Mongolia Part 2 – ”Day 1 in Terelje”

140910 – onsdag
Ulan Bator, Mongoliet
Vi gjorde oss lite snabbnudlar till frukost och sedan bar det iväg. Nu skulle vi ut på upptäcksfärd tillsammans med en guide i nationalparken Terelje cirka 60 kilometer utanför Ulan Bator. Vår guide, Bayram, skulle först ta med oss till ett monument inne i staden innan vi åkte vidare mot national parken. I Ulan Bator är det dock väldigt mycket trafik då skolorna börjat och vi fick sitta en stund i trafikköer innan vi kom fram till vårt första stopp på resan. Vi stannade till vid ett monument som symboliserar samarbetet och vänskapen mellan Mongoliet och Ryssland. I förra veckan var den ryske presidenten på besök i Ulan Bator och var också vid monumentet för ett besök. Monumentet ligger på en kulle så vi fick gå många trappsteg innan vi kom upp. Därifrån fick vi också en otrolig utsikt över staden, som förändras hela tiden.

IMG_1074IMG_4501 IMG_1039 IMG_1079 IMG_1093Under de senaste åren har ekonomin ”blommat” och man har byggt morderna höghus mitt i centrum, dock på bekostnad av mycket annat. Vid vårt vandrarhem låg det tidigare en lekpark men den fick stryka på foten då det bestämdes att det skulle byggas ett nytt hus på denna plats. Tyvärr har ekonomin stagnerat och många byggen är inte färdigbyggda utan man ser bara skeletten på det som skulle kunna bli magnifika höghus.
När vi var färdiga vid monumentet åkte vi ner för kullen och stannade för att titta på en stor buddha. Vår guide berättar att de flesta mongoler numera är buddhister men att det inte är den traditionella religionen utan att den blivit påtvingad mongolerna. Den traditionella religionen är istället shamanism och under resan kommer vi få bevis för att den fortfarande i hög grad existerar. Vi passar på att köpa lite kaffe på caféet bredvid innan vi åker vidare. Ett av dagens stora mål är att ta oss ut till den stora Chinggis Kahn-staty som byggts utanför Ulan Bator. Innan vi hinner dit stannar vi dock vid en stor plats där vi kan se typiska offerplaster för shamaner. Där utförs religiösa riter för att få regn, när det behövs, lycka och välgång i livet. Offerplatserna ser på långt håll ut som färgglada tält men när vi kommer närmre ser vi att de består av stora stockar som står lutade mot varandra och att man mellan stockarna satt linor där man knytit fast färgglada tygstycken.

IMG_1103IMG_4510 IMG_1110IMG_1124IMG_1111

Efter en kort fotostund kör vi vidare mot Chinggis statyn men hinner göra ytterligare ett stopp på vägen innan vi är framme. Denna gång för att köpa och få smaka på den typiska mongoliska drycken airag, vilket är fermenterad hästmjölk med hög alkoholhalt. Elin luktade först på drycken och fick kväljningar av doften men var ju tvungen att smaka, en liten, liten slurk var det hon vågade prova och tur var väl det för hon tyckte inte om det. Hampus däremot var mer djärv och tog, tillsammans med sina laktastabeltter, en stor klunk och sedan en till. Man kunde snabbt konstatera att han tyckte det var gott. ”Den smakar ju som hemgjort vin.”

IMG_1174 IMG_1180 IMG_1179 IMG_1176Så var vi äntligen framme vid statyn. En imponerande syn i blankt silver och lite guld. Vi gick in i statyn och gick in på de musem som fanns för att ta oss en titt på diverse föremål som kom från Chinggis tid. Vapen, smycken, skålar, redskap med mera. Efter turen på de båda museeumen tar vi hissen upp tre våningar och fortsätter sedan uppåt i trappor. Vi ska nämligen upp till hästens huvud för att se på utsikten och ta lite foton. Statyn står nämligen placerad så att Chinggis Khan tittar ut över delar av sina domäner. Faktum är att de Mongolska riket räknas som världshistorens största sammanhängande imperium och skapades i början på 1200-talet. Vid sin största utbredning sträckte sig riket 9700 km och hade en yta på 44 miljoner km2. Det vill säga stora delar av Asien samt stora delar av östra Europa. Vår guide berättar att en av anledningar till att riket kunde hållas ihop trots sin storlek var tack vare de mongolska hästarna och dess brevbärare. Var 20:e kilometer fanns en ny postvakt så informationen kunde transporteras relativt snabbt i hela riket.

IMG_1190IMG_1195IMG_1207IMG_1203IMG_1201IMG_1196IMG_1213IMG_1215IMG_4520IMG_1224IMG_1264IMG_1262IMG_1256IMG_1253IMG_1247IMG_1226IMG_1222När vi var färdiga med att beundra det vackra landskapet från hästhuvudet gick vi mot bilen igen. Vi stannade för att fotografera två andra statyer vid entrén. Två ryttare till häst som symboliserar alla de tusentals livvakter som Chinggis Kahn hade. Några kilometer längre bort tillverkas dessa statyer och ingen av ryttarna är den andre lik. Man kan till och med få sitt eget ansikte avbildats på en av statyerna. Detta har blivit en väldigt populär present till den äldre generationen mongoler, vars barn betalar dyra pengar för att föräldrarna ska kunna förevigas i Chinggis stora armé. Och ju mer du betalar desto längre fram i hären får du plats.

IMG_1271Vi fortsatte den lilla promenaden tillbaka till bilen och stannade till för att ta lite foton på de örnar och gamar som var precis bredvid. Stora bjässar som är vana vid människor. I östra Mongoliet är det vanligt att använda sig utav örnar i jakt, man fångar dem som små fågelungar och hämtar dem i boet, tyvärr. Sedan tränar man dem så de blir vana vid människor och lär sig att spana på byten från luften, ja till och med attackera bytena. Även så stora byten som varg. Nu var dessa fåglar lite mer fredliga och vi fick lov att hålla dem i handen och ta lite foton. Vi valde att lyfta en örn, som i sammanhanget var den minsta fågeln, men fortfarande vägde en hel del och hade en icke desto mindre imponerande vingbredd!

IMG_1281 IMG_1310 IMG_1301 IMG_1297 IMG_1296 IMG_1293 IMG_1288Så var vi äntligen på väg i bilen igen. Nu skulle vi till Terelje nationalpark. Vi njöt av landskapet och stannade efter en stund vid vägkanten igen för att besöka ytterligare en shamansk helig plats. Denna gång bestod monumentet av en stor hög med stenar, och så lite blåa tygvimplar såklart. Vi fick reda på att detta var en plats för lycka. Man gick tre varv runt monumentet samtidigt som man också fyllde på högen med sten genom att under promenaden kasta flera stenar på högen. Nu skulle vi väl åtminstone få tur resten av resan!

IMG_1325 IMG_1338Vi körde vidare och möttes av ett fantastiskt fint landskap. En dal med en liten flod med klart, kallt vatten. Lövträd vars blad ej var gröna längre utan skiftade i gult, oranget och rött. Kor på bete mellan träden och här och där de typiska jurtorna eller ger som de heter här i Mongoliet. På bergen kunde vi se skeletten av döda granar och ovanför oss lös solen från en klarblå himmel. Vi avvek från vägen och körde ner i dalgången, parkerade bilen och satte oss vid en av vattenfåra och njöt av att bara vara en stund. Vi roades oss med att kasta sten i vattenet och förundrades över att naturen kan vara så vacker. Tillslut var vi dock tvungna att bege oss trots att vi hade kunnat sitta kvar länge till.IMG_4569 IMG_4612IMG_1354 DCIM103GOPRODCIM103GOPRODCIM103GOPROIMG_1395 IMG_1397

Vi lämnade den ena dalgången och kom in i nästa. Vår guide berättade att vi nu kommer få se hur turismen satt sina spår. Med gerer överallt, stora reklampelare och en hel del stängsel. Så såg det inte ur för tio år sedan. Då levde nomaderna i området och vart man än placerade sin ger för sommarboende såg man i princip aldrig någon annan. Men nu är verkligheten en annan. Små byar av jurtor som morderniserats med en inbyggd toalett samt väggar av betong. Allt för att det ska bli bekvämt för dagens turister. Utöver den nya typen av jurtor kunde man också se stora pensionat ploppa upp lite här och där. Man har också börjat sätta upp stängsel för att markera sina egna marker. Vår guide berättade att tidigare tillhörde inte marken någon utan alla och nomaderna kunde leva ett fritt liv. Men sedan turismen ökat har också girigheten ökat och krav på egen mark. Så pass mycket att familjer som bott på samma plats i generationer tvingats flytta på grund av komersiella intressen. Vi passerar allt detta i dalen och så ser vi något som trots allt påminner om den ursprungliga befolkningen. Nämligen jakar. Så vi stannar till och bektraktar de betande djuren en stund innan vi går vidare mot den stora klippa som finns på andra sidan vägen.

IMG_4664IMG_1429 IMG_1440 IMG_1468 IMG_1492 IMG_1483 IMG_1477Vår guide klättrar upp och vi följer försiktigt med. Klipphällen är brant och otroligt hal så det är svårt att få fäste. När vi klättrat någon meter upp öppnar sig en stor springa i berget, tdjup men låg och osynlig från vägen. Vi får berättat för oss att klippan kallas för ”100 monk cave” och fick sitt namn under Sovjetunionens intåg i Mongoliet då de flesta av de hundratals buddisttemplen förstördes och munkarna avrättades. För att unkomma soldaterna gömde sig uppemot 100 munkar i klippskrevan när deras tempel blev förstört. Enligt vår guide hittades dock munkarna av de sovjetiska soldaterna och gick samma öde till mötes som sina fränder.

IMG_4633

IMG_1407

Vi åkte vidare och kom fram till vårt hem för natten. Ett litet familjeägt B&B där boendet består av jurtor. Familjen har också en hjord med får och getter som man under sommarhalvåret är med ute på bete. Så pappan i familjen var under långa perioder inte hemma. Den som tog hand om gästerna var istället mamman som lagade mat men som också hade fullt upp med att se till sin tvåårige och busiga son som sprang omkring överallt. Det var en tuff liten kille som sprang omkring i tofflor och långkalsonger i bar överkropp tillskillnad från oss nordbor som hade långkalsoner under byxorna och flera lager med tröjor under jackorna. Vi blev också uppmärksammade på vårt egna tankesätt och våra förutfattade meningar då vi kallade honom för henne på grund av den hårtofs som satt högt upp på huvudet. Vi blev dock snart tillrättavisade och fick förklarat för oss att mongolska pojkar först klipps då de är tre år gamla. När vi kom fram var det tidig eftermiddag och vi blev bjudna på lunch – ris, pommes frites och till det varm mjölk. Vi blev också serverade mjölksnacks som Elin tyckte påminde lite om den fermenterade hästmöjlken och av naturliga orsaker inte åts medan Hampus tyckte det smakade riktigt gott.

IMG_1518 IMG_1531 IMG_1543 IMG_1581 IMG_1586När vi var färdiga med lunchen hade vi hela eftermiddagen oplanerad. Vi ville gärna ut på ridtur i bergen för att se på utsikten men också för att hästridning är det naturliga transportmedlet här i dalen. Så medan vi väntade på att få bege oss lekte vi lite med pojken i familjen, spelade fotboll och basket. Sedan fick vi äntligen ge oss ut på en tur. Det ska erkännas att ingen av oss har någon ridvana så det blev en speciell tur. Trots att hästarna var vana vid turister märkte de snabbt att de kunde göra precis vad som behagade dem och många gånger stannade de för att beta trots att vi försökte mana dem framåt. Vi fick upp farten vid ett enda tillfälle men då höll Elin på att kikna av skratt så efter det blev dem mest ett lugnt tempo. Vi märkte också att det var lätt att få hästarna att stanna men desto svårare att få dem att faktiskt röra på sig igen. Vi försökte på tusen olika sätt att få kommandot ”tjo” att låta på rätt sätt men lyckades aldrig. Så vår nya guide till häst fick helt sonika driva på hästarna bakifrån.

IMG_1555 IMG_1558IMG_1593IMG_4671IMG_1595IMG_1617Vi gick uppför ett av bergen på smala stigar i snårskog innan vi nådde höjden och fick se den hissnande utsikten – berg och dalargångar så långt ögat kunde nå. Fantastiskt! Till skillnad från bergen i Pamir var bergen här klädda av träd, både barrträd och lövträd, och var inte alls lika kala och grå som de snöklädda bergen i Tadzjikistan.

IMG_1715 IMG_1718IMG_1633 IMG_1679 IMG_1642När vi njutit av utsikten en stund bestämde vi oss för att ta oss ner igen. Utan ridvana får man lätt ont i rumpan så en timme räckte gott och väl. På tillbakavägen märkte vi dock hur vana hästarna var vid rutten vi tog då de helt automatiskt följde stigar i skogen och slingrade sig ner för bergsväggen, precis som en serpentinväg, utan att vi behövde göra annat än att hålla i tyglarna.

IMG_4693 IMG_4740 IMG_4716 IMG_4709

När vi väl kom tillbaka till boendet tog vi med oss en extra tröja och ett kamerastativ för en promenad upp på en åsrygg för att njuta av den sista kvällsolen. Det blev en brant promenad både upp och ner men med en svårslagen utsikt.

IMG_1752 IMG_1778 IMG_1766IMG_1744DCIM103GOPRODCIM103GOPRODCIM103GOPROIMG_1750IMG_1802IMG_1805IMG_1808IMG_1806IMG_1829Så fort solens sista strålar gått ner bakom bergen började kylan tränga sig på och det blev allt kallare. Vi kom tillbaka till jurtan och pälsade på oss ytterligare tröjor och mössor. Våra värdar märkte dock att vi började frysa och tände därför en brasa i jurtan och det blev genast mycket varmare. Vid kl 20:00 blev vi serverade kvällsmat, Mongolian barbeque. Lamm, eller snarare får, då man i Mongoliet inte slaktar lamm, som tillagats med hjälp av heta stenar som lagts runtom råvaroran. Till det fick vi potatis, ris och morötter. Portionerna var dock överdådiga och vi orkade äta knappt hälften utav den mat vi serverades. När vi var färdiga med maten fick vi sällskap av Bayram och den farbror till lillkillen som också bodde på stället. Vi satt uppe och pratade en stund, eldade lite mer i kaminen innan Elin blev alldeles för trött för att orka vara med i samtalet längre. Då flyttades det vidare in till sommarköket där Hampus satt uppe tillsammans med familjen och Bayram fram till småtimmarna innan han också kröp till kojs inne i jurtan.

IMG_1841 IMG_1869 IMG_1878
IMG_1879IMG_4766
IMG_1869IMG_1881/Äventyrarna

Kommentera

Translate »
%d bloggare gillar detta: