Evacuation

140817 del 2

Då hade alltså bilen återigen krachat och precis lika lägligt som tidigare – nämligen precis vid infarten till bilverkstaden. Turligt nog var den bred så bilar kunde köra igenom men hur skulle vi nu kunna flytta på bilen?

IMG_7852IMG_7859IMG_7869IMG_7867IMG_7865IMG_7864IMG_7860

Vi har efter en stunds funderande bestämt oss för att få bilen till Dushanbe och få den lagad där. Dock måste vi dock ha en bärgningsbil med lyftanordning och så som bilen står strandad nu kommer ingen bärgningsbil i världen intill för att kunna lyfta den. Så vi måste återigen försöka flytta på bilen och få den längre in på gården. Hampus har en plan och för en gångs skull får han göra som han själv vill utan att ha en massa andra personer inblandade. Därför lyfter han upp hjulupphängningen med hjälp av spännband som han fäster i takkorgen – så att den inte skulle hänga i backen. Idén går ut på att få tag på en gaffeltruck eller liknande som kan lyfta bilen i bak och sedan putta på och få bilen längre in på gården. Men hur ska vi få tag i en truck? På gården till verkstan står det flera truckar och traktorer och bara retar oss – för de kan vi inte använda då bilen blockerar den enda utfarten och den är nu för smal för att rymma bredden av en truck. Andy och en av de killar som stannat kvar och hjälpt oss hela tiden hoppar in i en bil och åker iväg – de ska försöka hitta en truck någonstans som kan hjälpa oss med uppgiften. Vi väntar en stund och nu börjar det bli riktigt ljust ute. De kommer tillbaka en stund senare, utan någon lycka och vi får vänta ytterligare en stund innan vi i fjärran ser en stor lastmaskin komma åkandes mot oss. Vi ställde oss i vägen för den, ropade stopp och sa ”lyft vår bil!!”. Mannen i lastmaskinen hade inget att säga till om utan gjorde som han blev tillsagd och helt plötsligt rullade bilen några meter in på gården.

IMG_7871IMG_7880 IMG_7886 IMG_7882
IMG_7877 IMG_7874IMG_7896

Vi var så lättade och glada att vi fått detta gjort att lastmaskinsföraren fick två stora kramar och många tack. Nu återstod det bara att få tag i en bärgare som kunde hjälpa oss. Klockan var nu närmare 08:00 på morgonen. Andy satte sig på motorcykeln och körde till polisstationen lite längre bort för att få tag på telefonnumret till en bärgare. Han kom snart tillbaka och vi fick ringt bärgaren – dock kunde de bara dra bilen upp på flaket och inte lyfta den – så där fick vi ingen hjälp. Nu hade klockan hunnit bli så mycket att mekanikerna på andra sidan gatan också vaknat till liv och erbjöd oss sin hjälp genom att visa vägen till en bärgare och en verkstad i Dushanbe. Vår hjälte Andy satte sig på motorcykeln och följde dem in till Dushanbe medan vi andra tre gick för att sova en stund utan att veta nära Andy skulle komma tillbaka. Vi la oss på de hårda britsarna igen och det tog inte många minuter innan vi alla sov gott.

IMG_7900IMG_7902 IMG_7909 IMG_7906 IMG_7904IMG_7913

Efter vad som enbart kändes som några minuter, men som i själva verket var cirka två timmar, hörde vi skrammel utanför dörren. Vi öppnade ögonen och såg Andy på gården tillsammans med en stor kranbil. Nu kom äntligen hjälpen! Vi fick ta bort alla tunga föremål på taket, såsom bensindunkar och extradäck men också lyfta ut tunga saker ur bagaget. Sedan skulle bilen lyftas upp på flaket för att transporteras till Dushanbe. Efter lite om och men lyfte bilen sakta från marken tillslut så stod den uppe på flaket. Vi lastade på alla våra lösa föremål på flaket också och gjorde oss reda för att åka till Dushanbe. Andy hade lämnat hojen på verkstaden så han och Natalia fick plats i hytten på lastbilen medan vi fick sitta i framsätet på vår bil. Sedan bar det av sakta men säkert – mot Dushanbe.

IMG_7916

IMG_7926IMG_7928IMG_7929IMG_7933IMG_7940 IMG_7951 IMG_7944IMG_7955 IMG_7962IMG_7980

Hampus har tidigare under resan vid några tillfällen drömt att bilen kör utan förare och nu visade det sig slå in. Bilen åkte de kilometrar som var kvar in till huvudstaden på ett lastflak och vi var otroligt lättade och glada att vi kom bort från buchen att vi gjorde en liten segerdans i bilen, vinkade på varenda människa vi såg och skrattade åt misären.

IMG_7981 IMG_7985IMG_8008 DCIM102GOPRO DCIM102GOPRO DCIM102GOPRO DCIM103GOPRODCIM103GOPRO DCIM103GOPRO DCIM103GOPRO DCIM103GOPRO DCIM103GOPRO DCIM103GOPRO

När vi åkt på flaket ett tag stannar bilen och Andy kommer ut och berättar att vi snart ska åka igenom en poliskontroll och att vi därför måste gömma oss då det är olagligt att åka som vi gör. Vi sätter upp vårt solskydd i framrutan och försöker göra oss så osynliga som möjligt på den lilla yta vi har. Så ligger vi ett litet tag innan lastbilen stannar igen och snart känner vi hur någon rycker i bilen och vi hör röster utanför. Vi var båda på helspänn och pulsen högre än på länge och vi kände oss som illegala flyktingar som gömmer sig för polisen. Efter ett tag började lastbilen sakta rulla vidare men vi vågade ändå inte lyfta på huvuden utan låg gömda i bilen en stund till innan lastbilen stannade till igen och vi fick klartecken att allt var okej.

DCIM103GOPRODCIM103GOPRO

Vi körde in bilen till en mekaniker där den lastades av och vi fick reda på att vi behövde byta hela delen men eftersom det var söndag kunde de inte göra något åt det idag. Vi tog det viktigaste ur bilen och åkte till ett hotell som vi blivit rekommenderade utav bilmekanikern och runt klockan 14:00 kunde vi äntligen checka-in och krypa ner i en stor säng och sova gott i några timmar.

IMG_8029IMG_8035IMG_8047IMG_8055IMG_8058IMG_8064IMG_8065

När klockan var 16:30 ringde alarmet – det var dags att gå upp. Som tack för hjälpen sa vi till Andy och Natalia att vi bjuder dem på en natt på ett fint hotell och sedan god middag på någon fin restaurang. Så klockan 17:00 skulle vi träffas i lobbyn för att gå ut och äta. Vi tog en promenad i centrum och fotade fina fontäner och monument innan hungern blev för stor så vi gick till en Irländsk pub för att äta. Där mötte vi andra svenskar som är med i Mongol Rally, vilka vi träffat tidigare i Turkmenistan. De har också bilproblem – faktiskt större än våra – så vi kände oss ganska lugna när vi fått hör deras historia om hur de kom till Dushanbe från Pamir.

IMG_8079 IMG_8138 IMG_8134 IMG_8125 IMG_8119 IMG_8113 IMG_8112 IMG_8097 IMG_8092 IMG_8089

Vi kan konstatera att vi verkligen haft tur i oturen. Vi kunde lika gärna ha kraschat med bilen när vi satt i den och skadat oss ordentligt. Nu mår vi båda bra men är såklart lite uppspelta efter det som hänt. Bilen kunde ha slutat fungera i Uzbekistan, där vi inte har sett en enda vettig bilmekaniker. Bilen kunde också ha gått sönder i slutet av vår visumperiod i detta land, nu har vi femton dagar för bilen och sjutton dagar kvar för oss. Sist men inte minst kunde vi ha tagit oss upp i Pamirbergen och haft en trasig bil 4000 meter över havet där det knappt åker några bilar och vi har hela tiden agerat bogseringsbil. Så kort sagt – vi har haft en enorm tur!

Efter en trevlig middag åkte vi tillbaka till hotellet vid 22:00 då vi var mycket trötta. Vi somnade trots allt gott för nu kunde vi inte stressa mer eller ens påverka vår situation. Så det är bara att gilla läget. Imorgon ska vi höra av oss till verkstaden för att se hur det går med reparationsmöjligheterna. Om de kan hitta en begagnad reservdel eller om de måste beställa en helt ny och få den skickad hit. Det sistnämnda tar några dagar längre och är såklart dyrare. Så imorgon håller vi tummarna för att allt går vår väg.

/Hampus, Hajen och Elin

Kommentera

Translate »
%d bloggare gillar detta: