A new country..again..

140905 – fredag
Bishkek, Kirgizistan

Vi vaknade utav doften av nygräddade pannkakor. Vi pratade med ett par som också bodde i jurtan, de hade också tänkt att ta sig till Almaty idag och undrade om vi skulle samåka dit. Vi passade på att säga ja tack – ju fler desto bättre – speciellt när det kommer till att dela på kostnaderna. Vi åt frukost länge och pratade en stund med våra nufynna vänner, Anki och Jeff som är från Holland respektive Belgien. Vi hade inte bråttom någon utav oss utan dagens uppgift var att ta sig till Almaty. Det skulle ta cirka fyra timmar med taxi och buss.

När vi kom tillbaka till rummet för att packa frågade Kara, ytterligare en boeende på hostelet, om hon kunde få ta sällskap med oss till Almaty. Självklart blev svaret, ju fler desto bättre. Kara är från USA och är i Bishkek för att hjälpa till att ta hand om en afghansk pojk som kommer och ska gå i skolan, så hon sysslar också med välgörenhet. Dock har han inte kommit ännu och hon tänkte passa på att åka till Almaty för att hälsa på en gammal elev där och som gärna vill att hon kommer.

20140905_115717

När klockan var runt 12:30 var vi färdiga med packningen och beställde en taxi från hostelet till gränsen. Det tog cirka 30 minuter och sedan var vi där. Vi fick då gå över gränsen, tillsammans med alla galna kirgizer. Ja de knödde, knuffades och vill först – trots att vi inte kunde gå snabbare då det var stopp framför. Tillsist kom vi till själva gränskontrollen för att ta oss ut ur landet och fick VIP behandling. Ja nästan åtminstone. Det var väldigt lång kö till de båda bås som var öppna men sedan kom det fram en kvinnlig gränskontrollant som tog alla våra pass och lämnade dem i ett annat rum. Vi väntade knappt fem minuter och sedan fick vi tillbaka dem, alla med varsin stämpel i.

20140905_132047

Vi fortsatte mot gränsen till Kazakstan. Väskorna var rejält tunga att bära på nu. Vi fick fylla i en tulldeklaration på en lapp och sedan köa för att få stämplar. Sedan juli behöver vi inget visum för att ta oss in i landet men eftersom vi ansökte om visum redan i mars har vi var sitt fint visum i passen och hamnade givetvis i fel kö. Så det var bara att börja om från början, dock gick det väldigt smidigt. En blick i passet och sedan en stämpel och sedan var vi inne i landet.

Vi hittade våra vänner utanför byggnaden och passade på att växla in några kirgiziska som mot kazakiska tenge. Sedan fann vi en taxi, som efter lite om och men, kunde köra oss till Almaty för 2000 tenge/person. Så vi började lasta in alla våra saker, men när mannen såg hur mycket plats packningen skulle ta ångrade han sig och sa att vi var tvungna att betala för packningen också. Vi blev inte på så glatt humör då utan plockade helt sonika ut våra saker ur bilen och gick därifrån, det finns nämligen gott om andra taxibilar. Vi behövde inte gå långt innan vi fann en ny bil som kunde köra oss, inklusive vårt bagage, till Almaty för samma penning och snart var vi på väg.

Landskapet förändrade sig hastigt. Från att ha varit i Kirgizistan fullt av berg med glaciärer och grönskande dalar såg vi Kazakstan stora, flacka stäpper med boskap och ibland hjordar av hästar som fritt gick och betade. Den frodiga grönskan hade försvunnit men det var inte desto mindre vackert på vägen till Almaty.

IMG_0408 IMG_0409 IMG_0448 IMG_0454 IMG_0455

Efter cirka tre timmars bilfärd blev vi avsläppta i Almaty. Kara ringde sin vän och skulle sedan ta en taxi för att möta upp henne. Priset för taxifärd skulle ligga runt 500-600 tenge och inte 2000 som vi blev erbjudna skjuts för vid busstationen. Vi gick vidare och lyckades tillslut hitta två bilar som kunde köra oss allihopa. Vi bestämde oss nämligen för att följa med Anki och Jeff till det hostel de tänkt bo på. Dock visade det sig att ingen taxichaufför kunde adressen så vi letade via vår off-line karta och fann stället där.

När vi väl kom fram hittade vi ett hostel, dock var det inte det vi velat åka till och det fanns heller inga rum lediga. Vi fick helt enkelt ta oss vidare. Vi tittade på kartan igen och såg att det skulle ligga ett hostel bara 500 meter längre bort så vi bestämde oss för att gå dit. Vi snurrade runt och frågade efter själva stället, men det visade sig att det var stängt. Vi fick hjälp av en vänlig man som gav oss adressen till ett hotell mitt i staden sedan lyfte vi tummen och snart fick vi napp. Vi blev avsläppta vid ett superfint lyxhotell och insåg genast att vi inte skulle ha råd att stanna. Klockan började bli runt 19:00 och ingen av oss hade ätit något sedan pannkaksfrukosten. Vi bestämde oss därför för att äta något på fiket bredvid hotellet – där hade de också wi-fi – så vi passade på att leta andra boenden. Vi kom fram till att vi skulle försöka satsa på att ta oss till det hostel som vi tänkt oss från början och hittade en bättre vägbeskrivning. Så när maten var uppäten hittade vi en ny taxi.

Vi körde och hamnade i rätt område av staden, men hur man ska kunna hitta till ett hostel som överhuvudtaget inte har några skyltar uppsatta – ja det är inte så lätt. Vi åkte gata upp och gata ner, snurrade runt, stannade och frågade och tillslut fann vi det rätta stället!

Eftersom vi inte bokat boende fanns det bara ett privat rum kvar. Killarna körde sten-sax-påse för att se vilka som skulle få bo i rummet. Vi förlorade och fick sova i sovsalen istället. Världens mest hårda sängar men ändå tak över huvudet för en billig penning. Vi kvarterade in oss, laddade batterier till kameror och mobiltelefoner, gick och köpte snabbnudlar till frukost och sedan blev det sängen.

Imorgon ska vi besöka en tredje barnby på vår resa. Det ska bli spännande och turligt nog så ligger den faktiskt på gångavstånd från vårt boende – bättre kunde det ju inte bli! Dock är Hampus fortfarande inte bra i magen så vi får se om vi bor kvar här på vandrarhemmet hela vistelsen i Almaty eller om vi försöker ta in på ett hotell så vi kan få ett privat badrum, det är alltid skönt om man inte känner sig pigg. Men först blir det som sagt ett besök i barnbyn – vilket vi ser framemot.IMG_0484

/Äventyrarna

Kommentera

Translate »
%d bloggare gillar detta: