300 Dollar!? You are mad!

140901 måndag
Murghab, Tadzjikistan

Vi har ställt klockan på 06:00 för att hinna med den bil till Osh som hotellet arrangerat åt oss och som ska avgå klockan 07:00. Denna gång behöver vi bara betala 200 somonis/person vilket motsvarar cirka 40 USD. Väldigt bra – då slipper vi bli ruinerade och betala 300 USD för en bil. När vi vaknar mår vi dock inte så bra. Magarna krånglar och huvudena värker. Det är tungt att andas och bara genom att lyfta på det tunga täcket i sängen får man hjärtklappning. Det märks med andra ord att vi är högt över havet.

IMG_9646

IMG_9647

Dessa höjder har vi nu färdats över på fyra dagar:
Höjdskillnader

  • Dushanbe – 700 meter över havet
  • Khorog – 2123 meter över havet
  • Langar – 3000 meter över havet
  • Alichur – 4300 meter över havet
  • Murghab – 3560 meter över havet
  • Vi färdades också genom flera olika pass där vi var över 4655 meter över havet.

Vi kämpar oss ner för trappen med all packning. När vi kommer ner till foajén är Arkan redan där, han tänker åka med en bit i bilen men inte hela vägen till Osh. I receptionen står det en kille som uppenbarligen inte förstår ett ord engelska. Elin försöker med ordet ”check-out” och lägger nyckeln till rummet på disken, men han tittar oförståendes tillbaka på henne. Så vi stätter oss ner för att vänta på bilen som borde dyka upp vilken minut som helst. Tiden går och efter femton minuter går Elin igen fram till receptionen och frågar nu istället om galoppern till Osh. Då verkar killen fatta och går iväg till ett annat rum och kommer snart tillbaka och sätter sig vid datorn i receptionen igen utan att säga ett ord. Så vi får vänta en stund till och 07:40 kommer äntligen tjejen som pratar lite engelska till receptionen. Det första vi gör är att fråga efter bilen. Hon tittar frågandes på oss och pekar på Arkan och frågar om han inte har numret till chauffören? Visst svarar han så då fick vi ringa till samma chaufför som guidade oss igår. När han äntligen dök upp vid hotellet fick vi reda på att det skulle kosta oss 300 dollar att ta oss till Osh. Vi förstod ingenting och blev otroligt upprörda – kanske lite mer än brukligt – men från att ha gått i tron om att vi ska få åka till Osh för 80 USD och klockan 07:00 och när klockan är 09:00 få reda på att det kostar 300 USD och att vi har höjdsjuka och är dåliga i magen. Ja ni fattar. Humöret var inte på topp!

IMG_9654

IMG_9658

Så hur vi än bönade och bad fick vi inte ner priset på bilen till mer än 250 USD, vilket fortfarande var för mycket! Vi informerade också tjejen i receptionen om att om hon upplyst oss ordentligt om läget igår hade vi själva kunnat ordna med delad taxi till Osh under gårdagen – men nu litade vi ju på henne. Det slutade med att mannen med bilen erbjöd sig att köra oss till bazaren där taxistället fanns för att se om vi kunde få tag på en annan bil. Så vi packade in alla väskor och åkte i någon minut till bazaren, men där fanns det inga bilar alls och heller inte någon bazar att tala om. Vi bad därför mannen att släppa av oss vid vägkanten utanför hotellet med alla våra saker – vi tänkte att vi helt enkelt får lifta igen.

IMG_9671

Så där stod vi, tre turister med önskemål om att få ta oss från Murghab och gärna hela vägen till Osh. Vi gjorde tummen upp till alla förbipasserande fordon. De flesta stannade men skulle åt motsatt håll eller ville ha minst 300 USD. Lastbilarna som stannade skulle till Kina och dit ska ju inte vi. Vi väntade och väntade och tillslut kom det en taxi som ville ha 1000 somonis för att köra oss – vi tyckte även att det var för dyrt (200 USD) och erbjöd honom 800 somonis. Han skulle fundera på det och även köra ett varv i staden för att se om någon annan skulle med och så åkte han iväg.

IMG_9662

Medan vi väntade blev vi förbi promenerade av många stolta men också lite nervösa, finklädda barn. Det är nämligen skolstart idag och många fick även sällskap av sina föräldrar eller andra anhöriga till skolan, vilka också var uppklädda. Det var en härlig syn!

IMG_9663

IMG_9667

IMG_9676

Efter ett tag kom våra belgiska vänner, Ellie och Kevin, gåendes. Vi trodde att de redan hade begett sig och blev glada av att se dem igen. Vi tänkte att nu kanske vi kan åka tillsammans och inte behöva betala så mycket för åkturen, de ska dock inte till Osh utan Sary-Tash som också ligger i Kirgizistan men innan Osh – då skulle det inte bli riktigt så dyrt för oss. De å andra sidan hade hört att det under gårdagen kommit flera lastbilar med kol från Sary-Tash som idag skulle åka tillbaka dit och tänkte se om de inte kunde få åka med dem istället. Så de gick vidare mot skolan då de hört att lastbilarna skulle finnas i närheten. Det dröjde inte många minuter innan taxin kom tillbaka och sa att han hittat någon mer som skulle med till Osh, en student. Så då var vi fyra personer i bilen och vi kunde betala 800 somonis och studenten 200 somonis och chauffören var då nöjd. Vi kände dock att vi inte kunde åka ifrån Kevin och Ellie utan berättade för chauffören att vi kanske hade två andra passagerare på gång men att han var tvungen att köra mot skolan så vi kunde fråga om de ville med.

Så efter att vi återigen lastat på all packning på en bil körde vi in i staden, förbi skolan, och hittade snart våra vänner. De hade inte hittat lastbilarna och misstänkte att de kanske redan hade åkt och blev väldigt tacksamma att vi stannade och efter snabbt övervägande valde de att åka med. Eftersom vi nu blev fler personer fick vi alla betala 200 somonis var oavsett vart vi skulle gå av. Detta berodde på att chauffören inte kunde plocka upp mer folk längsmed vägen då ingen ville åka med. Så Ellie och Kevin bestämde sig för att åka med hela vägen till Osh – trots att de redan varit där.

IMG_9681

IMG_9688

IMG_9683

IMG_9682

Vi hämtade upp studenten som också skulle med till Osh och så äntligen var vi på väg – vilket kändes helt fantastiskt. Nu skulle vi också få komma ner lite i höjd och förhoppningsvis slippa huvudvärken och allt annat som hörde till höjdsjukan. Dock hann vi inte åka långt innan vi var tvungna att stanna. Det skulle med ett paket i bilen. Så vi fick vänta tio minuter innan vi kunde fortsätta vår färd – och så åkte vi och vi njöt allihopa av utsikten runtomkring. Dessa fantastiska berg och alla färger – helt underbart!

IMG_9695

När vi åkt drygt en timme pekade chauffören åt höger och sa ”China”. När vi tittade dit förstod vi att vi åkte precis bredvid den kinesiska gränsen eftersom det var ett stängsel med taggtråd mitt bland bergen. Så inom några dagar hade vi nästan varit i både Afghanistan och Kina, vilka man på kartan tycker är jättelångt bort. Då först förstod vi hur långt bort även Tadzjikistan är. Färden fortsätte med några fotostopp och sedan fick vår chaufför för sig att testa lite off-road körning. Så han svängde helt sonika av vägen och ut på steppen. Elin hade tidigare iaktagit chauffören och sett att han spanat mycket till vänster men inte förstått varför. Så då körde vi på stäppen mot ett av bergen och tillslut förstod vi varför vi åkte dit. Vi kunde nämligen skymta ett hus och resterna av en jurta och tänkte att nu ska vi säkert lämna paketet som vi fått med oss från Murghab. Chauffören ville dock bara hälsa på och säga hej och vi fick ytterligare en fotostund innan färden fortsatte.

IMG_9711 IMG_9712

IMG_9727 IMG_9724 IMG_9720 IMG_9717IMG_9719

Runt lunchtid stannade vi vid en sjö, Karakol, där Arkan tänkt hoppa av för att utforska området närmare. Det var, även här, supervackert men väldigt litet. Chauffören frågade om vi var hungriga och om vi hade lust att äta lunch och det ville vi gärna. Han berättade också att det skulle komma en bil från Murghab med ett annat paket och att det skulle dröja en timme innan vi kunde åka vidare. Så då blev ju lunch riktigt bra. Där vi stannade finns det ett guest house som kunde erbjuda lite mat, nämligen spaghetti och potatis och till det sallad och youghurt samt grönt te. Medan maten förbereddes tog vi en liten promenad för att titta närmare på sjön. Vi sa ”hello” många gånger under promenaden till stranden då många barn ropade efter oss. Vi fick några foton och sedan fick Elin syn på en bil på stranden och tyckte att loggan på den såg väldigt bekant ut och jo men visst var det en MongolRally bil. Så vi bestämde oss för att gå bort och prata lite med dem. Det var två australiensare som körde och som hade fullt sjå med alla barn som ropade efter pennor och andra saker. De var riktigt närgågna och klåpfingriga så vi frågade ganska snabbt om de också var hungriga och om de ville med och äta lunch, vilket de gärna ville. Så vi promenerade tillbaka till guest houset och åt oss mätta. Trots den udda kombinationen med pasta och potatis så var det bra mat för magen och vi hade en trevlig stund tillsammans.IMG_9735IMG_9738IMG_9742IMG_9747IMG_9762 IMG_9783 IMG_9793

När vi var färdiga med maten berättade Arkan att han ombestämt sig och skulle följa med till Kirgizistan ändå. Han kände ganska snart att det kunde bli problem att komma vidare från Karakol om han stannade eftersom det är besvärligt att förflytta sig i Pamir. Vi satte ett hajklistermärke på fönstret till guest houset – så om någon av er läsare får för er att åka till Karakol guest house någon gång finns det säkert kvar att se! Sedan gav vi ett haj-klistermärke till våra nya vänner i Mongol Rally som de genast klistrade på bilen. Det känns väldigt skönt att veta att åtminstone en liten del av ”oss” (förhoppningsvis) kommer till Mongoliet.IMG_9794

När vi kört knappt en timme kom vi fram till gränskontrollen. Vår chaufför tog med sig våra pass in på kontoret och vi fick snällt sitta kvar i bilen och vänta. Vi satt dock på helspänn och väntade bara på att Hampus skulle få kliva ur bilen och visa alla papper på att vi gjort en tillfällig importering av vår bil innan den exporteras tillbaka till Europa. Men nej det behövdes inte alls. Så efter att chauffören lämnat passen vid två olika stationer kunde vi köra vidare in i ingenmansland.

Och vilket ingenmansland sen! Vi har ju varit med om många gränsövergångar nu men ingen som denna. Hela 20(!) kilometer var det till gränskontrollen för Kirgizistan. Så vi nöjt av utsikten och stannade för att ta lite kort. Det var faschinerande att se att för varje meter som vi åkte närmare Kirgizistan så förändrade sig landskapet drastiskt. Från snöklädda bergstoppar och sand blev naturen mer och mer grön med större och större bäckar som blev till åar.IMG_9799 IMG_9803IMG_9814IMG_9827IMG_9821IMG_9817

Strax innan kontrollen stannade chauffören och öppnade bakluckan på bilen, tog paketet han fått med sig från Murghab och gömde det under förarsätet. Det var många funderingar som snurrade i huvudet vid det tillfället och vet fortfarande inte varför han gjorde så. Förhoppningsvis var det inget olagligt han hade med sig men man vet ju aldrig. Pamirbergen är en stor genomfartsled för droger från Kina och Afghanistan vidare till Europa, vi kan bara spekulera i vad som gömde sig där.

Så kom vi då fram till gränskontrollen in till Kirgizistan. Det gick också smidigt och vi i bilen passade på att ta oss en bensträckare medan chauffören var inne med våra pass. Elin hittade en rulle lakrisal i byxfickan och bjöd både medpassagerare och två militärer på varsin bit. Det var väldigt kul att se reaktionerna då saltlakrits inte är så vanligt utanför Sverige. De flesta tyckte dock det var gott men en av de två militärerna spottade ut den lika snabbt som han fick in den i munnen. Vi hoppades dock att vårt ”äckliga” godis inte sabbade våra chanser att komma in i landet – vi försökte ju bara vara trevliga – och det visade sig inte påverka utgången det minsta för snart kunde vi åka vidare in i Kirgizistan.

IMG_9842

I Kirgizistan kom vi snart till Sary-Tash och där släppte vi av Arkan. Enligt Ellie och Kevin finns det bättre kollektivtrafik här än i Tadzjikistan så Arkan kände sig mer trygg med det beslutet. Vi sa adjö och fortsatte vår färd mot Osh. Det var en otroligt vacker färd med många otroliga vyer som skiljde sig helt från Tadzjikistan.

IMG_9852 IMG_9874

När klockan var 18:00 stannade vi för att äta. Vi var dock inte hungriga någon utav oss utan ville bara fortsätta till Osh. Vi tog lite foton, bilen tvättades och två timmar senare var vi framme.

IMG_9905 IMG_9946 IMG_9940 IMG_9927 IMG_9916 IMG_9908

När vi blev avsläppta hade det dock redan hunnit bli mörkt ute och vi hade bestämt oss för att ta in på ett hotell centralt i staden. Tyvärr var det vägarbete hela vägen fram till hotellet så vi fick hoppa av en bit bort. Vi betalade för resan och så återigen hej då till Kevin och Ellie. Sedan fick vi på oss två ryggsäckar vardera och vandrade i mörkret bort till hotellet. Det tog en liten stund då det är dåligt med gatubelysning i Osh, men trots det blev vi inte alls lika anfådda som vi blev utav att bära packningen tio meter i Pamir. När vi kom fram fick vi oss ett rum och sedan blev det snart sängen då vi båda var trötta och slitna efter dagen.

IMG_9951

 

Vi har haft fullt upp de senaste dagarna och nu har vi äntligen fått tillfället att kolla banken och vår insamling till SOS Barnbyar.
Tack alla ni som hjälper oss och barnen ekonomiskt för att genomföra detta projekt, vi är oerhört tacksamma över att ni finns och att ni visar sympati – TACK!!

/Äventyrarna

2 Comments

  1. Svara
    Janne Jansson 5 september, 2014

    Spännande äventyr! Mest spännande som händer här hemma är insändarsidorna i AN inför det stundande valet.

  2. Svara
    aventyrsrally 7 september, 2014

    Åh det låter ju faktiskt rätt spännande det också mäste jag meddela. För tillfället är det lite trixigt att få allt gå ihop med schemaläggningen här – många val som vi måste ta hänsyn till. Tur att vi redan röstat i detta spännande val (både riksdag och reseplanering) Hoppas ni har det bra därhemma och att patienterna sköter sig :) Hälsa alla! /Hampus

Kommentera

Translate »
%d bloggare gillar detta: