Redan framme?

Hallå! Det är bara Hampus, Elin och Hajen som vill göra en uppdatering igen. Läs nedan om dag fyra på vår resa mot Sahara som vi gör till förmån för SOS Barnbyar.

Söndag 30 augusti 2015, Frankrike

 Det var bara att fortsätta köra så fort vi vaknat och packat ihop. Under natten stod vi parkerade på en lummig rastplats med en bensinstation som granne så innan vi åkte ut på den franska motrvägen igen fyllde vi på både bil och kropp med energi. Vägarna var fina och turligt nog för oss inte alls så mycket trafik som föregående dag. Det finns visst en regel i Frankrike som förbjuder fordon över 7,5 ton på vägarna från lördag kl 22:00 till söndag samma tid, så bara det gjorde det mycket enklare för alla att köra. Under förmiddagstimmarna då trafiken var lugnare körde vi i 120-130 km/timmen på en sträcka av 220 kilometer. Vi förbrukade däremot 30 liter bensin, så det var inte vad man kallar för eco-driving.

Runt lunchtid kom vi fram till dagens turistmål - nämligen Dunes de Pilat, vilket är Europas största sanddynor, beläget någon mil väster om Bordeaux. Vi packade glatt badkläder och en halv liter med vätskeersättning och började gå mot sanddynorna. På vägen dit möttes vi av svettiga och trötta turister och vi tänkte inte så mycket på det utan njöt av den svala brisen och skuggan från träden. Strax uppenbarade sig en stor sandhög mellan träden. När vi väl kom fram riggade vi snabbt kameror och Elin sprang lite på skoj en bit uppför sanddynan. Vi kände hur solen stekte på och blev ordentligt varma, men vi hade ju dryck med oss så det skulle inte bli några problem. Vi traskade sedan trappan upp till toppen och möttes av en syn vi inte hade förväntat oss. Sanddynan var mycket större än vad vi båda föreställt oss och ansträngningen att gå uppför alla trappsteg tog mer än vad vi hade förutsett. Men långt neröver kunde man se badande turister och båtar som la till på sanddynorna som bildade små öar i havet. Vi började bli rejält varma och beslutade oss för att ta oss ner till vattnet för ett svalkande dopp. Så ryggsäckar, kameror och stativ släpades med en bit ner för dynan innan vi bestämde oss för att vända om. Vattnet var snart slut och vi förstod inte hur vi skulle orka gå tillbaka med all utrustning uppför dynan i den stekande hettan. Vi var helt enkelt för dåligt pålästa om vad vi skulle få se. Så vi traskade sakta men säkert tillbaka till skuggan under träden bortanför sanddynan och satte oss sedan vid bilen för att återhämta oss och äta lunch. När Hampus frågade Elin hur pass varmt det var kom svaret efter en liten stund "7,5 av 10." Hur varmt kommer det då inte vara i den "riktiga" öknen bland mer sand, vind och gassande sol? Inga 7,5 i alla fall va? Och hur mycket sand hade vi inte redan fått i skorna, tänk vad sand vi kommer ha överallt efter en besök i Sahara. Skor, kläder, tält och bil. Ja till och med i hår och öron... Vi är tacksamma för denna lilla försmak så vi faktiskt lärde oss att 5 dl vätska definitiv inte är tillräckligt i öknen.

Uppdrag Sahara

Dag 4: söndag 30 augusti 2015

Antal km: 974 Totalt antal km: 3384

Körtid: 10 timmar Totalt körtid: 38 timmar

Liter bensin: 101 Total L bensin: 294,6

Dagens rutt:

Total rutt:

Sand i skon

Efter den behövliga vilan och matintaget fortsatte resan, denna gång med riktning mot Lissabon i Portugal. Vi räknade med att inte komma fram samma dag utan siktade först och främst på att ta oss in i Spanien och sedan köra så långt som möjligt. Bara några timmer söder om Bordeaux kommer man in i Spanien och får då köra över och genom de vackra Pyrenéerna. Vi njöt båda två av det nya landskapet och av att vägarna nu blev betydligt roligare att köra och vi körde genom oräkneliga tunnlar innan vi kom ner från de svala höjderna.

 

 

Ju mer centralt i landet vi kom desto varmare blev det. Temperaturen i bilen mätte snart över 37 grader C och klockan var då runt halv sju på kvällen. En timme senare laddades värmen ur i ett ordentligt skyfall med blixtar och åska som omringade oss från nästan alla håll, vi skulle givet vis köra rakt in i det. Vi förundrades över naturens skådespel men också över hur folk i andra bilar körde på precis som vanligt och inte anpassade hastigheten till väglag och väder. Ja, vi blev minst sagt omkörda tio gånger.

 

 

När vädret klarnade tappade vi orken. Vi tankade en sista gång och körde några mil ytterligare innan vi hittade ett ställe att sova på. En hotell/mackparkering i skydd från vägen bakom en långtradare. Imorgon fortsätter vi resan mot Portugal och Lissabon.

Bidra gärna till SOS Barnbyars långsiktig arbete med utsatt barn. Äventyrsrallys insamling hittar ni här!

/Hampus, Elin och Hajen

Undermåliga vägar?

Vi har nu kört bil i Frankrike i några timmar och stöter då och då på skyltar med texten rappel. Ja ni som är värmlänningar/Arvikabor/Hampuskompisar vet säkert att ordet rappel används för saker med sämre kvalité. Till exempel "vilket rappel till..." Så vår första tanke var spontant att "Oj, här blir vägen dålig". Men i själva verket satt skylten där som en påminnelse, för ja det betyder ordet, och talade om för en vad den hastighetsbegränsningen var.

Så då vill vi också skriva "rappel" och påminna om insamlingen till SOS Barnbyar. Ge ditt bidrag till insamlingen för utsatta barn och gör det här.

/Hampus, Elin och Hajen

Nytt Bidrag!

Tack familjen Jonängen!

Vi har fått ytterligare ett välkommet bidrag till insamlingen – tack famljen Jonängen för att ni hjälper oss!

Vill du också hjälpa till? Ge ditt bidrag till SOS Barnbyar här. Du kommer inte ångra dig!

/Äventyrarna

Vive la France!

Lördag 29 augusti 2015, Belgien

Vi hade förhoppningar om att vakna till liv och gå upp när klockan ringde vid 5:30 men vi kände oss alldeles för slutkörda för det så vi somnade om och sov i två timmar till. Vi tänkte att blir det mycket trafik så blir det då det också är viktigt att vara utvilad och pigg när man ska köra långt. Så tre timmar efter att klockan ringde första gången var vi redo att fortsätta resan, och då hade vi redan köpt kaffe till frukosten!

Det flöt på bra de första två timmarna sedan tog det tvärstopp. Trafikstockning av för oss okänd anledning. Så vi fick snällt köra med kopplingen i halvannan timme innan det äntligen släppte. Men då var vi också tvugna att avvika från den tänkta rutten då vägen var helt avstängd. Vilken tur att gps:en kan tänka åt en så man själv slipper fundera på vilken väg man ska ta istället. Dock var lyckan kortvarig, efter bara några minuter började nästa kö och vi som snart behövde tanka. Vi fann ganska snart en bensinstation och fick lite om och men i rätt typ av bränsle i bilen. På stationen fick vi reda på att de franska bönderna strejkade och därför blockerade alla vägar till Paris. What to do? Man planerar om rutten och kör längs kusten istället. Så vi ställde in siktet mot Normandie för att få möjlighet att turista lite.

En knapp timme innan stängning var vi framme vid den Amerikanska krigskyrkogården i Normandie där vi strosade omkring bland de tusentals gravar efter omkomna under andra världskriget. Det var en både mäktig och tragisk syn som mötte oss vid strandkanten av Omaha Beach.

Amerikanska krigskyrkogården vid St-Laurent-sur-Mer, Normandie, Frankrike.

Det var den 6 juni 1944 som de Allierade anföll den franska kustlinjen med mål att befria Frankrike och få en väg in i Nazityskland. Strax före gryningen landade tre luftburna divisioner med hjälp av fallskärm bakom de utvalda stränderna. De allierades marinkår transporterade sodaterna över Engelska kanalen och klockan 06:30 påbörjades världshistoriens största amfibieattack som till slut resulterade i möjligheten att marschera mot Paris och sedan till Tyskland.

Kyrkogården täcker över 172 tunnland med 9387 gravar, varav 9238 latinska kors och 149 Davidsstjärnor och ligger precis över Omaha beach.

Uppdrag Sahara

Dag 3: lördag 29 augusti 2015

Antal km: 947 Totalt antal km: 2410

Körtid: Total körtid: 28 timmar

Liter bensin: 78,9 Total L bensin: 193,6

Dagens rutt

Totala rutten

a comrade...

Efter besöket på kyrkogården var vi båda lite illa till mods och ville därför göra något för att få oss på andra tankar. Vi körde därför till Le Mont Saint Michel som är ett kloster på en halvö i Atlantens vatten. Förutom den magnifika byggnaden i sig är klostret också väldigt speciellt då den tidvis blir "oåtkomlig" när tidvattnet skiftar från ebb till flod. Nu har man dock byggt en bro från fastlandet som tar turisterna fram och tillbaka med hjälp av gratis skyttelbussar. Likväl var det en magnifik syn som vi fick njuta av en bra stund.

Efter besöket vid klostret satte vi fart rakt mot Bordeaux, precis som morgonens ursprungliga plan. Men nu hade mörkret fallit på så vi orkade bara köra någon timme till innan vi svängde in på en av alla de rastplatser som finns längsmed de franska motorvägarna. Då vi börjar få rutin på bäddningen gick det snabbt och lätt och snart kunde vi bokstavligen krypa in i bilen för att sova.

/Hampus, Elin och Hajen

Ps: ni glömmer väl inte bort vår insamling? Om du inte redan gjort det - ge ett bidrag till SOS Barnbyar här. Tack!

Nytt Bidrag!

 Tack Ida, Alexandra, Linda och Håkan!

Wohoo! Vi har ökat på insamlingen ytterligare. Tack Ida, Alexandra, Linda och Håkan för ert bidrag till insamlingen!!

Nu fortsätter vi vår resa och hoppas ni vill hjälpa till att nå vårt mål med att samla in 100 000 kronor till SOS Barnbyar. Insamlingen hittar ni här.

Tack alla för ert engagemang! Nu kör vi!

/Äventyrarna

 

Translate »
%d bloggare gillar detta: