SOS Children´s Villages – Samarkand Uzbekistan

140815
Samarkand, Uzbekistan

Vi tycker båda att klockan ringer lite väl tidigt idag, trots att det är först kl 07:00. Frukosten serveras en halvitmme senare och består av, gröt, bröd med pålägg och kaffe. Inte den bästa frukosten på resan men heller inte den sämsta. Dock förstår vi inte varför man bara ska dricka kaffe eller te till maten och inte någon juice eller annat kallt och svalkande? Efter frukosten blev det dags att fixa de sista förberedelserna inför dagens besök på SOS Barnbyar Samarkand.

IMG_7045

Strax efter 09:00 ringde Elin till Tatyana som jobbar på barnbyn. Vi hade tidigare fått en adress av henne men vi fann den inte på kartan hur mycket vi än letade. Så hon var snäll och mötte upp oss på vägen så vi var där runt 10:00. Vi åkte in genom grindarna till byn och blev väl bemötta. Vi pratade lite om vad vi ville göra och se och nämnde att vi gärna ville att barnen skulle få skriva och rita på bilen. Så efter några minuter kom det ett helt gäng med barn som tittade på bilen, ritade och nyfiket stod på tå för att kunna se vad som gömde sig inne i bilen. Vi tog mycket foton, de flesta ville mer än gärna vara med på bild!

IMG_6945 IMG_6943 IMG_6940 IMG_6927

IMG_6924 IMG_6922 IMG_6916 IMG_6914 IMG_6912 IMG_6907 IMG_6905 IMG_6903 IMG_6902

IMG_4096 IMG_4092 IMG_4085 IMG_4082 IMG_4072

IMG_4100 IMG_4070 DCIM103GOPRO DCIM103GOPRO DCIM103GOPRO

När bilen fått ny design gick vi runt i byn för att titta hur det ser ut. Vi hälsade på i ett av husen där de arbetar med förebyggande åtgärder. Där inne hade de engelskalektion med barn i varierande åldrar från 6 till 14 år.

IMG_7043

Sedan fortsatte vi får promenad och kom till ett av husen längst in i byn, där skulle vi hälsa på en by-mamma och alla hennes barn. De är totalt tio barn i denna familj, två pojkar 11 och 12 år och resten flickor i varierande åldrar. Yngsta var 8 år och äldsta 15 år. De visade oss runt i huset som har ett stort vardagsrum, ett stort kök, två toaletter, egen grönskande trädgård. I sovrummen bor de två och två, vissa i våningssäng, och har skrivbord för skolarbete och annat pyssel. Det finns såklart även egna sovrum för mammorna i varje hem. När man bygger en barnby är det viktigt hur hemmen byggs. Man har en viss standard som måste uppfyllas, så som elektricitet och rinnande vatten, men man överbygger inte hemmen utan de ska vara så lika i standard som husen i respektive land. Barnbyn i Samarkand består av tolv hem med mammor som tar hand om allt från fem till tio barn vardera. SOS mammorna är själva grundpelaren i verksamheten och kan ge barnen en familj med syskon och den trygghet som krävs för att barnen ska växa upp och bli trygga, harmoniska och självständiga människor.

Mammorna får genomgå en utbildning på minst 6 månader då de måste ta ställning till om de vill arbeta med att ta hand om dessa utsatta barn. Att arbeta som mamma är inte ett vanligt jobb, det är ett sätt att leva, och kräver ett stort engagemang och förmåga att tillsammans med övrig personal skapa en trygg tillvaro för barn som kommer från väldigt olika livssituationer där många har blivit mycket illa behandlade av vuxna under lång tid.*

IMG_6911

Förutom SOS-mammorna finns det annan personal som ska stötta barnen och ungdomarna och deras utveckling i barnbyn. Exempel på sådan personal är barnbyledaren, föreståndare för ungdomsboende, assisterande mammor och pedagogisk personal som hjälper barnen med deras läxarbete, psykologer, sekreterare och annan omsorgspersonal. Dessa personer hjälper mammorna och ansvarar för att på olika sätt – beroende på profession – se till att barnen utvecklas till harmoniska och trygga människor.* På barnbyn i Samarkand arbetar bland annat logopeder, pedagoger och psykologer som hjälper barnen.

Alla barn som får bo och växa upp i ett av hemmen i Samarkand är föräldralösa, med en eller två döda föräldrar där prostitution och missbruk är vanligt hos de biologiska föräldrarna. Tatyana berättade att de för bara någon månad sedan tog de emot två bröder, 9 och 6 år, vars mamma är prostituerad och pappa alkoholiserad. Han dog i en tågolycka för 4-5 månader sedan och eftersom deras mamma ej kunde ta hand om dem har de fått ett nytt hem i barnbyn. Den yngsta brodern var ett väldigt slutet barn som inte pratade alls då han kom till barnbyn och därför hade svårt att hitta vänner. Han har nu fått hjälp av socialarbetare, logoped och pedagoger och har redan blivit mer öppen, har fått vänner och kommit in i gemenskapen i familjen. Bröderna frågar ofta efter sin biologiska mamma, tyvärr vill hon inte träffa dem, men de har en ”granny” som gärna kommer på besök.

IMG_6910

Vissa gånger kan barn som bor på barnbyn återförenas med sina familjer då släktingar kan ta hand om dem och det är också något som barnbyarna jobbar för. Barnbyn i sig är öppen för besökare och barnen går i skolan utanför området och får gärna ta med sig kompisar hem – precis som hos vilken familj som helst. Tatyana berättar också att föreståndaren för byn också har sitt hem i själva barnbyn, för att se till att det är ordning och struktur hela tiden.

Vi fortsätter vår besök hos mamma och när hon visat oss hur de bor blir vi bjudna på kaffe och kaka. En av flickorna i familjen tycker speciellt om att hjälpa till i köket och laga mat och baka. Hon har bakat en av alla de kakor vi blev bjudna på – jättegott! När vi fikat klart och pratat en stund med alla barn ville vi sjunga lite för dem. Under gårdagen repade vi snabbt in en liten repertoar och började med ”Här kommer Pippi Långstrump”. Sedan fortsatte vi med lite sånglekar då vi sjöng ”Huvud, axlar, knä och tå”, ”Fader Abraham” och avslutade med ”Björnen sover”. Alla lekar uppskattades och vi hade väldigt roligt tillsammans. Vi hade ju såklart med oss Hajen och han blev omåttligt populär bland barnen.

IMG_6959 IMG_7037 IMG_7035 IMG_7033 IMG_7022 IMG_7017 IMG_7011 IMG_7008 IMG_7005 IMG_6999 IMG_6993 IMG_6992 IMG_6984 IMG_6981 IMG_6966 IMG_6961

När vi sjungt färdigt för barnen ville de också uppträda för oss. De sjöng typiska uzbekiska låtar och spelade uzbekiskt musik som vi alla dansade till. Hampus tog gitarren och utmanade killarna på rap- duell – vilken vi faktiskt förlorade. De var så himla duktiga och vi skrattade mycket allihopa. Vi tog mycket foton och en av killarna höll hårt i Hampus när det var deras tur.

IMG_4162 IMG_4158 IMG_4156 IMG_4153 IMG_4145 IMG_4135 IMG_4134 IMG_4130 IMG_4129 IMG_4113 IMG_4110

Vi fick med oss några teckningar hem utav barnen som de ritat och fjortonårig Oydin visade Elin sitt skissblock med jättefina skisser av olika kläder men framförallt bröllopsklänningar. Hon drömmer om att en dag bli kläddesigner. Oydin gav oss också en teckning av en traditionsenlig uzbekisk tallrik som man serverar pilaff på – jättefin. Det finns många uzbekiska traditioner och seder och en av dem är att sitta på stora och färglada madrasser vid ett lågt bord och äta och umgås. Mamman är utbildad sömmerska och har själv gjort flerad madrasser till familjen som vi beundrade stort då vi gick vår rundvandring i huset. När vi var mitt uppe i allt fotande kom hon bärandes på en av madrasserna och ville ge den till oss som en gåva från barnhemmet. Vi blev oerhört glada, tacksamma och rörda av denna otroligt fina gest.

IMG_4104

IMG_4118

IMG_6972

IMG_4120

När klockan närmade sig 13:00 blev vi bjudna på lunch. Vi fick en stor tallrik med plov, (risotto), och jättegod sallad. Sedan blev vi, enligt uzbekisk tradition, bjudna på te utav värdinnan eftersom vi var hennes gäster. När maten var färdigäten blev det dags för siesta. Det var alldeles för varmt att vara ute så mellan 14:00 – 16:00 blev vi inkvarterade i ett av gästhusen där vi också kunde sova en liten stund. När siestan var över kom Tatyana och hämtade oss och ville ha med oss till ett annat hem. Hon berättade att de undrade varför bara ett av hemmen skulle få besök och inte de? Nu var det svalare ute så vi bad istället om att få leka lite med dem utomhus istället vilket vi fick. Vi körde ”Huvud, axlar, knä och tå” igen, ”Fader Abraham” och avslutade med ”Björnen sover”. För att kunna dokumentera så mycket som möjligt från barnbyn hade vi med oss en hel del kamerautrustning som barnen verkligen tyckte om att leka med. Vi gav dem en av våra GoPro’s som de fick fota med och springa runt med – jättekul! -vi tror nog att barnen tog mer kort än oss då de fick prova på att vara fotografer. Många av barnen var väldigt nyfikna och öppna medan andra var mer blyga men lekarna och det faktum att vi bjöd på oss själva när vi lekte fick även de blygaste barnen att vilja vara med. När vi gick i ring och sjöng ”Björnen sover” var det många barn som ville hålla Elin i handen, så hon fick se till att byta barn med jämna mellanrum så alla som ville fick chansen.

IMG_4174 IMG_4199 IMG_4198 IMG_4196 IMG_4194 IMG_4190 IMG_4188 IMG_4183 IMG_4182

DCIM100GOPRO DCIM100GOPRO DCIM100GOPRO DCIM100GOPRO DCIM100GOPRO DCIM100GOPRO DCIM100GOPRO DCIM100GOPRO DCIM100GOPRO

DCIM103GOPRO DCIM103GOPRO

IMG_7090

IMG_7084

DCIM103GOPRO DCIM103GOPRO DCIM103GOPRO DCIM103GOPRO DCIM103GOPRO DCIM103GOPRO DCIM103GOPRO DCIM103GOPRO

IMG_7080

IMG_7097

När lekarna var färdiglekta och vi varma och svettiga av allt springande och hoppande gick in för att poppa lite popcorn och bjuda barnen på. Det var med stor spänning vi lyssnade efter de fem första poppade kornen innan vi kunde fylla på med mer majskorn i grytan. Tre stora skålar blev det så att de flesta barnen i byn kunde få smaka litegrann. Då vi poppat färdigt popcornen var klockan redan 18:00 och dags för oss att lämna byn. Vi fick många, många kramar från både barn och mammor innan vi rullade ut bilen och tog oss tillbaka till hotellet.

IMG_7050

IMG_7075

IMG_7139 IMG_7134 IMG_7130 IMG_7129 IMG_7126 IMG_7125 IMG_7124 IMG_7123 IMG_7083 IMG_7082 IMG_7070 IMG_7068 IMG_7067

IMG_7119

IMG_7101

DCIM103GOPRO

IMG_7111

IMG_7100

IMG_7094

IMG_7137

IMG_7095

IMG_7141 DCIM103GOPRO DCIM104GOPRO

Väl på hotellet lämnade vi bara bilen och urustade oss med guidebok, kameror och en flaska vatten. Vi bestämde oss för att göra Samarkand på kvällen och tog oss en promenad bland alla vackra moskéer, minaret, madrasser och fontäner. Tyvärr var många sevärdigheter stängda för dagen så vi kunde inte gå in, men vi kunde ändå beundra dem utifrån.

IMG_7146 IMG_7237 IMG_7232 IMG_7202 IMG_7197 IMG_7179 IMG_7174 IMG_7170 IMG_7166 IMG_7155 IMG_7147 IMG_7315

När klockan var ca 20:30 var vi tillbaka på hotellet och packade iordning bilen inför morgondagens färd. Medan vi höll på med allt träffade vi Eugene från Österrike som är ute och backpackar. Som vanligt när vi träffar turister pratar vi resor, erfarenheter och turistmål man inte får missas. Eugene ska precis som oss ta sig till Tadzjikistan imorgon för att besöka Pamir. Utöver besöken på barnbyarna är Pamir Highway ett av våra stora mål. Tänk att få köra bil på små och snirkliga vägar drygt 4000 meter över havet. Det ska bli ett riktigt äventyr! Det blir dock mycket körning imorgon så vi satsar på att ta oss över gränsen till Tajikistan och landar förhoppningsvis i huvudstaden Dushjanbe innan vi fortsätter mot Pamir i övermorgon. Under resan i Pamir är sannolikheten att vi får tag på internet likamed noll – vi uppdaterar så fort vi kan igen. Under tiden kan ni alltid hjälpa oss med vår insamling till SOS Barnbyar genom att ge ett litet bidrag HÄR– så är vi snart uppe i vårt mål att samla in 50’000 kronor! Tack för hjälpen!

/Äventyrarna

*Information från SOS Barnbyar, Sverige

Kommentera

Translate »
%d bloggare gillar detta: