The Door To Hell!

140807 torsdag
Ashgabat. Turkmenistan 

Klockan ringer strax innan 08:00. Elin kliver upp ur sängen, klär snabbt på sig och åker sedan åtta våningar ner till lobbyn. Vi har bestämt att vi inte följer med till Derwaza så tidigt på morgonen, vi behöver sova! Hon träffar Patrik och de ska också åka senare på dagen. Så vi bestämmer oss för att köra tillsammans men mer runt lunch. Så det blir ytterligare lite sömn innan vi äter frukost vid 10:00. Under gårdagen köpte vi till wi-fi som vi inte fick att fungera men efter att ha fått hjälp från personalen på hotellet fick vi igång det och det första vi gjorde var att ladda ner den app vi blivit rekommenderade så vi kan orientera oss från Turkmenistan tills vi kommer till Mongoliet, där vi återigen har en karta.

IMG_4843

Vi checkade ut från hotellet strax innan klockan 12:00 och runt 13:00 bar det iväg. Vi var en lång konvoj på sex bilar, danskarna från igår en annan svensk bil som vi träffade kvällen innan. Ett par från Schweiz en annan bil från Österrike/England som vi träffade på båten till Turkmenbashi och en annan bil från Grekland. Det första vi skulle göra var att hitta till en bensinstation för att fylla på tanken och förhoppningsvis vår andra bensindunk. Det var lättare sagt än gjort då kartan även här var lite opålitlig. Vi körde in, alla sex bilar, till flygplatsens parkering då det var dit kartan ledde oss, men där fanns det ingen bensinstation så vi fick hjälp av en lokal taxichaufför att hitta till en. Vi fyllde tank och bensindunk och efter det bar det iväg. Vi tyckte att sex bilar i en konvoj lät lite mycket så vi körde iväg med danskarna och det schweiziska paret. Vi har ju en bra bil i jämförelse med de som är med i Mongol Rally och även den här sträckan på knappt 30 mil var kantad av ojämnheter, hål och vägbulor. Vi körde på i ganska okej tempo, såg en massa dromedarer som gick längs vägen och betade på den lilla grönska som fanns. Längs med vägarna i Turkmenistan har vi sett många varningsskyltar för just dromedarer vilka alla har grimma och går och betar utan uppsyn. När vi kör på den ojämna vägen kommer det plötsligt en ny varningsskylt, denna gång för gupp. ”Ha!” tänker vi, ”vägen kan inte blir mer guppig än vad den redan är” men där tog vi fel. Så på en distans av några hundra meter guppade vi upp ocn ner, upp och ner på den ojämna vägen. Om vi hade sagt något då hade det låtit precis som det gjorde när man var liten och åkte baktill på kundvagnen över asfalten samtidigt som man gav ljud ifrån sig. ”Oooääää! Oooäää!”

IMG_4885

IMG_4584 IMG_4897 IMG_4919 IMG_4923

IMG_4875 IMG_4882 IMG_4934 IMG_4943 IMG_4949 IMG_4953 IMG_4974

DCIM102GOPRO

DCIM102GOPRO

IMG_4929

Vi stannade efter cirka tio mil, det var den sista bensinstationen som fanns innan gränsen till Uzbekistan 40 mil bort. Så vi fyllde upp tanken till sista droppen och sedan bar det iväg igen. När klockan var runt 17:30 var vi äntligen framme vid avfarten mot Derwaza och vi skulle ha en nätt liten tur på 6 km i öknen kvar att köra innan vi var framme. Men vad är de nu vi ska titta på egentligen? Jo en stor gaskrater som brinner mitt ute i öknen. På 70-talet letade man efter naturgas i marken och fann detta på denna plats – men effekten blev inte som man förväntade sig utan marken under borren rasade samman på grund av allt tryck och där stod man då med en stor krater, 70 meter i diameter på bredaste stället och en stor gasläcka. Så för att inte gasen skulle sprida sig till närliggande byar tände man således på den och räknade med att den skulle sluta brinna efter två dagar till två veckor. Men än idag, drygt 40 år senare, brinner gaskratern fortfarande.

IMG_4987

När vi kom fram till avfarten till gaskratern svängde vi av och bara tre meter in kom det en stor sanddyna med löst packad sand och där tog det stopp. Danskarna hade fastnat. Cirka 200 meter in från avfarten finns det en stor parkering där man kan ställa bilar som inte är gjorda för off-road körning och köpa en plats i en bil ut till kratern istället. När vi fått loss bilen, med hjälp av bogserlina, körde vi till parkeringen och träffade flera andra Mongol Rally bilar där, bland annat dem från dagens karavan i Ashgabat. Men vi stötte också på en norsk bil med två norrmän från Molde. Då kände vi oss nästan som hemma!

IMG_4989 IMG_4993 IMG_4990 IMG_5001

Vi hade redan bestämt oss för att testa Äventyrsbilen ordentlig och skulle köra hela vägen ut till kratern. Vårt följe ville också gärna testa att köra ut själva och även norrmännen. Vi tog täten och så bar det iväg. Norrmännen körde efter oss. Först kom det en ganska brant liten backe med skarp krök som alla bilar klarade förvånansvärt bra med tanke på att vissa bilar knappt når över marken på vanlig asfalt. Sedan kom det ytterligare en lite längre men inte lika brant uppförsbacke, vi körde kanske tio meter och sedan satt norrmännen fast – och det ordentligt! De hade monterat en hasplåt som gjorde bilen ännu lägre på ett ställe så när de körde i lössand tog det helt enkelt stopp. Vi testade att gräva runt sanden och även med de ”köra-fast-mattor” vi köpt med oss, vlket inte fungerade. Bilens hjul bara spann då bilen inte vilade på dem utan på hasplåten. Då försökte vi bogsera upp dem framifrån med vår bil men det fungerade inte heller, vi fick istället köra upp för backen och vända och försöka dra ut dem ur sanden bakifrån och tillslut så fungerade det och de kom loss.

IMG_5009 IMG_5021 IMG_5017 IMG_5015

IMG_5031

Nu ville även de Scweiziska paret testa att köra upp, vi tänkte nog allihopa att det inte skulle fungera för dem heller men de fick köra på. Trots längre startsträcka kom den här bilen inte alls lika långt som den norska. Så det var bara att dra loss den också och sedan vända tillbaka till parkeringen. Vi beslöt oss för att fortsätta vår färd genom öknen till gaskratern själva. Vi har ju trots allt en superbil nu när den blivit fixad plus att den är fyrhjulsdriven.

IMG_5000

IMG_5048

Precis innan vi körde iväg kom det ett par gåendes med varsin stor ryggsäck på ryggen – de skulle gå hela vägen ut till kratern. Vi blev helt ställda då hettan ute var olidlig men de insisterade och skulle gå. Vi sa till dem att vi åtminstone kunde ta deras väskor med oss i bilen så det blev lite lättare för dem att gå och det var de tacksamma för. Sen satsade vi allt och körde på. Första backen gick återigen bra för oss men sedan började svetten lacka av nervositet. Det var lite mer lössand än vad vi föreställt oss och många uppkörda vägar att köra på. Det gällde ju alltså att välja den bästa. Bilen till trots så är den inte hur hög som helst och vi ville absolut inte stanna och bli fast i sanden mitt i den turkmenistanska öknen. Men Hampus och bilen kom bra överens så efter några minuters åkning var vi framme vid kratern och vilken syn sen! Nu var solen fortfarande uppe så det såg inte lika häftigt ut som det skulle komma till att göra när mörkret väl fallit men det var redan då en häftig syn.

DCIM102GOPRO

DCIM102GOPRO DCIM102GOPRO DCIM102GOPRO

 

 

IMG_5056 IMG_5066 IMG_5062

Vi hittade en plats att resa tältet på men fick flytta oss en bit då det blåste för mycket, sedan riggade vi kameror och sedan gick solen ned. Först då gick vi ner till kratern för att titta ordentligt och även fotografera. Vi tog lite foton på bilen ståendes vid kratern och lekte lite med den långa slutartiden. Till sist blev det dags att fixa lite mat för att sedan gå och lägga sig.

DCIM102GOPRO

DCIM102GOPRO

IMG_5082 IMG_5139 IMG_5136 IMG_5135 IMG_5134 IMG_5132 IMG_5131 IMG_5119 IMG_5117 IMG_5111 IMG_5110 IMG_5099 IMG_5095 IMG_5090 IMG_5087 IMG_5084

IMG_5178 IMG_5174 IMG_5171 IMG_5169 IMG_5167 IMG_5165 IMG_5160 IMG_5156 IMG_5153 IMG_5148 IMG_5146 IMG_5139 IMG_5136

När vi kom tillbaka till tältet hade vi även fått grannar. Det var paret vars väskor vi körde dit. De hade rest sitt tält i närheten av vårat, en bra bit bort från alla andra besökare, och satt och åt. Vi gick fram och började prata och det visade sig att de precis som oss inte var med i Mongol Rally men ändå skulle till Mongoliet. Dock var deras transportsätt helt annorlunda då de istället för egen bil bara fick använda offentliga transsportmedel för att ta sig till målet. Vi blev mäkta imponerade! Sophia och Denis, som de heter, har nu varit ute i två månader på sin resa och tanken är att det ska ta ytterligare 2-3 månader innan de når sitt slutmål. Vi gjorde iordning lite mat och satt uppe en bra stund och pratade innan det blev dags att krypa in i tältet, sandiga från topp till tå, trött men ändå glada att vi kommit hela vägen till Derwaza och gaskratern som också kallas för ”Door to Hell”.
Imorgon är tanken att vi ska köra de sista 20 milen till gränsen mot Uzbekistan och stanna där en natt och vila upp oss innan vi kör in i ytterligare ett nytt land. Det känns väldigt skönt att vi, trots att vi bara har ett fem dagars transit-visa ändå är på god väg att ta oss ur landet och det utan att stressa. Idag har vi verkligen haft en äventyrlig dag och träffat många nya trevliga människor!

/Hampus, Hajen och Elin

2 Comments

  1. Svara
    wepopop 14 augusti, 2014

    Fina bilder och rolig läsning. Härligt att bilen funkar även i öknen. Coolt med ett brinnande hål i marken :-)

  2. Svara
    wepopop 14 augusti, 2014

    Reblogga detta på wepopop och kommenterade:
    Följ Hampus, Elin och Hajen på dess resa mot Mongoliet

Kommentera

Translate »
%d bloggare gillar detta: