Transport to…

140908 – måndag
Almaty, Kazakstan

Vi fixar det sista med packningen och checkar ut från rummet vid 12:00. Vi tar en snabblunch på hotellets restaurang som serverar en stor buffé med olika maträtter. Det är trevligt att faktiskt kunna se på maten som man ska äta istället för att peka på en random rad i menyn och hoppas på det bästa.

IMG_0541 IMG_0544 IMG_0542 IMG_0550

När maten är uppäten tar vi en taxi från hotellet till hållplatsen för taxibilar till Bishkek. Vi måste åka tillbaka dit för vi ska nämligen flyga till Mongoliet(!) därifrån eftersom flygbiljetterna var hälften så dyra som från Almaty. Dock går flyget först 04:25 på tisdag morgon så vi räknar med att det blir en lång natt.

När vi kommer fram till hållplatsen dyker det många taxichaufförer som vill köra oss till Bishkek. De försöker lura oss rejält (som vanligt) med att ta överpriser. 8000 tenge för oss båda när vi vet att vi bara ska betala 2000. Vi dividerar fram och tillbaka med olika förare och säger bestämt 2000 tenge och inte ett öre mer tillslut kommer det dock fram en kvinna som är redo att åka till gränsen och säger att nu får det vara nog och hötter med pekfingret mot chauffören. Hon säger 2000 – tittar på oss, varvid vi nickar, och tittar sedan på chauffören igen som ger med sig. Så vi får packa in våra väskor i samma bil som kvinnan ska åka med och sedan är bilen full. Det är vi tre och tre andra passagerare som ska till gränsen och sedan vidare till Bishkek. Vi hade tur allihopa att vi kom som vi gjorde – vi för att det var en halvfull bil som väntade på passagerare och de andra passagerarna då de väntade på att få åka iväg. Så runt 13:30 bar det iväg mot Bishkek igen.

Resan gick överraskande fort. Vi stannade för toalett och kioskpaus på vägen och sedan var vi snart vi gränsen. Det gick lika smidigt att ta sig ut ur Kazakstan som in och sedan var vi på väg mot Kirgizistan igen. Vi stod i kö för att få stämplar, vilket tog lite längre tid. De var tvungna att låna våra pass och stämpla dem i samma rum som gången innan. Men efter tio minuter var vi igenom och kunde hoppa in i bilen igen. Vi blev körda till busshållplatsen vid en av stadens alla marknader och frågade chauffören om han kunde tänka sig att släppa av oss vid vandrarhemmet som vi redan bott på. Det kunde han – men bara om han fick extra betalt – och det gick vi gärna med på. Ibland är det värt de extra pengarna man sparar på tiden att leta efter en ny taxi som kör oss till rätt ställe för en rimlig summa. På detta vis var vi tillbaka på vandrarhemmet redan vid 17:00.

När vi kom dit blev vi bemötta av stora leenden och vi frågade lite försiktigt om det gick bra att hänga där tills vi skulle med flyget. Det var absolut inga problem och inte behövde vi betala något heller! Vi fick lov att låna duschar och pool och använda köket och internet precis hur mycket vi ville. Vilken otroligt generös personal! När vi väl satt oss tillrätta i varsin fåtölj för att boka boende i Ulan Bator kändes det som att komma hem. Det är en himla trevlig stämning och personal och alla gäster är otroligt trevliga! Vi träffade Kara igen som berättade om sin vistelse i Almaty. Vi beställde pizza som vi slukade i ett nafs och snart var klockan redan 02:00.

Vi delade en taxi till flygplatsen tillsammans med en annan tjej som skulle hem till Paris igen. Vi hade otroligt roligt i bilen alla fyra, inklusive taxichauffören, som faktiskt pratade lite engelska. Vi pratade om uttryck på olika språk, så som ”oj oj oj” och ”oh la la” och om musik. Vi nämnde att vi hade köpt och även fått musik från taxichaufförer i olika länder på vår resa så när vi klev ut taxin var vår chaufför så vänlig att han gav oss alla tre varsin cd med kirgizisk musik – jättesnällt! Det var ju absolut inte det som var intentionen med berättelsen men taxichauffören hade nog en otroligt rolig resa med oss i baksätet så han gav nog bort skivorna med glädje.

Tio minuter efter att vi ankom till flygplatsen blev det dags för check-in. Väskorna vägde precis under 20 kg vardera – jätteskönt! Och sedan blev det dags för säkerhetskontrollen. Tyvärr hade vi råkat packa ner ett teleskopsskaft till en av våra kameror i handbagaget som vi inte fick ta med oss. Det kostade inte många kronor men det är alltid retligt när man måste lämna saker på flyplatsen då man redan checkat in sitt bagage. Elin gjorde samma misstag när hon var i USA förra året. Hon letade febrilt efter en snöglob i storlek large och fann efter mycket om och men en under sista dagen. Dock råkade hon packa ner den i handbagaget och fick också göra sig av med den vid säkerhetskontrollen. Det är med andra ord lätt att vara efterklok!

När säkerhetskontrollen var gjord köpte vi ett paket juice och en chokladkaka som vi smaskade på innan vi äntligen fick kliva på planet till Ulan Bator!

/Hampus, Hajen och Elin

Kommentera

Translate »
%d bloggare gillar detta: