Bye bye Morocco – Hello Europe!

torsdag 17 september 2015, El Jadida Marocko

Efter en sen natt med mycket intryck från besöket i barnbyn vaknade vi med klockan för att bege oss mot Europa. Under gårdagen hann vi packa ihop det mesta av det som ska ut till bilen så det var bara för oss att äta frukost och köra mot hamnen i Tanger Med.

När vi väl kom utanför dörren till hotellet var det gråmulet och det föll ett lätt regn. En perfekt bilkörardag med andra ord. Det är alltid skönare att köra i mulet väder utan alltför mycket regn då bilen blir något svalare att sitta i och man bränner sig mindre lätt av solen. Innan vi åkte ut ur El Jadida bestämde vi oss för att tanka. Vi körde in på närmsta mack där de också hade en verkstad. Vi bestämde oss för att höra om de omgående hade en möjlighet att hjälpa oss med ett oljebyte till bilen. Det var inga problem. Så bilen fick sig ny olja och nytt luftfilter och en snabb översikt så vi vet att den mår bra inför färden hem till Sverige och Arvika, vilket det också gjorde. Så en timme senare, runt 10:40, körde vi äntligen ut från verkstaden.

 

Uppdrag Sahara

Dag 22: torsdag 17 september 2015

Antal km: 631 Totalt antal km: 7607

Liter bensin: 115,75 Total L bensin: 832,79

Körtid: 8h 20min Total körtid: 108h 56min

Dagens rutt:

Total rutt:

Det blir att plöja motorväg till Tanger Med. Efter en dryg timmes körning stannar vi för en liten toalettpaus på en bensinstation. Där upptäcker Hampus att det finns ett gratis wi-fi och bestämmer sig för att skypa med David och eleverna på Solbergagymnasiet. Vi fick en kort och trevlig pratstund och det verkar som eleverna är riktiga idésprutor så det ska bli riktigt spännande att se vad de planerar att göra till föreställningen!

Vi kör vidare och någon timme senare är det dags för både toalettpaus och byte av chaufför. När vi kör ut från bensinstationen vinkar vi på en MC-förare som nyfiket tittar på bilen och han vinkar tillbaka. Vi kör på och en knapp halvtimme senare har motorcyklisten kört ikapp oss och när han kommer jämsides vinkar han och gör en charad som vi tolkar som att ”det sitter en nyckel i bakdörren”. Så vi kör intill vägrenen på motorvägen och Elin hoppar snabbt ut för att såklart finna sina bilnycklar i dörren till bagageluckan. Så nu har vi testat att se om nycklarna kan sitta kvar i låset under en färd på motorvägen i cirka 120 km/h – och det kan de. (Obs! Vi råder dock ingen till att prova på detta hemma då vi inta kan garantera att just din nyckel sitter kvar i din bil).

Resan flöt på bra på vägarna. Det var ont om trafik men gott om vägtullar fram till Rabat där trafikmängden markant ökade. Även här var det svårt att veta hastigheten och framför allt när en lägre och tillfällig hastighetsskylt slutade gälla. Så vi har nog kört onödigt sakta många mil under denna resa.

Innan lunch fick vi också ett SMS från Anders, Sita och David som meddelade att de nu var i Spanien och att man inte kunde använda den marockanska valutan på färjan till Europa. Det var tacksam information så vi bestämde oss för att försöka spendera så många dirham som möjligt innan vi lämnade landet. Ett sätt att lösa detta på var att fylla våra besindunkar med bensin innan överfarten. Dels för att faktiskt få använda våra nyinköpta bensindunkar men också för att bensinen i Marocko är flera kronor billigare än i Europa.

 

När man plöjer motorväg händer det egentligen inte så mycket på vägen. Man blir omkörd eller kör om ett fåtal andra fordon, sedan svänger man av en motorväg för att komma in på nästa. Det finns också många skyltar uppsatta som varnar för radarkontroll av hastigheten. Vi vet av egen erfarenhet att Marocko kryllar av trafikpoliser så vi har varit extra noga att inte överskrida hastighetsbegränsningen. Vid ett tillfälle blev vi dock omsusade av en bil och bara några tjugotal meter efter omkörningen uppmärksammade Hampus att det satt en polis med en hastighetsmätare gömd i ett buskage. Så där borde den bil som körde om oss ha åkt fast för kontroll längre fram.

När klockan närmade sig 16:00 på eftermiddagen närmade vi oss äntligen Tanger Med och bestämde oss för att fylla på vår tank en sista gång. Efter det var det raka vägen till färjeläget för att köpa biljett till Europa. Det kändes väldigt skönt att vi var där så tidigt på eftermiddagen då vi planerat in ytterligare några timmars körning på kvällen för att ta oss till El Caminito del Rey som vi hoppas få uppleva imorgon. När vi kom till färjeläget blev vi dirket påhoppade av flertalet försäljare som ville att vi skulle köpa just deras biljetter. Av en säkerhetsvakt blev vi hänvisade till en man som kunde säljga ”billiga” biljetter till Algeciras på en snabbåt som skulle ta 45 minuter och avgå 17:30. Så det tackade vi såklart ja till och fick skynda oss till incheckningen med tull och poliskontroll för att hinna med då färjan skulle gå om en halvtimme.

När vi stressade kom fram till påfarten på färjan var klockan två minuter i halv och vi hamnade i en lång kö med bilar som heller inte fått köra på färjan. Eller vänta lite, vart är färjan? Ja det fanns ju inte någon färja vid vår påkörningszon så vi började ana ugglor i mossen. Vi tittade lite mer noga på våra biljetter och där stod avgången till 19:30 alltså två timmar senare än vad vi trott vi köpt samt ett billigare pris för biljetten än vad vi betalat. Vi hade alltså blivit grundlurade och besvikelsen och irritationen var stor. Vi som tyckt vi hade sådan himla bra tajming och nu skulle de bli jättesent inna vi kom över till Europa samt att vi hade drygt två timmars körtid i Spanien.

När besvikelsen lagt sig någorlunda bestämde vi oss för att ytnyttja tiden på bästa sätt. Så vi packade om bagageutrymmet då vi haft kläder på tork och ett tu tre var det dags att köra på färjan. Väl på färjan tog det sin lilla tid innan vi kom iväg, en knapp timme, och nu började solen gå ner. Vi stod ute på däck och njöt av solens sista strålar innan båten lättade ankar för att gå mot Spanien.

När vi väl kommit in i Spaninen satte vi gps:en på El Caminito del Rey. Vi körde längsmed kusten till Marbella där vi svängde av rakt norrut och upp i bergen. När vi körde någon timme på små, små serpentivägar tackade vi vår lyckliga stjärna för att det faktiskt var natt vilket underlättade att vi inte kunde se mer än vägen där vi körde och gjorde resan betydligt snabbare att köra utan flertalet fotostopp. Runt 03:00 var vi så äntligen framme på parkeringen till södra ingången av rutten. Vi började meka med parkeringen och helt plötsligt kommer en vakt ut ur en byggnad som ligger bredvid. Han börjar prata på spanska med oss och vi förstår att han frågar om vi har någon biljett till imorgon varvid vi säger nej. Han ser lite bekymrad ut och försöker förklara något som vi tror innebär en svårighet för oss att få gå leden imorgon. Dock förstod vi att det imorgon kl 10:00 finns engelsktalande personal på plats och att vi då kan få mer info. Vi frågade om det var okej om vi använde parkeringen till att sova i bilen på och det var okej. Det kändes tryggt att det fanns en vakt i huset precis bredvid parkeringen och som också verkade vara observant på onormala ljud utanför. När klockan var närmare halv fyra på morgonen kunde vi äntligen krypa ner i bilen för att sova några timmar.

Ni glömmer väl inte att syftet med vår resa och allt vårt arbete med bloggen är för att samla in pengar till SOS Barnbyar. Ge gärna ett bidrag till vår insamling - då blir vi väldigt glada, tack!

/Hampus, Elin och Hajen

Kommentera

Translate »
%d bloggare gillar detta: