Monthly Archives: oktober 2014

Rear axle loose? – Mama I´m comming home!

140916, tisdag
Karlshamn, Sverige

Vi steg upp, trötta men glada och fyllda av förväntan. Nu var vi äntligen i Sverige. Klockan 09:00 skulle båten anlägga i hamnen och vi skulle få köra bilarna av båten. Vi lämnade in hyttnycklarna hos receptionisten och frågade när vi kunde gå ner till bilarna. Vi fick till svar att vänta tills de ropade ut i högtalarna att det var dags för alla långtradarchaufförer att bege sig ner till sina fordon. Vi köpte en muffins att dela på till frukost. Elins mage var fortfarande inte pigg och hon satt därför inne på båten och väntade medan Hampus var ute och fotograferade vårt kära hemland.
IMG_2907IMG_2909Så kom då äntligen medellandet om att vi kunde gå ned till våra fordon. Väl nere på däck kopplade vi snabbt på den andra bilen på vår med hjälp av draglinan och sedan väntade vi på att alla stora fordon skulle åka av före oss. Sedan blev det äntligen vår tur att köra av färjan. Eftersom däcken på båda bilarna nästan helt tömts på luft inför transporten var det lite trixigt att bogsera dom. Elin som under denna resa gjort sin första bogsering var lite osäker, så vi fick hjälp av en färjearbetare att köra en av bilarna. Vi körde av bilarna från rampen till fartyget och bytte chaufför igen.

IMG_2916IMG_2920 IMG_2919 IMG_2918IMG_2927IMG_2933

Elin körde äventyrsbilen och Hampus satt i L´s bil och såg med förskräckelse att när Elin svängde vacklade däcken över till andra sidan (som de var lösa). Vi fick ta det väldigt försiktigt och våra nerver var på helspänn att bilen skulle rasa ihop igen. Tillslut kom vi till tullkontrollen och det det var en otroligt skön känsla att få kunna prata svenska med en utomstående igen, något vi inte gjort på några dagar och definitivt inte i Sverige.

20140916_091002 20140916_090952

Efter att vi båda pratat med tulltjänstemännen och skojat om att Elin inte fick köra ifrån Hampus (som satt i bilen bakom) och även yttrat kommentaren ”är ni ihop eller” kunde vi äntligen köra ut ur hamnområdet och nu gällde det att hitta en plats att parkera bilarna på. Den kom ganska snart och Elin gjorde tog en snäv högersväng in på parkeringsplatsen och kände att bilen inte mådde så bra av det. I bilen bakom satt Hampus och försökte följa med i svängarna och greps av lite panik när Elin svängde och såg hur de båda bakre hjulen nästan såg ut att lägga sig ner på backen. Vi hade tur som klarade upp allt och att bilen inte rasade ihop igen vid parkeringen.

Under gårdagkvällen och förmiddagen har vi haft kontakt med L, ägaren till den andra bilen och nu kom han för att möta upp oss och bilen! Vi hann stå parkerade knappt fem minuter innan han och hans extra chaufför dök upp i en annan bil. Det blev ett glatt återseende med kramar och många ”haj-five”s. Vi fick berätta om fortsättningen på vårt äventyr och svårigheterna med att få bilarna på färjan och över till Sverige. Vi tittade till våra fordon och fyllde på luft i däcken. Så äntligen fick vi använda vår ”äventyrs-star” – det vill säga vår bärbara minikompressor med inbyggda startkablar. Någon gång ska ju vara den första! IMG_2937Medan det fixades med den ena däckens hjul försökte Elin förgäves få tag på en verkstad i eller i närheten av Karlshamn som kunde hjälpa oss med den hjulinställning som vi visste att vi skulle behöva göra på bilen. Hon ringde både den ena och andra verkstaden, fick telefonnummer till flera och nya men också verkstäder hon redan ringt till. Resultatet var detsamma, alla sa nej. Vi kan hjälpa er först imorgon och vi båda som kände att vi måste ha hjälp idag. Vi vll bara ta oss hemmåt. Så tillslut bestämde vi oss för att chansa och leta reda på en verkstad för att se om de kunde hjälpa oss. Vi körde inte många minuter förrän vi hittade ett ställe. Äntligen fick vi prata med någon som kan bilar och som vi även visste inte försökte lura oss!

Vi frågade om en hjulinställning och bad honom kolla på bilen och bedöma om vi kunde fortsätta köra med den cirka 400km eller om bilen var tvungen att fixas innan vi körde vidare. Killen tog sig en titt och kände efter hur det kändes då han skakade på hjulen och vi såg snabbt hur ögonbrynen drog ihop sig till en fundersam min. Sedan sa han ”det verkar som hela bakaxeln är lös”. Vi blev dirigerade in i reparationshallen för att få en diagnos på bilen. Väl inne lyftes bilen upp och mekanikerna verkade lite lättad och frågade om de hade glömt att dra åt alla skruvar och muttrar till de nya delarna?

IMG_2945IMG_2941 IMG_2943 IMG_2942IMG_2946

Vi tittade snopna och frågande på varandra. Detta kunde ju inte vara möjligt?

Men visst var det så – kunde man snabbt konstatera – att de nya delarna inte alls satt fast ordentligt – så det var inte bara att försöka lösa problemet. Tyvärr fanns det ingen möjlighet för dem på just den verkstaden att hjälpa oss med problemen men var så snälla att de ringde en annan verkstad och fick in oss på en tid efter lunchen! Vi var otroligt glada, i synnerhet sedan Elin också ringt till samma ställe och fått kalla handen tidigare.
IMG_2954 IMG_2953Vi körde bort med bilarna till verkstaden och fortsatte sedan alla fyra till en hamburgerestaurang i närheten för att äta lite lunch. Trots att vi nu skulle äta snabbmat smakade det riktigt gott och vi pratade länge och väl om resan och allt vi upplevt tillsammans! Vi var också väldigt högljudda och det dröjde ett litet tag för oss båda innan vi förstod att vi faktiskt var hemma i Sverige igen och nu kunde förstå vad alla pratade om men också att alla andra kunde förstå vad vi pratade om.
När maten var uppäten var vi alla mätta och glada. Elins mage var bättre än på länge och vi kände oss redo för att få bilarna fixade och sedan styra vår kosa hemåt.

Väl på verkstaden gick det relativt snabbt och redan runt kl 14:00 kunde vi åka vidare. Då hade vi fått ny luft i båda bilarnas alla däck och vi vår nya delar fastmonterade ordentligt samt hjulen rätt inställda. Vi sa hej då och på återseende till våra vänner – här skulle vi nämligen åka två olika vägar. Vi fortsatte nordväst med målet att ta oss till Tidaholm och hälsa på Elins familj.

IMG_2956 IMG_2967 IMG_2963 IMG_2960 IMG_2958 IMG_2957Efter ett par timmars åktur kändes allt helt underbart och vi funderade på om vi ändå inte skulle fortsätta åka någon annan stans, nu när vi ändå hade en bra fungerande bil som äntligen fungerade.

Någonstans efter vägen började bensinen tryta och vi undrade om vi verkligen kommit till vårt hemland när vi stannade vid denna mack

IMG_2974 IMG_2971 Efter att vi sett prislappen på bensinen var vi dock säkra att vi inte var i ett arabland och ställde kompassen mot Tidaholm..
När vi enbart hade ca 5km kvar började våra funderingar åter snurra. Vi trodde vi hade klarat av de mesta ”stan-länderna”, men vi hade tydligen missat ett.

IMG_2985IMG_2983

Vi entrade Tidaholm och fick ett underbart mottagande och utsökt mat. Vi pratade och visade bilder och insåg att känslan av hemma är underbar när man varit ute en längre tid. Natten smög på och vi kröp ner i en nybäddad säng och drömde om raka vägar utan trafik.

Efter en god frukost var det dags att åka de sista 4 timmarna till Arvika, som är slutdestinationen. Vägen var underbar och vi anlände till cirka 19:00 och åkte direkt till Petter för att ge honom en present från resan som tack för all hjälp. (Petter äger firman Workdesign och har hjälpt oss med mycket kontakter till sponsorer och framförallt dekalerna på bilen).

IMG_3012

På hemvägen bestämde vi även vad vi ska göra nästa semester och vart vi ska åka med en troligtvis fungerande äventyrsbil!

Tack så underbart mycket för att ni följt, peppat, sponsrat och gjort detta möjligt!

Nu börjar förberedelserna för nästa äventyr!

/Äventyrarna

Translate »
%d bloggare gillar detta: