There ain’t no easy way out

140915 – måndag
Kalipéda, Litauen

Vi vaknade, trots lite för lite sömn, utvilade vid 08:30 då klockan ringde. Vi hade sovit gott i sköna sängar och skickade strax ett mail till transportföretaget för att få lite bättre information om vart våra bilar befann sig. När vi en stund senare kom ner till receptionen, sträckte receptionisten fram en vit plastpåse till oss ”busschauffören kom förbi med den inatt – vi antar att den är er?”. Mycket riktigt var det vår plastpåse fylld med souvenirer som vi köpt till nära och kära. Vi tackade djupt och fick taxichaufförens telefonnummer så vi kunde skicka ett bamsetack till han via SMS. Sedan blev det dags för frukost och den smakade himmelskt gott! Det var en stor och trevlig buffé med allt man kan tänka sig – precis som en hotellfrukost ska vara och vi njöt länge och väl i matsalen av goda smörgåsar, youghurt och framförallt nybryggt kaffe som vi båda saknat. Under resan har vi mest druckit snabbkaffe, även på caféer, så det smakade extra gott nu.

20140915_081509

Under frukosten fick vi reda på att lastbilen var på väg till Klaipéda och skulle komma runt lunch. Så vi stressade inte utan tog det lite lugnt på hotellrummet för vi hade gott om tid på oss till lunch. Snart ringde dock telefonen, det var L från Svergie. Han berättade att lastbilen redan var här och att Masrur, från transportföretaget, försökt få tag i oss men ej lyckats.

Vi skyndade oss ner till receptionen och bad dem ringa en taxi. Vi var spända av förväntan och ivriga på att få hämta ut bilarna. Efter några minuter kom taxin, vi skuttade in och blev körda till hamnområdet där vi mötte Gena, chauffören som kört vårt värdefulla gods hela vägen från Tadzjikistan!

Vi träffade honom utanför ett av alla tullkontor. Gena som hade alla transporthandlingar inklusive en kopia på Hampus pass, tyckte att passfotot liknade honom lite – fast att han var otroligt skäggig! Inte som på bilden minsann.

Hampus och Gena gick tillsammans in i tullbyggnaden och skulle förtulla bilarna för att sedan lasta av – allt var frid och fröjd och vi kände oss väldigt tillfreds med dagens ända tills kvinnan bakom glasskivan viftade med ett papper, formade ett välkänt X med de korslagda armarna och nästan skrek ut ett halvirriterat ”Njet!” efter det andra. Vi tittade oroligt på varandra och våra glada humör försvann snabbt och byttes till förvirring och bestörtning. Trots att vi inte förstod så mycket av vad som sas förstod vi på kroppspråk och tonläge att här skulle det inte gå som vi hade tänkt oss. Skulle vi inte få ut bilarna nu?

20140915_151128Gena berättade för oss på halvknaglig engelska att det att någonstans under vägen hade startats en imoprthandling till Sverige, troligtvis i gränsen Ryssland/Vitryssland. Något som också visade sig var att chauffören inte var densamme som börjat resan med vårt gods, så det hade blivit en förväxling. Tullarna frågade vid gränsen vad det var för gods som transporterades i bilen och fick till svar att det var bilar som skulle fraktas till Sverige och deras ägare, varvid de förstod det som att vi köpt bilarna i Ryssland och därför skulle betala skatt och registrera dem i Sverige.

Vi stod och kliade oss lite i skallen och tittade på det gröna pappret ”CARNET” som kvinnan i luckan viftade med och som med andra ord betyder ($). Vi var säkra på att vi inte köpt bilarna i Ryssland och skulle importera dem till Sverige, vi ville ju bara lasta av våra egna bilar, skriva på ett papper och hoppa på båten hem. Istället fick vi hoppa in i lastbilen tillsammans med Gena och åka till ett annat tullkontor där vi träffade A.

IMG_2770 IMG_2772

A förklarade situationen att när en ”importhandling” är startad måste den avslutas. Och det gör man genom att importera bilen eller skapa en ny handling (i detta fall skulle det röra sig om en transit till Sverige). Så länge ”importärendet” är öppet kommer vi inte få våra bilar och lastbilen kan inte åka vidare. Vi diskuterade problemet med A som sade att det finns ingen dåre i världen som vill skapa ett ”ärende” till Sverige, för det kommer aldrig att stängas – och om ett tullärende inte stängs så får den som startade handlingen rejält med stryk, det kan jämföras med smuggling. Eftersom ingen ville starta ett nytt ärende och ingen kunde stänga vårt ärende var vi en en gråzon. Detta hade aldrig tidigare i världshistorien inträffat och ingen visste vad vi kunde göra. Lagom tur tänkte vi, som vi inte haft nog med sådant vid detta laget?

20140915_155743A skulle höra med sin cef om det gick att fixa på något sätt. Vi tog en lunch medan vi väntade och det snurrade bara fler och fler tankar i våra huvuden. Hur ska vi göra? När får vi åka hem? Hur mycket kommer detta att kosta oss? Efter en dryg timme kom A äntligen tillbaka och berättade att hans chef hade funderat en hel minut i tysthet och meddelat att problemet var faktiskt deras (Litauens)– då båda nationerna är med i EU.

Hampus Ringde L och informerade om läget och frågade om alla papper; såsom ägarbevis, pass och så vidare kunde skickas till hans mail för att styrka en eventuell process som inte gjorts tidigare. Efter en stund fick vi mail och A, som hade en svensk bil från sin arbetsgivare visste om att man kunde kolla på vägverkets hemsida om bilarna var i trafik och om övriga fordonsuppgifter stämde. Vi skrev ut alla dokument och det stämplades lite och sedan var det dags att försöka lasta av bilarna. Det vara bara ett litet problem…

En av bilarna var inte körduglig överhuvudtaget och vår bil, som ändå var körduglig, var placerad längst in på lastbilsflaket vilket gjorde det omöjligt att få av bilarna på en ramp, dessutom var rampen cirka 10km från hamnen och ingen av bilarna var speciellt kapabla att ta sig en sådan gedigen sträcka efter de tadzjikiska vägarna.

A tänkte till lite och efter lite växlade dollar och ett litet papper hade lastbilen ett tillstånd att, tillsammans med Hampus, entra hamnområdets stängda bommar. ”Kör längst bort och förbi alla kameror så öppnar vi där” – sagt och gjort! Vi klippte plomberingen till den stora lasten och dörren öppnades med ett knarr. Där stod två svenskregistrerade superdammiga bilar som bara väntade att få knuffas ombord på färjan till hemlandet.

IMG_2788

20140915_164548

Nästa problem: Hur får vi av bilarna från flaket? A var en idéspruta och fick ytterligare en idé. Hampus och A hoppade in i A’s bil och åkte till truckkillarna på kajen. 150 litas senare hade de med sig en stor truck och tre råbarkade hamnarbetare som fortfarande var lite vresiga över att de blev störda i fikat men ändå villiga att hjälpa till för en liten summa litas. Helt plötsligt var alla i full fart och efter 10 minuter stod bilarna avlastade på kajen och Hampus kunde skriva på pappret att godset var levererat. Lastbilschaffören fick skriva sin autograf på bilen och sedan skulle han iväg på nästa äventyr – det skulle vi med.

20140915_165437 20140915_165945 20140915_16554520140915_16551420140915_16553320140915_16572920140915_16573520140915_16583820140915_16582720140915_17045820140915_16594520140915_17004720140915_17000320140915_17012220140915_17012720140915_17013920140915_17014620140915_17051220140915_17052420140915_17115820140915_171131Då var bilarna urlastade och stod på kajen, men hur skulle vi göra nu? Vi har packingen på hotellet – Elin är fast på caféet och vi måste fixa biljetter till färjan som går snart. A handlade snabbt och sade till Hampus att köra äventyrsbilen till hamnkontoret och sedan skulle de ta A’s bil till hotellet och hämta all packning och sedan köra tillbaka till hamnen.

Sagt och gjort, cirka 30 minuter senare var alla grejer i bilen och två biljetter till lika många bilar var köpta i biljettluckan. Nu skulle vi bara checka in bilarna och köra dem ombord på färjan. Det var bara att bilarna redan var på hamnområdet och där får man inte vara om man inte är incheckad – vilket vi ju inte var.

Vi pratade med kvinnan i inchecknings-luckan, som berättade att det inte gick att checka in två bilar ”som inte fanns”, det vill säga vi kan inte checka in bilar utan bilar, trots att de stod på hamnområdet redo att lastas på färjan. Men A fixade biffen genom sina kontakter och så var vi incheckade med bilar och rubbet och fick gå genom byggnaden och ut på hamnområdet. Vi hoppade in i As bil som tog oss till våra egna bilar. Där hade lastbilschaufförerna redan börjat köra ombord på färjan och snart var det också vår tur. Vi fick ta loss reservdäcket på taket på vår bil och L’s bil fick vi betala lite extrahöjd för, men vi var nära nu så det kändes som småpotatis jämfört med övriga utgifter.

Vi hade fått förklarat för oss att det var enklat att ställa bilarna på ”bottenplan”för att slippa onödigt åkande med bilarna. Vi kopplade på folkabussen på bogseringslinan och A hoppade in i den. Vi rullade på båten och gjorde direkt en U-sväng på däck så att vi skulle kunna köra rakt ut ur båten när vi väl var framme i Karlshamn. Efter att vi knuffat folkabussen på plats och backat intill äventyrsbilen var det dags att äntligen gå på båten till fosterlandet Sverige!

IMG_2799IMG_2798IMG_2804 IMG_2810 IMG_2807IMG_2808IMG_2809IMG_2843IMG_2801IMG_2839 IMG_2837 IMG_2831IMG_2817IMG_2834  Vi gav alla inblandade människor en stor kram över att de hjälp oss att äntligen få ombord våra bilar på däck. När vi kom upp från lastbilsdäck tillsammans med alla lastbilschaufförer och gick till receptionen för att få våra nycklar till hytten. Elin var ordentligt förkyld och nu hade även magen börjat spöka. Vi kröp ner i sängarna och vilade en stund. Nöjda och glada att vi äntligen var på väg till Sverige och förundrades över hur allt faktiskt blev väl tillslut. Ett faktum som vi märkt av många gånger tidigare på vår resa. Efter ett tag lämnade färjan äntligen hamnen och vi gick ut på däck för att titta på avfärden sedan satte vi oss vid baren och köpte lite värmande te och choklad som vi mumsade på. När klockan började närma sig 22:00 kände vi båda två att det nu var dags att gå och lägga sig för att sova och vakna på svensk mark imorgonbitti.

IMG_2862IMG_2880IMG_2889/Äventyrarna

2 Comments

  1. Svara
    wepopop 30 september, 2014

    Reblogga detta på wepopop och kommenterade:
    Äntligen har äventyrs rallyt kommit hem från sin resa till Mongoliet. Vilket äventyr :-)

  2. Svara
    A 3 november, 2014

    A, is here! :)

Kommentera

Translate »
%d bloggare gillar detta: