Road Rage!

140808 – torsdag
Door to Hell, Turkmenistan

Vi ställde faktiskt klockan igår så vi vaknar i tid på morgonen, vi vill inte att alla andra ska köra ifrån oss. Sen var vi ju faktiskt lite oroliga för fastkörning på vägen till kratern igår så då kan det vara skönt att köra innan alla så vi har möjlighet att få hjälp om det skulle behövas.

IMG_5192 IMG_5238 IMG_5232 IMG_5229 IMG_5224 IMG_5222 IMG_5221 IMG_5211 IMG_5210 IMG_5199 IMG_5196

När vi väl kommit upp äter vi frukost med Sophia och Denis och pratar lite. Vi har tänkt oss att åka till gränsen mot Uzbekistan idag men inte åka in i landet än då vi har läst att man i regel bara får tre dagars visum för bilen i landet. Det vill vi inte ha då vi har tänkt hälsa på i en av de SOS Barnbyar som finns i Uzbekistan. Så för säkerhets skull, och för att slippa alla Mongol Rally deltagare, bestämmer vi oss för att stanna en natt i Könye-Urgench, precis på gränsen till Uzbekistan. Det visar sig att Sophia och Denis också ska ta sig dit idag och, precis som oss, ta sig in i Uzbekistan imorgon och eftersom staden bara har ett hotell antar vi att vi ses där på kvällen.

Efter frukost och packning beger vi oss mot Könye-Urgench. Vi hinner köra före alla andra bilar och körningen i öknen går bra. När vi kommer upp på sista backkrönet stannar vi för att vänta in den stora ”bussen” och den andra Mongol Rally bilen som också kört ut till kratern. De är inte långt efter och vi hinner få några bra foton.

IMG_5259

IMG_5260 IMG_5277 IMG_5270 IMG_5264

När vi är ute på vägen mot Uzbekistan igen bestämmer vi oss för att köra själva, så vi säger hej då till Alex, Jacob och Patrik som vi haft följe med de senaste två dagarna och kör på. Vi hinner kanske 20 meter från avfarten in till kratern innan vi bil tvungna att svänga av och köra på en hålig grusväg då den asfalterade vägen är avstängd. Vi kör en liten stund och tackar vår lyckliga stjärna, för femtioelfte gången på resan, att vi har vår Toyta och inte den VW Polo från 1980, som vi tänkt åka med först och tänker att här är det nog många andra bilar som får punktering.

IMG_5279 IMG_5359 IMG_5331 IMG_5330 IMG_5324 IMG_5284

Tillslut blir det asfalterad väg igen i varierande kvalité. Vi blir omkörda och återigen omkörda av inhemska bilar som kör på som galningar medan vi sakta parerar för alla gupp och hålor i vägen. På vissa ställen ser vi också en grusad väg som går bredvid som tydligen är den gamla vägen. På vissa sträckor kan man bara ana sig till vägen då växtligheten har ökat och nästan döljer den gamla vägen helt. På andra ställen visar det sig att det till och med finns en till asfalterad vägbana som man kan köra på – men för att komma på den måste man köra över den sandiga vägrenen. Hade vi varit själva på vägen hade vi aldrig kommit på tanken men nu var vi ju inte det som tur va och så slapp vi alla håligheter i vägen för ett litet tag åtminstone!

Vi lärde oss det här med att byta och köra på den parallella vägen men sedan körde i förbi en poliskontroll och blev lite konfysta. Skulle vi nu svänga av till höger och köra den i den högra körbanan eller fortsätta i den vänstra. Eftersom vi stannade till litegrann blev vi invinkade av trafikpolisen som vänligt visade att vi inte skulle köra i höger körbana utan i den vänstra. Lika vänlig var dock inte hunden de hade vid stationen utan den skällde och morrade om vartannat och sprang även efter bilen när vi körde därifrån.

Turkmenistan har varit ett otroligt vänligt land. Trots att det tog lång tid att ta sig in i landet har alla människor varit otroligt vänskapliga och hjälpsamma. Till och med trafikpoliserna vi kört förbi har varit glada och vinkat åt oss och vi har inte alls kännt samma stress med bilen som vi gjorde i Azerbajdzjan.

Vi stannade för att fylla på bensintanken med all den bensin vi fyllt på i dunkarna på taket. Bensin får vi nämligen inte exportera till Uzbekistan, så vi tänkte att det var lika bra att få det gjort. Vi körde intill på en liten ”rastplats” och parkerade bilen i skuggan, klev ut och började plocka ner dunkarna. Lite längre bort på rastplatsen satt det ett gäng som blev nyfikna på oss och kom fram för att prata och titta på bilen. De var otroligt vänliga och hjälpe oss med att fylla på båda bensindunkarna, beundrade bilen och tyckte nog vi var lite galna som skulle köra hela vägen till Ulan Bator. Det togs fotografier till höger och vänster, vi bjöd dem på Lakrisal, som Lova varit gullig att skicka med, och det uppskattades så pass att vi lämnade en rulle till dem att dela på. Sedan fick Hampus en blå sten med en guldfärgad moské på, att ha i bilen, och Elin fick en av kvinnornas armband. Vilka otroligt fina människor det finns!

IMG_5381 IMG_5426 IMG_5424 IMG_5422 IMG_5421 IMG_5419 IMG_5417 IMG_5416 IMG_5415 IMG_5414 IMG_5413 IMG_5412 IMG_5411 IMG_5404 IMG_5400 IMG_5399 IMG_5395 IMG_5392 IMG_5391 IMG_5388 IMG_5384 IMG_5383

När vi stod där och pratade dundrade fyra av alla Mongol Rally bilar förbi och vi var då ganska glada att vi körde ensamma och inte i konvoj.Möten med människor blir mycket lättare när vi reser själva och inte i stora grupper.

Vi fortsatte resan mot Könye-Urgench på helt obeskrivligt dåliga vägar. Asfalten var så pass dålig att de på vissa ställen fyllt på med grus för att komma undan håligheterna medan man på andra stället helt enkelt gjort sig en ny väg genom att köra på sidan av asfalten på respektive sida. Långa sträckor gick det inte att köra mer än i 30-40 km/h.

IMG_5437

Sedan kom vi då äntligen fram till Könye-Urgench, som ligger cirka 15 minuter från gränsen till Uzbekistan. Vi frågade oss fram och hittade tillslut till stadens enda hotell. Efter lite dividerande med priset fram och tillbaka, de ville ha 50 USD för oss båda, fick vi ett rum för 45 USD. De var benhårda. Rummet vi fick var stort och täckt av stora mattor som låg omlott. Det fanns inte bara en eller två sängar utan hela fem stycken i rummet. Men vi hade åtminstone egen duch och toalett, varav det förstnämnda var väldigt skönt att ha tillgång till efter en natt i öknen.

IMG_5468 IMG_5481

Vi satte oss tillrätta på varsin säng, började back-up på bilder och skriva blogginlägg. Vi fick lite Turkmenska manater i växel som vi köpte kall dricka för. Efter att ha skrivit ett bra tag blev vi ganska trötta båda två så vi bestämde oss för att sätta oss ute på trappen med varsin ny kall dricka och bara vara lite. Hampus passade också på att köra fram bilen så att våra tyska vänner kunde se att vi redan kommit till hotellet och ställde den precis utanför entreén. Då vaknade personalens och andra gästers intresse till liv och vi fick berätta lite om vår resa, att vi kom från Sverige och nu från Derwaza, att vi ska till Mongoliet och visade foton från gaskraterna men även från Kappadokien i Turkiet. Vi kollade även över luftfiltret och oljan så att det såg bra ut, vilket det också gjorde.

IMG_5490 IMG_5498 IMG_5502 IMG_5507 IMG_5510 IMG_5512 IMG_5515 IMG_5526

Sedan blev det dag för lite kvällsmat. Vi hann knappt börja förbereda smörgåsarna innan våra vänner knackade på dörren. De hade åkt buss till Könye-Urgench och redan varit framme vid 14:00 – trots att de tog en omväg genom en annan by. Själva var vi framme runt 16:00 så ni förstår själva att farten på Äventyrsbilen inte var så snabb. Denis berättade att bussen hade en varningssignal som pep varje gång bussen kom upp i en hastighet av mer än 120 km/h. Vi tänkte att det är helt omöjligt att köra på vägarnan i den hastigheten. Det visade sig dock att denna pipit nästan hela resan och att chauffören legat i 120 km/h nästan hela resan. Då var vi återigen glada att vi var så pass galna att vi tog en egen bil istället för att åka kollektivt.

Vi umgicks en stund på kvällen och pratade lite om våra respektive resor och vilka planer vi hade. Vi berättade att det helt och hållet berodde på bilens visum i Uzbekistan men att vi gärna vill åka till Aral-sjön och titta om det finns möjlighet – vilket de också gärna vill göra. Vi bestämde att utifrån hur långt visum bilen får – att vi skulle försöka ta oss till Aral sjön tillsammans. Sedan sa vi godnatt och två slagna hjältar slocknade snart i varsin säng i ett alldeles för dyrt hotell i Turkmenistan.

IMG_5508

//Äventyrarna

Kommentera

Translate »
%d bloggare gillar detta: