Rust and Bolts

Så, då är vi tillbaka på hotellet igen. Inte riktigt på ruta ett men nästan. Vi åkte till bilverkstaden med de värsta farhågorna – bilen kommer aldrig rulla igen. Det visade sig inte vara riktigt så illa – men nästan.

När mekanikerna började greja med bilen visade det sig att de flesta bultarna var fastrostade. Vilket innebär att för att byta till nya delar är de tvungna att kapa det gamla – vilket får till följd att ännu fler nya delar behövs. De flesta delar har de haft hemma, så det har inte varit några problem. Förutom en stor bult som fattas som de nu har beställt från Moskva(!) och som förhoppningsvis kommer med posten imorgon, fredag. Då kan bilen få lämna verkstaden redan på lördag. Men kommer den inte imorgon måste vi vänta ända till måndag kväll innan vi kan hämta bilen.

IMG_8335

IMG_8333

IMG_8331

IMG_8337

IMG_8338

IMG_8350

Så senast på måndag bör bilen kunna rulla men sen är frågan hur bra. Vi blev starkt rekommenderade att INTE köra Pamir. Helst inte i Tadzjikistan eller några andra -stan länder heller då bilen troligen inte kommer klara de dåliga vägarna. Så nu funderar vi på hur vi ska göra med allt. Det är minst 400 mil dålig väg till närmsta bra asfaltsväg.

När vi befinner oss på verkstaden får Hampus ett sms ifrån Andy och Natalia. De är 15 mil norr om Khorog och på väg upp för Pamir och nu är deras motorcykel kaputt, för den har ingen koppling längre. Andy har tidigare skojat om att det finns en ny sport som heter ”Hur svenskar får ut sina trasiga bilar ur Tadzjikistan” – det verkar dock som vi måste ha en ny gren som innefattar ryssar och motorcyklar. Ja, vi kan ju inte annat än att lite bedrövat skratta åt misären. Så vi fick hjälp utav Anar på verkstaden som ringde några samtal till Khorog så att de förhoppningsvis kan få hjälp. I skrivande stund har vi försökt få tag i dem utan att lyckas så vi har ingen aning om hur det går för dem – men vi håller tummar och tår och hoppas att det går bra. Vi är också väldigt tacksamma att vår bil gav sig när den gjorde trots att det blir mycket väntan här i Dushanbe.

Strax innan vi åkte till verkstaden ringde Hampus till vårt försäkringsbolag för att höra sig för. Först ringde han bolaget men de kunde inte hjälpa oss. Därför blev vi hänvisade till SOS International, som kopplade oss vidare till SOS Bildel som i sin tur skickade samtalet vidare till SOS Moderna. Därifrån blev vi tillbakaskickade till Moderna för att till sist hamna hos en handläggare för utlandsproblem. Men nej, därifrån kunde vi inte få någon hjälp alls, så mycket slit för lite möda.

IMG_8330

Efter besöket på verkstaden mötte vi upp de andra strandsatta svenskarna för en bit mat. De håller på att få reda på om de kan få förlängt visum eller ej då de fortfarande inte fått bukt med sin bil. De ska försöka transportera hem bilen till Sverige på något sätt och har letat olika alternativ. Men allting är så himla, himla dyrt. Det lutar åt att de ska frakta bilen till Vilinus med tåg då det ”bara” går på 2000 dollar. Det är inte lätt när det är svårt minsann.

 

IMG_8340

Nu har vi tagit kvällen här på hotellrummet. Vi hämtade kortlek och tärningar i bilen när vi var på verkstaden så vi ska nog hitta något att underhålla oss med ikväll åtminstone. Imorgon tar vi nya tag för att lösa vårt problem. Återstår bara att se hur.

/Två något mer glada äventyrare

Kommentera

Translate »
%d bloggare gillar detta: