgabat, många av marmor och alla i olika design. Vackert men märkligt!

IMG_4847

IMG_4868

IMG_4743

Vi körde för att titta på den roterande statyn och körde runt, runt, runt. Den skulle enligt alla guideböcker och kartor stå mitt i centrum och när vi väl verkade komma fram hamnade vi vid en byggarbetsplats. Det visade sig att monumentet inte stod kvar längre utan hade blivit flyttat cirka 2 km längre bort och att det byggdes ett nytt monument istället. Men det nya monumentet fick vi inte se och definitivt inte fotografera. Vi körde vidare och hittade tillslut ett monument som vi stannade vid och fotograferade, en gyllene staty av den tidigare presidenten som står mitt i en fontän. Annorlunda men också väldigt fint. Killarna berättade att de har en app på telefonen, map.me, där man kan tanka ner kartor och använda utan internetuppkoppling och att den också ser vart du är. Helt perfekt för oss som inte längre har någon karta över centrala Asien – nu gällde det bara att få tag på internet så vi kunde få ner kartan i telefonen.

IMG_4782

IMG_4832

IMG_4815

IMG_4805

IMG_4796

IMG_4794

IMG_4789

IMG_4835

Vi var också tvungna att köpa mer vatten och mat så vi tänkte köra in för att handla på det super market som i tidigare passerade. En sak vi lärt oss att vi absolut inte ska göra är att köra över heldragna linjer och speciellt inte dubbla heldragna linjer i dessa länder! Men det gjorde våra danska vänner för att komma in till butiken. Vi vågade inte så vi fortsatte till nästa korsning och svängde höger. Fortfarande heldragna linjer – hur skulle vi nu kunna köra tillbaka? Vi svängde in på en liten uppfart för att fråga någon om vart vi kunde vända. Det visade sig att mannen vi pratade med var trafikpolis och sa att vi kan fortsätta fem kvarter neråt så kommer vi till en rondell där vi kan vända. Troligen såg han våra miner och sa därför ”wait one minute”. Vi nickade och vände bilen. Sedan tog han sin vita trafikpinne och gick rakt ut i trafiken och stoppade alla bilar från höger så vi kunde korsa gatan, (med dubbla heldragna linjer!!), vända och köra tillbaka till vår vänner! Dessa turkmener de är otroligt vänliga!

Nu när vi levt i bilen de senaste veckorna har det blivit lite rörigt med alla saker så vi bestämde oss för att köpa lite fler lådor med lock att ha för att lägga diverse saker i, så som kameror, våtservetter, vattenflaskor, guideböcker och annat smått och gott som tidigare legat överallt i passagerarsätet. Varje gång vi bytt förare har också inneburit en lång procedur med att flytta omkring på saker som ligger i knät, på golvet och instrumentbrädan. Nu hittade vi fyra färgglada lådor som vi köpte, vatten, bröd, nutella och annat att äta på. Imorgon ska vi nämligen köra bil till Derwaza och campa så vi behöver fylla på med alla förnödenheter.

När vi så skulle betala allt i kassan visade det sig att de inte tog visa eller mastercard och vi hade bara dollar. Klockan började nu närma sig 21:00 och att få tag på en bank vid den här tidpunkten verkade inte vara möjligt. Hur gör vi nu då? Jo vi växlar pengar på det lokala växlingskontoret som finns inne i själva affären – jättefiffigt! Vi betalar är glada och nöjda och tänker att vi växlar tillbaka de manater som blev över till dollar igen men nu är klockan efter 21:00 och växlingskontoret har stängt. Där har vi verkligen haft tur för vi kunde lika gärna blivit utan manater och mat eftersom det inte fungerade att ta ut pengar i automaten för någon av oss heller.

När maten var inhandlad åkte vi för att få tag på ett hotell att bo på. Vi körde till ett som stod med i våra guideböcker men där hade de inte så många rum kvar och de som fanns kvar var alldeles för dyra för att passa vår budget, så vi åkte vidare till nästa. Där fanns det äntligen rum till ett något billigare pris och också möjlighet att köpa till wi-fi per timme. Så klockan 22:00 checkade vi in på hotellet, parkerade bilen och sedan fick vi för oss att packa om allting eftersom vi köpt nya lådor som också skulle få plats. Det hade redan varit en lång dag med körning från innan klockan 07:00 och varmt. Vi var ”gött sletna” med andra ord och Elin hade under dagen fått mer problem med sin blåskatarr och därför fick Hampus köra mest hela dagen och framför allt då mörkret lagt sig. Det gick åt mycket svett och tårar – dock inget blod – innan packningen var iordning i bilen igen. Men oj vad bra det blev! Vi åt lite kvällsmat på hotellrummet och Elin fick påbörja en kur med antibiotika för urinvägsinfektion då den inte gett med sig och blivit värre. Hampus var otroligt trött, gick omkring som en zombie och skulle trots allt göra en back-up på alla bilder vi tagit under dagen medan Elin somnade så fort hon la huvudet på kudden. Imorgon ska vi åka mot Derwaza tidigt på morgonen för att få se ytterligare en av alla häftiga saker på resan. Det ser vi verkligen fram emot!
/Äventyrarna

One Comment

  1. Svara

    […] Traffic police and shopping mall – 140806 […]

Kommentera

Translate »
%d bloggare gillar detta: