Monthly Archives: september 2014

There ain’t no easy way out

140915 – måndag
Kalipéda, Litauen

Vi vaknade, trots lite för lite sömn, utvilade vid 08:30 då klockan ringde. Vi hade sovit gott i sköna sängar och skickade strax ett mail till transportföretaget för att få lite bättre information om vart våra bilar befann sig. När vi en stund senare kom ner till receptionen, sträckte receptionisten fram en vit plastpåse till oss ”busschauffören kom förbi med den inatt – vi antar att den är er?”. Mycket riktigt var det vår plastpåse fylld med souvenirer som vi köpt till nära och kära. Vi tackade djupt och fick taxichaufförens telefonnummer så vi kunde skicka ett bamsetack till han via SMS. Sedan blev det dags för frukost och den smakade himmelskt gott! Det var en stor och trevlig buffé med allt man kan tänka sig – precis som en hotellfrukost ska vara och vi njöt länge och väl i matsalen av goda smörgåsar, youghurt och framförallt nybryggt kaffe som vi båda saknat. Under resan har vi mest druckit snabbkaffe, även på caféer, så det smakade extra gott nu.

20140915_081509

Under frukosten fick vi reda på att lastbilen var på väg till Klaipéda och skulle komma runt lunch. Så vi stressade inte utan tog det lite lugnt på hotellrummet för vi hade gott om tid på oss till lunch. Snart ringde dock telefonen, det var L från Svergie. Han berättade att lastbilen redan var här och att Masrur, från transportföretaget, försökt få tag i oss men ej lyckats.

Vi skyndade oss ner till receptionen och bad dem ringa en taxi. Vi var spända av förväntan och ivriga på att få hämta ut bilarna. Efter några minuter kom taxin, vi skuttade in och blev körda till hamnområdet där vi mötte Gena, chauffören som kört vårt värdefulla gods hela vägen från Tadzjikistan!

Vi träffade honom utanför ett av alla tullkontor. Gena som hade alla transporthandlingar inklusive en kopia på Hampus pass, tyckte att passfotot liknade honom lite – fast att han var otroligt skäggig! Inte som på bilden minsann.

Hampus och Gena gick tillsammans in i tullbyggnaden och skulle förtulla bilarna för att sedan lasta av – allt var frid och fröjd och vi kände oss väldigt tillfreds med dagens ända tills kvinnan bakom glasskivan viftade med ett papper, formade ett välkänt X med de korslagda armarna och nästan skrek ut ett halvirriterat ”Njet!” efter det andra. Vi tittade oroligt på varandra och våra glada humör försvann snabbt och byttes till förvirring och bestörtning. Trots att vi inte förstod så mycket av vad som sas förstod vi på kroppspråk och tonläge att här skulle det inte gå som vi hade tänkt oss. Skulle vi inte få ut bilarna nu?

20140915_151128Gena berättade för oss på halvknaglig engelska att det att någonstans under vägen hade startats en imoprthandling till Sverige, troligtvis i gränsen Ryssland/Vitryssland. Något som också visade sig var att chauffören inte var densamme som börjat resan med vårt gods, så det hade blivit en förväxling. Tullarna frågade vid gränsen vad det var för gods som transporterades i bilen och fick till svar att det var bilar som skulle fraktas till Sverige och deras ägare, varvid de förstod det som att vi köpt bilarna i Ryssland och därför skulle betala skatt och registrera dem i Sverige.

Vi stod och kliade oss lite i skallen och tittade på det gröna pappret ”CARNET” som kvinnan i luckan viftade med och som med andra ord betyder ($). Vi var säkra på att vi inte köpt bilarna i Ryssland och skulle importera dem till Sverige, vi ville ju bara lasta av våra egna bilar, skriva på ett papper och hoppa på båten hem. Istället fick vi hoppa in i lastbilen tillsammans med Gena och åka till ett annat tullkontor där vi träffade A.

IMG_2770 IMG_2772

A förklarade situationen att när en ”importhandling” är startad måste den avslutas. Och det gör man genom att importera bilen eller skapa en ny handling (i detta fall skulle det röra sig om en transit till Sverige). Så länge ”importärendet” är öppet kommer vi inte få våra bilar och lastbilen kan inte åka vidare. Vi diskuterade problemet med A som sade att det finns ingen dåre i världen som vill skapa ett ”ärende” till Sverige, för det kommer aldrig att stängas – och om ett tullärende inte stängs så får den som startade handlingen rejält med stryk, det kan jämföras med smuggling. Eftersom ingen ville starta ett nytt ärende och ingen kunde stänga vårt ärende var vi en en gråzon. Detta hade aldrig tidigare i världshistorien inträffat och ingen visste vad vi kunde göra. Lagom tur tänkte vi, som vi inte haft nog med sådant vid detta laget?

20140915_155743A skulle höra med sin cef om det gick att fixa på något sätt. Vi tog en lunch medan vi väntade och det snurrade bara fler och fler tankar i våra huvuden. Hur ska vi göra? När får vi åka hem? Hur mycket kommer detta att kosta oss? Efter en dryg timme kom A äntligen tillbaka och berättade att hans chef hade funderat en hel minut i tysthet och meddelat att problemet var faktiskt deras (Litauens)– då båda nationerna är med i EU.

Hampus Ringde L och informerade om läget och frågade om alla papper; såsom ägarbevis, pass och så vidare kunde skickas till hans mail för att styrka en eventuell process som inte gjorts tidigare. Efter en stund fick vi mail och A, som hade en svensk bil från sin arbetsgivare visste om att man kunde kolla på vägverkets hemsida om bilarna var i trafik och om övriga fordonsuppgifter stämde. Vi skrev ut alla dokument och det stämplades lite och sedan var det dags att försöka lasta av bilarna. Det vara bara ett litet problem…

En av bilarna var inte körduglig överhuvudtaget och vår bil, som ändå var körduglig, var placerad längst in på lastbilsflaket vilket gjorde det omöjligt att få av bilarna på en ramp, dessutom var rampen cirka 10km från hamnen och ingen av bilarna var speciellt kapabla att ta sig en sådan gedigen sträcka efter de tadzjikiska vägarna.

A tänkte till lite och efter lite växlade dollar och ett litet papper hade lastbilen ett tillstånd att, tillsammans med Hampus, entra hamnområdets stängda bommar. ”Kör längst bort och förbi alla kameror så öppnar vi där” – sagt och gjort! Vi klippte plomberingen till den stora lasten och dörren öppnades med ett knarr. Där stod två svenskregistrerade superdammiga bilar som bara väntade att få knuffas ombord på färjan till hemlandet.

IMG_2788

20140915_164548

Nästa problem: Hur får vi av bilarna från flaket? A var en idéspruta och fick ytterligare en idé. Hampus och A hoppade in i A’s bil och åkte till truckkillarna på kajen. 150 litas senare hade de med sig en stor truck och tre råbarkade hamnarbetare som fortfarande var lite vresiga över att de blev störda i fikat men ändå villiga att hjälpa till för en liten summa litas. Helt plötsligt var alla i full fart och efter 10 minuter stod bilarna avlastade på kajen och Hampus kunde skriva på pappret att godset var levererat. Lastbilschaffören fick skriva sin autograf på bilen och sedan skulle han iväg på nästa äventyr – det skulle vi med.

20140915_165437 20140915_165945 20140915_16554520140915_16551420140915_16553320140915_16572920140915_16573520140915_16583820140915_16582720140915_17045820140915_16594520140915_17004720140915_17000320140915_17012220140915_17012720140915_17013920140915_17014620140915_17051220140915_17052420140915_17115820140915_171131Då var bilarna urlastade och stod på kajen, men hur skulle vi göra nu? Vi har packingen på hotellet – Elin är fast på caféet och vi måste fixa biljetter till färjan som går snart. A handlade snabbt och sade till Hampus att köra äventyrsbilen till hamnkontoret och sedan skulle de ta A’s bil till hotellet och hämta all packning och sedan köra tillbaka till hamnen.

Sagt och gjort, cirka 30 minuter senare var alla grejer i bilen och två biljetter till lika många bilar var köpta i biljettluckan. Nu skulle vi bara checka in bilarna och köra dem ombord på färjan. Det var bara att bilarna redan var på hamnområdet och där får man inte vara om man inte är incheckad – vilket vi ju inte var.

Vi pratade med kvinnan i inchecknings-luckan, som berättade att det inte gick att checka in två bilar ”som inte fanns”, det vill säga vi kan inte checka in bilar utan bilar, trots att de stod på hamnområdet redo att lastas på färjan. Men A fixade biffen genom sina kontakter och så var vi incheckade med bilar och rubbet och fick gå genom byggnaden och ut på hamnområdet. Vi hoppade in i As bil som tog oss till våra egna bilar. Där hade lastbilschaufförerna redan börjat köra ombord på färjan och snart var det också vår tur. Vi fick ta loss reservdäcket på taket på vår bil och L’s bil fick vi betala lite extrahöjd för, men vi var nära nu så det kändes som småpotatis jämfört med övriga utgifter.

Vi hade fått förklarat för oss att det var enklat att ställa bilarna på ”bottenplan”för att slippa onödigt åkande med bilarna. Vi kopplade på folkabussen på bogseringslinan och A hoppade in i den. Vi rullade på båten och gjorde direkt en U-sväng på däck så att vi skulle kunna köra rakt ut ur båten när vi väl var framme i Karlshamn. Efter att vi knuffat folkabussen på plats och backat intill äventyrsbilen var det dags att äntligen gå på båten till fosterlandet Sverige!

IMG_2799IMG_2798IMG_2804 IMG_2810 IMG_2807IMG_2808IMG_2809IMG_2843IMG_2801IMG_2839 IMG_2837 IMG_2831IMG_2817IMG_2834  Vi gav alla inblandade människor en stor kram över att de hjälp oss att äntligen få ombord våra bilar på däck. När vi kom upp från lastbilsdäck tillsammans med alla lastbilschaufförer och gick till receptionen för att få våra nycklar till hytten. Elin var ordentligt förkyld och nu hade även magen börjat spöka. Vi kröp ner i sängarna och vilade en stund. Nöjda och glada att vi äntligen var på väg till Sverige och förundrades över hur allt faktiskt blev väl tillslut. Ett faktum som vi märkt av många gånger tidigare på vår resa. Efter ett tag lämnade färjan äntligen hamnen och vi gick ut på däck för att titta på avfärden sedan satte vi oss vid baren och köpte lite värmande te och choklad som vi mumsade på. När klockan började närma sig 22:00 kände vi båda två att det nu var dags att gå och lägga sig för att sova och vakna på svensk mark imorgonbitti.

IMG_2862IMG_2880IMG_2889/Äventyrarna

Russia! – Kreml

140914 – söndag
Moskva, Ryssland

Vi ställde klockan imorse – inte för tidigt, inte för sent utan alldeles lagom. Vi fick med andra ord en liten sovmorgon men hann ändå med att äta frukost utan stress. Det var nämligen dags för frukostbuffé igen, någoting som vi båda såg framemot. Men för att hitta till restaurangen fick vi åka hissen ner en våning, sedan gå runt en massa på andra våningen tills vi kom fram till en ny trappa. Där var vi tvungna att gå ner, ner och ner innan vi kom till en ny korridor och tillslut hittade en restaurang. Som såklart också var fullproppad med hungriga människor och som hade barnprogram på högsta volym. Tyvärr var inte maten den allra godaste – men betydligt bättre än snabbnudlar eller ingen frukost alls. Så efter lite stressat födointag packade vi ihop våra saker och gick ner till receptionen med allt. Vi frågade om vi kunde lämna våra stora väskor på hotellet och om de kunde hjälpa oss med att få en taxi till senare då vi skulle till flygplatsen och det var inga problem.

Vi pälsade på oss ordentligt med varma tröjor och regnjackorna vi tänkte nämligen ta Metron stanna för lite fotografering och sedan åka vidare till Kreml.IMG_2636IMG_2642

När vi kom till Kreml betalade vi entréavgiften och när vi kom in på området började det småregna. Vi gick omkring bland alla gigantiska byggnader och kände oss små. Blev visslade på av en vakt då vi gick på gatan och inte på trottoaren. Försökte springa emellan alla turistgrupper och fotografera de vackra kyrkorna. Spexade med och framför kameran, gick i parken och hade det riktigt trevligt – vädret till trots.

IMG_2648

IMG_2658

IMG_2664

IMG_2665

IMG_2678

IMG_2689

IMG_2708

IMG_2702

IMG_2692

När vi spenderat en timme på Kreml bestämde vi oss för att hoppa på tunnelbanan igen för att besöka ytterligare en park för att se på statyer. När vi kom upp från tunnelbanan hade regnandet ökat och det stod som spön i backen. Vi trotsade regnet och gick en liten promenad från tunnelbanestationen, passerade en optikbutik (som Elin givetvis var tvungen att besöka för ett par minuter) och fortsatte mot parken. Vi blev dock lite besvikna när det visade sig att man behövde betala inträde så vi fortsätte mot ett café så vi kunde värma oss och få något gott i magen. Vi fikade en timme innan det var dag att bege sig mot hotellet igen.

IMG_2729 IMG_2739IMG_2742IMG_2750IMG_2758

På hotellet hämtade vi våra saker och ringde efter en taxi och tänkte att vi hade gott om tid. Klockan var knappt 16:00 och vi tyckte vi hade gott om tid innan flyget skulle gå vid strax efter 20:00. Att det skulle ta 30 minuter för taxin att komma var inget vi hade räknat med och när vi fick höra att det skulle ta cirka två timmar ut till flygplatsen blev vi lite småstressade. Vi som skulle med ett utlandflyg! Så vi bad receptionisten säga till taxichauffören att skynda sig och komma hit så fort som möjligt. Efter samtalet var det bara att sitta och vänta och se hur minutrarna tickade förbi. När taxin äntligen kom skyndade vi oss så gott vi kunde med all vår packning – utan att få någon hjälp av chauffören. Det var något vi inte råkat ut för tidigare, snarare har alla andra taxichaufförer vi åkt med varit väldigt hjälpsamma när de sett allt som vi burit på. Det måste vara en rysktradition. Men nu var vi äntligen på väg till flygplatsen.

Det var först när vi satt i taxin och såg Moskva swisha förbi genom bilrutan som vi verkligen förstod hur stor staden är. Den förståelsen får man inte riktigt när man åker tunnelbana och befinner sig under jorden. Det dröjde över en timme innan antalet höghus började minska och istället ersättas av villor, industriområden och en och annan lantbrukare. Under resan såg vi också otroligt färgglada och vackra kyrkor som var en stor kontrast mot alla de moskéer som vi tidigare sett under vår resa.

När vi kom fram till flyplatsen var det bara att checka-in bagaget, lätt som en plätt tänkte vi. Men flygplatsen skulle visa sig vara betydligt större än vi tänkt oss, med massa människor och lite för dåligt med skyltar. Det tog en stund innan vi hittade rätt disk men tillslut stod vi där och det var vår tur att checka-in bagaget. Vi var lite nervösa för vi visste båda två att man inte fick ha mer än 10 kg incheckat bagage och våra väskor väger ju knappt 20 kg vardera och undrade nu hur mycket vi skulle få betala för all övervikt. Vi hade köpt våra flygbiljetter via en återföräljare på nätet ingen av oss riktigt hade koll på. Men biljetterna var så mycket billigare än alla andra att vi faktiskt var tvugna att chansa. När vi köpte biljetterna köpte vi också till en tjänst för ”extra bagage” men var ju såklart övertygade om att vi blivit lurade. Men när vi vägt in våra väskor och tjejen i disken inspekterat våra väskor med en gosedjurs-haj och sandaler fastsurrade på utsidan fick vi reda på att vi var tvugna att checka in dem själva – vid disken för otympligt bagage. Vi gick dit, fick våra väskor vägda igen, incheckade och sedan fick vi tillbaka våra pass med två nya bagagebrickor på och kunde bege oss mot säkerhetskontrollen utan att behöva betala något extra. Då var vi supernöjda!

Trots flyplatsens storlek gick säkerhetskontrollen riktigt snabbt och utan någon kö att tala om. Ja, förutom att Hampus var tvungen att tömma sina fickor på alldeles för mycket saker. Har man ett par byxor med sex funktionella fickor samt två fickor i jackan och ytterligare två i luvtröjan – då blir det mycket saker. En av männen tittade förundrat på allt det Hampus plockade upp och skrattade sedan roat åt alltihopa. När alla fickor var tömda och Hampus passerat kontrollen utan anmärkning var det bara att fylla fickorna igen och bege sig mot gaten.

Innan vi hann till gaten hittade vi lite roliga souvernier som vi bestämde oss för att köpa för våra sista ryska rubel. Dock kostade det lite mer än de vi hade på oss och när vi skulle betala försökte Hampus, helt omedvetet, pruta på varorna, prislapparna till trots! Kvinnan i kassan förstod inte alls att Hampus prutade utan trodde att han inte förstod vad som skulle betalas och fick dra med honom runt till kassaapparaten och visa vad som skulle betalas. Vi skrattade roat åt fadäsen när vi gick därifrån.20140914_192457

Vi kom till gaten och fick sitta en liten stund innan det blev dags att gå på planet. Väl på planet var vi båda lite småhungriga och nyfikna på vad vi skulle få för mat. Flygresan skulle ju ändå ta drygt två timmar så mat borde vi ju få. Vi blev dock otroligt besvikna när det enda vi bjöds på var en kopp te och några kex som knappt mättade. Hampus stillade dock hungern med sömn medan Elin försökte läsa bort den. Snart var vi dock framme i Vilnius och det var dags att gå av planet.

Eftersom vi planerade att åka vidare till Klaipéda på natten med bussen som gick 01:30 hade vi inte bråttom ur planet utan gick av nästan sist. När vi kom till passkontrollen var alla andra passagerare före oss i kön så Hampus bestämde sig för att gå på toaletten, medan vi ändå väntade. Elin fick då möjlighet att se sig omkring och kunde snart konstatera att det fanns en lucka utan kö. När hon tittade uppåt och läste skylten ovanför luckan spred sig ett stort leende i ansiktet. Det var en kontroll för EU-medborgare och det allra flesta passagerar verkade faktiskt komma från Kirgizistan. Den slutsatsen kunde vi ta genom de jackor de hade på sig med ordet ”Kyrgyzstan” tryckt på ryggarna. Så när Hampus kom tillbaka tog vi våra ryggsäckar och gick före alla andra i kön. Det var faktiskt en häftig känsla! När vi kom fram var det dock en man före oss i luckan som inte var EU-medborgare. Han verkade inte alls förstå vad som skulle göras och mannen i luckan suckade och himlade med ögonen många gånger innan turisten äntligen kunde släppas ut. Så var det då äntligen vår tur. Elin gick först, lämnade sitt pass och knappt 20 sekunder senare fick hon tillbaka det och dörren ut till ”friheten” öppnades. Ja, den han inte ens stängas ordenligt innan Hampus också klev igenom dörren. Vi blev behandlade som V.I.P. och njöt av varje sekund!

Så var vi då i Vilnius med många timmar kvar till beräknad avfärd. Det första vi försökte göra, efter att vi hämtat vårt bagage, var att lokalisera busshållplatsen. Dock hade informationsdisken redan stängt. Hampus gick ut ur byggnaden och frågade runt lite medan han satte Elin på ett café med alla väskor. Han hittade snart en tjej som också skulle till Klaipéda och faktiskt åka ganska snart. Hon trodde att det kunde finnas möjlighet för oss att också få åka med. Så Hampus hämtade Elin och snart stod vi utomhus och väntade.

20140914_211242 20140914_211309 20140914_211247

Det hade nu blivit rejält kallt så vi pälsade på oss alla kläder vi kunde få tag i. Elin började känna sig krasslig i hals och näsa och bestämde sig därför för att gå in på cafét för att köpa lite te och kanske något att äta på under tiden som vi väntade på bussen. Bussen dök upp efter en halvtimme men den skulle visa sig vara fullbokad och bara vara som en av alla de delade taxis vi åkt med i storlek. Sju passagerare fick plats, men ingen mer och framförallt inte vi med vårt stora bagage. Snart kom det fler bilar till platsen som alla väntade på förbokade passagerare och de såg på oss att vi var bedrövade. Så de försökte på alla sätt och vis hjälpa oss så att vi kunde ta oss till Klaipéda. Elin var också lite orolig över att även bussen 01:30 skulle vara fullbokad och försökte få dem till att ringa chauffören och säga att vi ville ha två platser men att vi inte kunde boka via internet då vi har svenska banker. Chaufförerna skulle visa sig ha mer koll på läget och ordnade så vi fick åka tidigare. Klockan 23:00 skulle det komma en buss till, denna gång en större och på den skulle vi få plats och så åkte de iväg. Vi fick registreringsnummer på bilen och sedan väntade vi i drygt en halv timme innan bussen äntligen kom. Det var en skänk från ovan för två trötta äventyrare som nu varit på resande fot i nästan två månader.

20140914_220753

Vi hade tidigare fått tips på boende i Klaipéda och bad chauffören att få bli avsläppta vid ett av stadens hotell, vilket inte alls skulle vara några problem. Sedan satte vi oss längst bak i bussen och väntade på att få åka iväg. När en halvtimme gått var bussen full av folk och vi kunde äntligen rulla ut från Vilnius flyplats. Vi hade hört att resan skulle ta fyra timmar och räknade med att vara framme runt fyra på morgonen. När klockan var strax efter 03:00 blev vi väckta av chauffören som sa att vi nu var framme. Vi hade ingen aning om vart vi var eftersom vi båda slumrat till under resan men var lite tveksamma till om vi verkligen var rätt då vi bara färdats i tre timmar. Elin hoppade ur bilen först och gick in på hotellet, dels för att höra så vi verkligen var i Klaipéda, vilket vi faktiskt var, och dels för att höra om det fanns lediga rum så vi slapp packa ur allting i onödan. Rum skulle heller inte vara något problem att få. Så hon gick ut till Hampus betalade chauffören och tackade så mycket för hjälpen sedan gick vi in på hotellet. Vi fick oss snabbt ett rum och väl uppe på rummet var njöt vi båda av att det var så god standard och föll ganska omgående i sömn. Det hade onekligen varit en lång och händelserik dag och vi var båda spända och förväntansfulla på vad som skulle hända under morgondagen.

20140914_233556/Äventyrarna

Metro 2014, Moscow

140913 – lördag
Ulan Bator, Mongoliet

Klockan 07:00 är vi redo att bli hämtade vid vandrarhemmet för att ta oss till flygplatsen. Klockan tickar och vi väntar uppe på vandrarhemmet men inget händer. Så går det tjugo minuter och Elin bestämmer sig för att gå ner och vänta ute. Vi vet ju att morgontrafiken kan vara besvärlig så att man är sen är kanske inte så konstigt. Men när Elin kikar ut genom fönstret i trappen ser hon att det står en bil och väntar och visst visar det sig vara våran bil. Så snart är vi på väg till flygplatsen igen. När vi kommer fram ber vi vår chaufför vänta medan vi springer in och säkerställer att flyget faktiskt går idag – och ja det gör det!

När vi väl är inne på flyplatsen med alla våra saker checkar vi snabbt in våra stora ryggsäckar. De väger fortfarande under 20 kg båda två men den ena med bara några hekton till godo. När vi går igenom säkerhetskontrollen för vårt handbagage visade det sig att vi glömt flytta över vårt teleskopsskaft till en av våra små videokameror så det blir bara att göra sig av med den innan vi får lov att gå ut till gaten. Sedan dröjde det inte länge innan det var dags för boarding och så var vi på väg till Moskva. Flyget skulle ta cirka sex timmar och det gick otroligt fort. Ibland kan det vara väldigt avslappnande att flyga. Man kommer ingenstans och kan inte göra någonting annat än att sitta ner och kanske se en film eller läsa en bok eller sova en stund. Vi gjorde alla tre av nämnda saker.20140913_112950

Vi landade på en av flygplatserna i Moskva runt klockan 12:00 lokal tid. Vi kunde snabbt och lätt hämta ut vårt bagage och sedan var vi vid utgången och fick enkelt tag på en taxi som körde oss till hotellet som vi bokat. Vi hade dagen innan, då det visade sig att vi inte hade koll på datumen, avbokat den första natten på vår beställning. Men när vi kom till hotellet och sa att vi bokat rum hittade tjejen i receptionen oss inte i datorn. Vi fick då låna en dator och skriva ut vår bokning men tjejen skakade fortfarande bara på huvudet. Hon kunde heller ingen engelska så kommunikationsmöjligheterna var inte de bästa. Vi gjorde ett nytt försök med att skriva ut den första bokningen och då lyckades hon hitta oss på nått sätt i datasystemet och vi fick äntligen vårt rum. Vi frågade också om vi kunde boka rummet för ytterligare en natt men det gick inte. Utan vi var tvungna att boka rummet via nätet. Sämre service på ett hotell får man leta efter.

20140914_103035När vi checkat in funderade vi på hur vi skulle göra med resten av resan. Vi kollade på flygbiljetter till Vilnius samt Köpenhamn. Vi pratade med våra svenska vänner och transportföretaget om leveransen av bilarna; När? Var? Hur? Vi fick inga klara besked utan bestämde oss för att avvakta några timmar och boka allting på kvällen. Så vi satte iväg ut från hotellet för nu skulle vi göra Moskva.

IMG_2580 IMG_2581Vi hade redan innan besöket i Moskva bestämt att vi ville se och åka tunnelbana samt ta en tur till Röda Torget och Kremlin. Det började bra, vi startade nämligen med tunnelbanan. Vi skulle ta oss till Röda Torget och med oss hade vi en lista på flera spektakulära tunnelbanestationer som man borde se i Moskva. Eftersom vi inte kände att vi ville på en guidad tur i tunnelbanan köpte vi ett 24-timmars kort så vi kunde åka hur mycket vi ville. När vi satt på tåget med våra listor över stationer och en metro-karta kände vi oss lite besvärade av att listan var på engelska medan kartan var skriven på ryska, med kyryliska bokstäver. Elin har försökt lära sig de kyryliska bokstäverna under resan men det tar lite tid och tankeverksamhet innan man hittar rätt och när listan består av tio namn men kartan består av 50 – ja då går man lätt bet. Så det slutade med att vi frågade en av alla våra medpassagerare om hjälp. Han kunde visst kartan utan och innan och snart var alla stationerna utmärkta på kartan och vi kunde fortsätta vår färd mot Röda Torget.

IMG_2277 IMG_2262 IMG_2265 IMG_2272När vi väl klev ut ur stationsbyggnaden funderade vi en stund på om vi kommit rätt och vad det egentligen var vi skulle titta på. Vi kände inte igen någon utav alla vackar byggnader och började promenera rakt fram. Tillslut vände vi oss om och kunde konstatera att vi hela tiden haft de mest välkända byggnaderna i ryggen. Vi beslutade oss för att gå tillbaka men satte oss på torget och tog en bit mat innan äventyret i Moskva fortsatte.

IMG_2303 IMG_2321 IMG_2333 IMG_2341 IMG_2344Vi promenerade längsmed Röda Torget och imponerades av alla storslagna byggnader, Kreml, Vasilijkatedralen, Historiska museet och Uppståndelse Porten. Tyvärr var halva torget fyllt av byggnadsställningar men vädret var på topp och vi njöt av solskenet och värmen från vinden.

IMG_2351 IMG_2361 IMG_2376 IMG_2398 IMG_2406 IMG_2459 IMG_2446 IMG_2416 IMG_2411Vi bestämde oss för att försöka ta oss in i Kreml och titta men klockan hade hunnit passera 17:00 och vi kunde inte köpa biljetter idag utan bestämde oss för att spara det till morgondagen. Därför beslöt vi oss för att åka lite tunnelbana och stanna vid några av de mest spektakulära stationerna för att sedan åka vidare och hoppa av vid en station där vi har gångavstånd till Gorky Park och ta en promenad där. Vi fick en trevlig stund i en väldigt mysig och välbesökt park. Tidigare var parken ett stort nöjesfält men 2011 beslutade man sig för att byta inriktning. Alla karuseller revs och inträdet slopades och man gjorde parken till ett lättillgängligt eko-vänlit rekreationsområde med områden för bland annat yoga, aerobics och dans, volleyboll-planer och nya caféer. Supermysigt! Dock blev vi snart ganska trötta och gick istället mot närmsta metro-station för att ta oss tillbaka till hotellet. Vi köper smörgåsar på vägen och när vi kommer äntligen kommer in på hotelletrummet hade vi inte hört så mycket mer om möjligheten att få på bilarna på färjan utan att vi var där så vi bestämde oss helt enkelt för att köpa oss flygbiljetter till Vilnius. Så strax efter 20:00 åker vi från Moskva imorgon. Det blir perfekt för då hinner vi göra lite saker på förmiddagen också. Men vad, ja det får vi se imorgon!

IMG_2522IMG_2527IMG_2550IMG_2561IMG_2532IMG_2622 IMG_2618 IMG_2604 IMG_2600 IMG_2593 IMG_2589 IMG_2587 IMG_2582 IMG_2574 IMG_2573 IMG_2502 IMG_2497 IMG_2477 IMG_2474
/Äventyrarna

The day we missed our flight

140912 – fredag
Ulan Bator, Mongoliet

Klockan ringer strax innan 07:00. Vi är riktigt trötta och unnar oss en snooze på tre minuter innan vi tvingar oss upp ur sängen och in i reskläderna. Borstar tänderna och packar ner tandborstarna i väskan sedan knackar det på dörren och vår skjuts har kommit. Det är Bayram men vi känner inte igen honom först. Men sen ser vi ju att han har på sig en grön träningsoverall med stora vita bokstäver på ryggen där det står ”Ireland” och då förstår vi att det är han. Bayram pratar nämligen riktigt bra engelska och mycket tack vare att han bott flera år i Irland.

IMG_2248Så bär det iväg till flygplatsen – Chinggis Khan International Airport. Vi blir avsläppta vid terminalen, svingade upp de tyngsta ryggsäckarna på ryggen och de mindre tunga väskorna framtill och klev in. Vi hittade snart informationstavlan med avgående flyg och letade febrilt bland avgångarna efter just vårt flyg. Vi såg inget flyg med avgångstid 09:20. Heller inget flyg med destination Moskva. Stressade tittade vi på varandra och hittade en kvinna i en informationsdisk. Vi tog fram våra papper på flygningen och frågade om vårt plan till Moskva. Hon såg paniken i våra ögon, läste på bokningen (vilken förövrigt var skriven med kyrilliska bokstäver) och kunde ganska snabbt konstatera att något var fel. Hon tittade upp på Hampus med en road blick och sa sedan att vi tagit fel på dag, med 24 timmar. ”Planet går först imorgon, den 13:e – idag är det den 12:e”. Vi tittade på varandra med blandade känslor. Nu hade vi ju stressat igenom Mongoliet som två galningar för vi båda var helt säkra på att vi bokat flygbiljetterna på fredagen. Vi bokade ju till och med hotell i Moskva för två nätter igår. Samtidigt är vi lite roade över fadäsen och glada att vi får en dag till i Ulan Bator. Vi går ut ur byggnaden och kollar om vår chaufför är kvar, det har gått knappt fem minuter sedan han släppte av oss, men han är inte kvar längre. Så vi får helt enkelt hitta en annan bil som kan ta oss tillbaka till vandrarhemmet.

20140913_083912 20140912_080515Vi är snart tillbaka på vandrarhemmet och har fått chauffören som körde oss tillbaka till Ulan Bator att ringa och förvarna att vi kommer tillbaka och det är inga problem alls att få stanna en natt till. Hampus lyckas till och med deala till sig ett bra pris för både rum och skjuts till flygplatsen till imorgon. När vi är tillbaka på vandrarhemmet går vi tillbaka till det rum vi fått hyra och kryper ner i sängarna igen. Vi är trots allt ganska trötta och eftersom vi redan hunnit med mycket i Ulan Bator tänker vi ta dagen som en vilo- och back-up dag där vi skriver blogginlägg och backar-up alla de foton som vi tagit sedan vi var i Almaty.

IMG_2249 IMG_4439 IMG_2251 IMG_4442

Vi går ut för att äta lunch på eftermiddagen och hamnar på en italiensk restaurang som serverar pizza, panini och pasta. Vi tar något lätt och bestämmer oss för att spara på aptiten till kvällen då vi hör med våra svenska vänner om de vill med ut och äta igen. Anders kan inte men Linda följer gärna med. När vi är klara med lunchen går tar vi en liten promenad och går sedan tillbaka till vårt rum och fortsätter med allt praktiskt arbete. Ju senare på eftermiddagen det lider desto gråare och ruggigare blir det ute. Vi pälsar på oss ordentligt när vi promenerar iväg till restaurangen innan klockan 20:00. Vi tänker gå till samma restaurang som igår då det fanns mycket god mat att välja på till en rimlig peng. Men när vi kommer dit är ljudvolymen så hög att man inte kan prata. Därför provar vi med restaurangen på andra sidan gatan , där ljudnivån var en helt annan och skickar ett meddelande till Linda att vi bytt restaurang.

Vi kikar på menyerna och bestämmer oss ganska snabbt för vad vi ska ha. Servitören som placerat oss vid bordet ber oss trycka på ringknappen som sitter på vägen då vi vill ha hjälp. Så när vi ska beställa mat trycker vi på knappen och det hörs ett ”ding-dong” i restaurangen och på en digital nummerskärm kan man se vårt bordsnummer och snart kommer servitören tillbaka för att ta vår beställning. Ett smidigt och rättvist system men med nackdelen att det plingar till på restaurangen varje gång någon trycker på knappen.

När vi var klara med maten kom Linda och gjorde oss sällskap. Idag hade hon varit en tur på marknaden och hon skrattade gott åt oss när hon fick höra att vi tagit fel på avresedatum. Även denna kväll satt vi på restaurangen tills de stängde, drack te, kaffe och varm choklad. När vi väl klev utanför dörren hade det gråa vädret övergått i ösregn och trots att vi har kort väg hem till respektive vandrarhem är vi nog alla tre genomdränkta när vi kommer hem. Det blev tidigare i säng den här kvällen och vi bestämde att vi tar en bil redan klockan 07:00 imorgon istället. Nu ska vi väl ändå inte missa flyget till Moskva!?

/Äventyrarna

Mongolia Part 3 – ”Day 2 in Terelje”

140911 – torsdag
Terelje Nationalpark, Mongoliet

Vi vaknar av att det är iskallt i jurtan. Under natten har temperaturen gått från bastuvarmt till skakande kyla och trots att alla kläder successivt åkt på under natten och att vi är nerbäddade under dubbla täcken och extra filtar fryser vi som bara den. Solen har gått upp för längesedan och dess strålar värmer oss lite, lite då de bryts genom fönstret i taket på jurtan. Vi vet kliver upp och tar på oss mer kläder innan vi öppnar dörren ut för att mötas av ljuma vindar och den riktiga värmen från solen. Vi konstaterar snabbt att det är mer behagligt utanför jurtan än inne i den och sätter oss snart tillrätta på en stol i solen. Frukosten serveras klockan 11:00 och det blir någon form av friterat tunnbröd med jordgubbssylt och varm mjölk. Vi äter tills vi storknar och planen för dagen är att fotografera Turtle Rock innan vi åker tillbaka till Ulan Bator för att besöka Svarta Markanden. Vår guide tycker dock att vi ska vänta med att åka tillbaka till staden då det just nu är fullt med bilköer så trötta som vi är lägger vi oss därför i jurtan igen och vilar en stund.

IMG_1903IMG_1885IMG_1890IMG_1906IMG_1918Vilan varar dock fram till klockan 13:00 då det är dags för lunch. Vi är båda proppmätta efter dagens frukost men måste ju äta lite när maten serveras. Det blir återigen ris som mer liknar den plov vi fått i de centralasiatiska länderna vi tidigare besökt med morotsbitar, lite kött och återigen pommes frites. Vi tar några skedar och inser ganska snart att det blir besvärligt att få ner något mer i magen. Vi packar ihop våra saker och beger oss snart mot staden men först stannar vi dock till vid Turtle Rock som fått sitt namn från sitt utseende – då den liknar en sköldpadda helt enkelt.

IMG_4781IMG_1928Efter några foton åkte vi vidare in mot huvudstaden. När vi närmade oss staden fastnade vi dock i en bilkö. Längre fram såg vi orsaken, en trafikolycka. Den kvaddade bilen stod kvar mitt på vägbanan och stoppade upp trafiken i båda riktiningarna. Vi undrade dock varför bilkön inte lättade efter att vi passerat olycksplatsen och snart satt vi helt still. Det visade sig att det skett ytterligare en olycka, på en liten bro, där tre bilar nu stod parkerade och blockerade hela trafiken.

IMG_1937IMG_1957IMG_1960 IMG_1966I Mongoliet flyttar man inte på bilarna förrän polisen kommit på plats, allt för att det inte ska bli några problem med försäkringsbolagen och ersättningen. Så många bilar körde därför vid sidan av bron och körde helt enkelt igenom den lilla å som bron går över. Vi fastnade dock mitt på bron med två påkörda bilar framför oss i vårt körfält, en militärbil bakom oss i samma körfält samt en tredje kvaddad bil i bakom oss i motsatt körfält. De mötande bilarna släppte inte fram oss så vi kom ingenstans. Så satt vi en liten stund innan Bayram tyckte att vi skulle försöka vända och köra runt bron och över ån precis som många andra bilar så snart var vi förbi olycksplatsen och kunde fortsätta in till Ulan Bator.

IMG_4789IMG_1967Vi kom fram till marknaden som kallas för Black Market, (Khar Zakh). Namnet till trots är det inte en ”svart marknad” i ordets rätta betydelse utan en vanlig marknad som också har namnet Naran Tuul Market. Här kan man hitta allt möjligt. Allitfrån skor, ryska militärkläder, kängor och hattar till hygienprodukter, hästartiklar, tyger och vaxdukar och möbler. Vi var på jakt efter traditionsenliga mongoliska hattar och hittade många fina att välja mellan. Vi tog ytterligare ett varv på marknaden innan vi framåt eftermiddagen blev avsläppta på vandrarhemmet igen.

IMG_1985 IMG_2011 IMG_2010 IMG_1997 IMG_1994 IMG_1988Tillbaka på vandrarhemmet ordnade vi med transport till flygplatsen inför morgondagen då vi ska flyga till Moskva och Europa. Vi packade klart det sista och på kvällen tog vi med oss Anders och Linda ut på mat. Anders hade vi ju redan träffat men nu skulle vi äntligen få träffa Linda som också skulle vara en stor del av projektet men ödet ville annorlunda. Vår första plan var att bila till Mongoliet på cirka åtta veckor och sedan köra bilen hem tillbaka till Sverige genom Ryssland. Elin hade dock inte möjlighet till mer ledighet än de åtta veckorna som resan skulle ta för att komma fram till Mongoliet och både hon och Hampus insåg snart att det inte fanns på kartan att Hampus skulle köra de 900 mil hem till Sverige själv. Först var tanken att Anders från Arvika skulle komma och möta upp oss i Ulan Bator och köra hem med Hampus, som en slags fotoexpidition, men då Anders blev utan arbete kunde han tyvärr inte följa med. Hampus skickade då en förfrågan om samåkning i en skjutsgrupp på nätet och fick ganska snart napp från Linda som gärna kunde tänka sig att köra hem tillsammans med Hampus – för äventyrets skull. Men riktigt så blev det ju inte. Bilen är nu någonstans mellan Tadzjikistan och Litauen i en lastbil och vi var uppriktigt sagt bestörta när bilen gick sönder och vi var tvungna att informera Linda om läget. Hon verkade ta det hela med ro och hade tidigare fått information om att det inte var 100% säkert att vi skulle kunna ta oss till Mongoliet. Så när hon fick reda på att bilen var trasig bestämde hon sig ändå för att behålla flygbiljetten till Ulan Bator och försöka ta sig hem till Sverige på egen hand, troligen via Transsibiriska järnvägen.

IMG_2241Så här är vi nu. På en resturang alla fyra svenskar och äter gott och pratar om olika äventyr som vi varit med om. Linda har också varit i Terelje Nationalpark under sin vistesle i Ulan Bator och ska försöka ta sig till Ulan Ude i Ryssland som på sönadag. Vi är glada för hennes skull men samtidigt kan man ana ett uns av avundsjuka från oss båda. Vi vill ju också! Samtidigt är vi otroligt glada och lättade att vi kunde ta oss hela vägen till Mongoliet – det som var målet med projektet.

En bra stund efter att restaurangen stängt blir vi tillslut ombedda att gå. Klockan är nu en bit efter midnatt och det är riktigt kallt ute. Linda går mot sitt boende och vi tar sällskap med Anders som bor åt vårt håll. Vi pratar sponsorer eftersom han och Mikael också söker sådana till Dakar Rallyt (https://www.facebook.com/andersmikaeldakar) nu. Så vi gjorde ett litet foto-shoot mitt i natten på torget i Ulan Bator, framför scenbyggare som nog tyckte vi var helt galna då vi stod och lekte med delar av scenen medan Hampus fotograferade oss och ropade kommandon hej vilt! Klockan tickade dock på ganska snabbt och vi insåg snart att det var dags att gå hem och sova några timmar, redan klockan 07:20 nästkommande dag skulle vi bli upphämtade och körda till flygplatsen för att åka mot Moskva och Europa.

IMG_2182 IMG_2172 IMG_2159IMG_2211Anders som är en van resenär mellan Ulan Bator och Europa tyckte dock att vår avgångstid lät lite konstig. ”09:20?” sa han fundersamt. ”Nä 07:20 brukar flygen gå till Moskva. Tro mig, jag vet.” Så när vi kom hem var vi lite stressade och kollade avgång och biljett igen. Det visade sig att det visst skulle gå ett flyg vid 09:20 men med ett annat flygbolag så vi kunde andas ut och sova gott i några timmar.

/Äventyrarna

Translate »
%d bloggare gillar detta: