FIRE! – DOOR TO HELL no 2

Söndag 20 september 2015, Barcelona Spanien

Vi fick en skön sovmorgon och när vi vaknade hade våra värdar dukat upp brunch med en massa godsaker som pannkakor, frukter, nutella, youghurt och kaffe. Vi åt och hade trevligt innan vi bestämde oss för att göra Barcelona.

Linus och Jennie var så vänliga att de guidade oss genom stadens alla sevärdheter och först började vi med att ta metron till La Sagrada Familia. Vi tog ett varv runt kyrkan, men in kunde vi såklart inte komma då det var fullbokat för resten av dagen. Men det gjorde inte så mycket då Barcelona har så mycket annat att erbjuda.

Vi hoppade på metron igen och denna gång tog vi oss längre in i staden mot Tibidabo. Efter en svettig promenad i solen satte vi oss på en servering för att njuta av utsikten över staden och fika lite gott. Efter pausen tog vi oss ner för berget där vi sötte på en potentiellt ny äventyrsbil som vi alla fyra nyfiket tittade på och funderade över längd, höjd och bredd. 

När vi tittat färdigt på bilen fortsatte vi promenaden nedför igen och mot tunnelbanan. Nu skulle vi ta oss till början av Ramblan för att strosa lite. Elin ville gärna gå en sväng i de gotiska kvarteren så det passade vi också på att göra.

När klockan började närma sig 18:00 på kvällen började det kurra rejält i magarna och vi bestämde oss för att äta lite mat och ladda batterierna inför kvällens upptåg. Så vi hittade en mysig restaurang där vi beställde sallad och smörgåsar. Plötsligt när vi satt där hördes det ett trummande inte långt borta. Vi blev nyfikna och gick ut för att kolla vad som försiggick och såg änden av en grupp med trumslagare som gick på gatan och rytmiskt slog på sina instrument. Vi tycket alla att det var riktigt häftigt och efter lite fotografering vände vi tillbaka till maten.

Efter maten drog vi vidare in mot centrum för att titta på Correfoc. Ett event som vi fått förklarat för oss skulle innebära att man springer med eld på gatorna. Det var inte bara vi som var framme för att titta på detta spektakel och stämningen var på topp. Trummorna dånade här och vi förstod att de trumslagare vi tidigare sett måste haft med detta evenemang att göra. Vi var spända av förväntning då vi inte hade någon aning om vad som skulle ske.

Ju högre trummorna ljöd desto högre stämning blev det på gatan. Plötsligt startades ett fyrverkeri och jublet eskalerade. När fyrverkeriet var över blev det lugnt en liten stund till innan kaoset bröt ut. Människor med heltäckande kläder och utklädda till djävlar dansade i takt till trummorna och hade stora pinnar med smällare som fungerade som tomtebloss på. Dessa tändes sedan på och de viftade med dem över folket som stod på gatorna. En del dansade även under ”elden” och det var ett stort pådrag och människor både skrek av glädje, förväntan och oro över att bränna sig.

Efter två timmar beslutade vi oss för att gå hemmåt igen. Festligheterna på stan fortsatte men vi orkade inte mer. Vi köpte med oss kebab i bröd och satt uppe en stund till i lugnet hemma innan vi påbörjade lite bloggskrivning och back-up av kameror.

Imorgon är tanken att vi ska köra vidare uppåt mot Frankrike och sedan Tyskland. Jennie och Linus har varit två underbara värdar och vi har haft det riktigt bra här i Barcelona och hoppas vi har möjlighet att komma tillbaka igen!

Glöm nu inte vår insamling till förmån för SOS Barnbyar – ge ditt bidrag här. Tack

/Hampus, Elin och Hajen

We’re from Barcelona

Lördag 19 september 2015

Vi vaknade sent och det var så himla skönt. Efter flera dagar på rad med sena nätter och tidiga morgnar behövde vi verkligen sova ut och det fick vi också göra. Så elva timmars sömn senare var vi pigga och alerta för att köra mot Barcelona och våra kära äventyrsvänner Jennie och Linus!

Vi köpte på oss några smörgåsar och piroger på restaurangen som låg bredvid bensinstationen och sedan påbörjade vi resan drygt 600 kilometer norröver med en beräknad körtid på 7 timmar och 15 minuter utan stopp. Hampus började dagens första etapp och körde cirka 200 kilometer innan det var dags att fylla på med bensin igen. Vi försöker utnyttja tiden och stoppen så mycket som möjligt och stannar helst inte bara för en sak utan tog oss även en liten bensträckare och toalettpaus i samma veva. Därefter bytte vi chaufför och Elin körde de nästkommande 340 kalorimetrarna innan vi började närma oss Barcelona. Det flöt på bra på vägarna och det var relativt lite trafikanter. Kanske berodde detta på tullarna på motorvägen? Vi som idag ville ha kortast möjliga resväg och restid till Barcelona såg inte tullarna som något problem, sen är bensinen den billigaste i Europa på vår färd, vilket kompenserar för vägavgifterna. Så det blir egentligen inte dyrare att köra i Spanien än hemma i Sverige.

Uppdrag Sahara

Dag 24: lördag 19 september 2015

Antal km: 666 Totalt antal km: 8673

Liter bensin: 57,91 Totalt L bensin: 945,8

Dagens rutt:

Total rutt:

När vi hade knappt 100 kilometer kvar till Barcelona fick Hampus köra och snart var vi inne i storstadsområdet. Nu när gps:en fungerar igen hade vi stor hjälp av den för att hitta hem till Jennie och Linus. Några felkörningar senare var vi hemma hos våra vänner och det blev ett kärt återseende. Vi har upplevt helt galna saker tillsammans och träffades första gången på en hotellparkering i Ashgabat, huvudstaden i Turkmenistan, förra augusti. Ni som följt med på vår tidigare resa till Mongoliet vet att bilen havererade i Tadzjikistan och att vi fick skicka hem den på en lastbil tillsammans med en annan svensk bil. Den bilen var Linus och Jennies. Så vi har alltså stressats och våndats tillsammans i världens tråkigaste stad, Dushanbe, i knappt två veckor innan vi äntligen kunde få bilarna hemskickade och de åka hem till arbete i Sverige och vi fortsätta vår resa mot Mongoliet. Nu träffades vi äntligen igen och denna gång hemma hos dem i Barcelona!

Vi blev bjudna på lite tapas när vi kom och till vår stora glädje fick vi låna både dusch och tvättmaskin innan vi tog en tur ner mot stranden och hamnen. Linus berättade att det var stadsfest i hela Barcelona denna helg så på lördagskvällen gick vi mot hamnen för att se på fyrverkerier. Vi njöt av showen och pratade gamla minnen och nya framtida drömmar om resor innan vi gick för att äta en bit mat. På vägen hem passerade vi ett nöjesfält och vi skrattade åt karusellerna som hade en hissnande fart och fyllda av skrikande människor. Vi hade en trevlig kväll ute och satt uppe en bra stund frampå småtimmarna innan vi äntligen kom i säng – så skönt det skulle bli att få sova på ett annat ställe än i bilen.

Vi fortsätter samla in pengar till SOS Barnbyar via vår insamling. Pengarna går till verksamhetens fortsatta arbete med stöd för utsatta barn världen över. Ge ett bidrag du också, tack! 

/Hampus, Elin och Hajen

Spontana Spanien

Fredag 18 september 2015, El Chorro Spanien

Vi vaknade strax innan klockan ringde vid 08:30 av röster utanför bilen. Vi tittade ut och såg att det verkade vara någon form av parkeringsvakt samt mannen vi träffat under natten när vi kom till parkeringen. Vi la oss tilrätta för att dra oss någon minut ytterligare innan vi gick upp. När vi väl kommit iordning på morgonen hade det redan anlänt flertalet bilar till parkeringen med äventyrslystna människor.

När klockan var tio på förmiddagen öppnade stationen och de övriga människorna kom med flertalet papper utskrivna. Något som vi senare förstod var biljetter. Biljetter tänkte vi, behövde man det? Så var det äntligen vår tur i receptionen och vi frågade vad det skulle kosta för oss att vandra i bergen. Priset var redan prutat och klart då det var gratis däremot fanns det ingen möjlighet för oss alls att gå på leden under dagen. Detta då man var tvungen att boka turen minst 48 timmar i förväg på grund av försäkringar. Leden som vi tänkt gå är numera restaurerad men är en bergsvandring på drygt 7 kilometer längsmed klippväggar där man byggt avsatser att gå på samt olika broar som går över stup och mellan klipporna. Troligen en riktig adrenalinrush och en fantastisk naturupplevelse. Besvikelsen var enorm efter beskedet att vi inte skulle ha någon möjlighet att få göra vandringen idag och några 48 timmar att vänta på att få gå har vi inte så vi beslutade oss för att ta en lite kort promenad ändå och kom cirka 1,5 kilometer innan vi var tvungna att vända.

När vi stod i kön till receptionen och dividerade men personalen träffade vi ett brittiskt par som bor utanför Gibraltar. De var riktigt trevliga och förklarade lite för oss hur det spanska systemet fungerar – bland annat att man med största sannolikhet är tvungen att boka sevärdheter i förväg. Se det var visst väldigt svår att vara spontan i Spanien. Paret gav oss också lite tips på andra sevärdheter på vägen till Barcelona och nämnde både Alhambra i Granada och Sierra Nevada, tips som inte verkade helt fel. Så vi tackade för dem och för oss och begav oss mot Granada.

Uppdrag Sahara

Dag 23: fredag 18 september 2015

Antal km: 400 Totalt antal km: 8007

Körtid: 5h 56min Total körtid: 114h 52min

Liter bensin: 55,1 Total L bensin: 887,89

Dagens rutt:

Total rutt:

Hampus började köra över de slingriga vägarna och idag fick vi äntligen njuta av utsikten. Det var så otroligt vackert med olivlundar, småhus höga toppar, djupa dalar och en sol som sken och värmde oss alldeles lagom i bilen. Vi körde på de små vägarna och när klockan närmade sig lunch hamnade vi i en stad som heter Antequera där vi parkerade bilen för att köpa lite lunch och annan mat att ha under dagens körning. Vi blev så betagna av staden att vi bestämde oss för att äta lunch på en uteservering och insupa atmosfären ytterligare. Mätta, belåtna och några inköp senare fortsatte vi vår färd mot Barcelona. Hampus körde ut ur staden och strax därpå stannade vi för att tanka och byta chaufför.

Elin körde på bra under en timme medan Hampus sov i bilen. Men efter det gjorde sig värmen påmind så då fick vi ta vår första eftermiddagspaus någonsin på resorna vi gjort med bilen. Elin svängde av vägen i riktning mot en bensinstation. Den visade sig ligga en bra bit från motorvägen då hon inte såg den från avfarten så hon tog ett snabbt beslut och körde av vägen upp i en olivlund och parkerade i skuggan av ett träd. Hampus vaknade med ett ryck och undrade vad som stod på när han såg grenar från ett träd i vindrutan. När Elin förklarat att hon behövde vila en stund satte vi upp solskyddet på framrutan och vi la oss för att vila en stund. Hampus piggnade till ganska snart och vi fortsatte resan mot Granada och Alhambra.

När vi körde in i staden följde vi skyltanvisningen till Alhambra, till vår gps stora förtret. Men vi har lärt oss att hellre lita på stadens skyltning än att följa gps:en. Så runt klockan 16:00 kom vi till Alhambra, parkerade bilen och ställde oss i kö för att köpa biljetter in. Vi hann inte stå mer än en halv minut i kön innan en kvinna som arbetade med biljettförsäljningen kom fram till oss och frågade om vi hade några biljetter bokade annars kunde man först gå in kl 22:30 på kvällen. Vi blev så klart lite uppgivna då vi återigen hamnade i bokningsträsket. Hampus funderade dock på om det kunde finnas någon utsiktsplats för att fota området så vi gick in på ett kontor för gruppinformation för att fråga. Mannen vid disken förstod nog inte riktigt frågna men bad att få se på vår karta och ringade in ett område som man kunde besöka utan biljett och utan att boka tid. Så då vände turen äntligen och vi fick oss en promenad i Alhambra ändå.

Efter besöket i Alhambra tog vi bilen och styrde vår kosa mot Sierra Nevada. En bergskedja med Spaniens högsta topp som når 3478 meter över havet. Sierra Nevada är också känt för att vara en av Europas mest sydligt belägna skidorter. Men nu under sommarhalvåret finns det ingen snö på topparna. Vi bestämde oss dock för att köra så långt upp som det bara gick och stannade 2200 meter över havet vid en skidort. Här kunde vi fortfarande se de stora skidbackarna och hur de tornade upp sig bakom bebyggelsen. Vi undersökte också möjligheten till att någon skidlift var öppen så vi kunde ta oss ännu högre upp. Så var dock inte fallet, men vi var verkligen nöjda med våra lila omväg då den bjöd på spännande vägar och många fina fototillfällen. På vägen upp mötte vi också många bilar som var lackerade i olika svart och vitrutiga mönster. När vi nästan var uppe förstod vi varför. Man testkörde olika bilar på vägarna och vi kan förstå varför just Sierra Nevada är lämpligt för detta. Från botten till toppen var det cirka 20 kilometer som bjöd på branta sluttningar och slingriga vägar. Både i Atlasbergen och i Pamir var vägarna i betydlig sämre skick men det tog också mycket längre tid att nå upp på höjder över 2000 meter om man jämför med Sierra Nevada.

Efter turen i Sierra nevada bestämde vi oss för att sätta fart mot Barcelona som är nästa stora stopp på resan. När vi kom ner från bergen började det skymma och snart var det mörkt. Vi avverkade ytterligare några mil så att morgondagens biltur inte ska bli alltför lång och stannade sedan för att sova på en rastplats med en 24-timmars öppen bensinstation precis vid motorvägen.

Glöm inte att vi är väldigt glada och tacksamma för alla bidrag till vår insamling hos SOS Barnbyar. Men vi kan bli ännu bättre. Har du inte gett ett bidrag redan så passa på att göra det nu. Bidragen går till SOS Barnbyars långsiktiga arbete med utsatta barn världen över. Tack!

/Hampus, Elin och Hajen

Bye bye Morocco – Hello Europe!

torsdag 17 september 2015, El Jadida Marocko

Efter en sen natt med mycket intryck från besöket i barnbyn vaknade vi med klockan för att bege oss mot Europa. Under gårdagen hann vi packa ihop det mesta av det som ska ut till bilen så det var bara för oss att äta frukost och köra mot hamnen i Tanger Med.

När vi väl kom utanför dörren till hotellet var det gråmulet och det föll ett lätt regn. En perfekt bilkörardag med andra ord. Det är alltid skönare att köra i mulet väder utan alltför mycket regn då bilen blir något svalare att sitta i och man bränner sig mindre lätt av solen. Innan vi åkte ut ur El Jadida bestämde vi oss för att tanka. Vi körde in på närmsta mack där de också hade en verkstad. Vi bestämde oss för att höra om de omgående hade en möjlighet att hjälpa oss med ett oljebyte till bilen. Det var inga problem. Så bilen fick sig ny olja och nytt luftfilter och en snabb översikt så vi vet att den mår bra inför färden hem till Sverige och Arvika, vilket det också gjorde. Så en timme senare, runt 10:40, körde vi äntligen ut från verkstaden.

 

Uppdrag Sahara

Dag 22: torsdag 17 september 2015

Antal km: 631 Totalt antal km: 7607

Liter bensin: 115,75 Total L bensin: 832,79

Körtid: 8h 20min Total körtid: 108h 56min

Dagens rutt:

Total rutt:

Det blir att plöja motorväg till Tanger Med. Efter en dryg timmes körning stannar vi för en liten toalettpaus på en bensinstation. Där upptäcker Hampus att det finns ett gratis wi-fi och bestämmer sig för att skypa med David och eleverna på Solbergagymnasiet. Vi fick en kort och trevlig pratstund och det verkar som eleverna är riktiga idésprutor så det ska bli riktigt spännande att se vad de planerar att göra till föreställningen!

Vi kör vidare och någon timme senare är det dags för både toalettpaus och byte av chaufför. När vi kör ut från bensinstationen vinkar vi på en MC-förare som nyfiket tittar på bilen och han vinkar tillbaka. Vi kör på och en knapp halvtimme senare har motorcyklisten kört ikapp oss och när han kommer jämsides vinkar han och gör en charad som vi tolkar som att ”det sitter en nyckel i bakdörren”. Så vi kör intill vägrenen på motorvägen och Elin hoppar snabbt ut för att såklart finna sina bilnycklar i dörren till bagageluckan. Så nu har vi testat att se om nycklarna kan sitta kvar i låset under en färd på motorvägen i cirka 120 km/h – och det kan de. (Obs! Vi råder dock ingen till att prova på detta hemma då vi inta kan garantera att just din nyckel sitter kvar i din bil).

Resan flöt på bra på vägarna. Det var ont om trafik men gott om vägtullar fram till Rabat där trafikmängden markant ökade. Även här var det svårt att veta hastigheten och framför allt när en lägre och tillfällig hastighetsskylt slutade gälla. Så vi har nog kört onödigt sakta många mil under denna resa.

Innan lunch fick vi också ett SMS från Anders, Sita och David som meddelade att de nu var i Spanien och att man inte kunde använda den marockanska valutan på färjan till Europa. Det var tacksam information så vi bestämde oss för att försöka spendera så många dirham som möjligt innan vi lämnade landet. Ett sätt att lösa detta på var att fylla våra besindunkar med bensin innan överfarten. Dels för att faktiskt få använda våra nyinköpta bensindunkar men också för att bensinen i Marocko är flera kronor billigare än i Europa.

 

När man plöjer motorväg händer det egentligen inte så mycket på vägen. Man blir omkörd eller kör om ett fåtal andra fordon, sedan svänger man av en motorväg för att komma in på nästa. Det finns också många skyltar uppsatta som varnar för radarkontroll av hastigheten. Vi vet av egen erfarenhet att Marocko kryllar av trafikpoliser så vi har varit extra noga att inte överskrida hastighetsbegränsningen. Vid ett tillfälle blev vi dock omsusade av en bil och bara några tjugotal meter efter omkörningen uppmärksammade Hampus att det satt en polis med en hastighetsmätare gömd i ett buskage. Så där borde den bil som körde om oss ha åkt fast för kontroll längre fram.

När klockan närmade sig 16:00 på eftermiddagen närmade vi oss äntligen Tanger Med och bestämde oss för att fylla på vår tank en sista gång. Efter det var det raka vägen till färjeläget för att köpa biljett till Europa. Det kändes väldigt skönt att vi var där så tidigt på eftermiddagen då vi planerat in ytterligare några timmars körning på kvällen för att ta oss till El Caminito del Rey som vi hoppas få uppleva imorgon. När vi kom till färjeläget blev vi dirket påhoppade av flertalet försäljare som ville att vi skulle köpa just deras biljetter. Av en säkerhetsvakt blev vi hänvisade till en man som kunde säljga ”billiga” biljetter till Algeciras på en snabbåt som skulle ta 45 minuter och avgå 17:30. Så det tackade vi såklart ja till och fick skynda oss till incheckningen med tull och poliskontroll för att hinna med då färjan skulle gå om en halvtimme.

När vi stressade kom fram till påfarten på färjan var klockan två minuter i halv och vi hamnade i en lång kö med bilar som heller inte fått köra på färjan. Eller vänta lite, vart är färjan? Ja det fanns ju inte någon färja vid vår påkörningszon så vi började ana ugglor i mossen. Vi tittade lite mer noga på våra biljetter och där stod avgången till 19:30 alltså två timmar senare än vad vi trott vi köpt samt ett billigare pris för biljetten än vad vi betalat. Vi hade alltså blivit grundlurade och besvikelsen och irritationen var stor. Vi som tyckt vi hade sådan himla bra tajming och nu skulle de bli jättesent inna vi kom över till Europa samt att vi hade drygt två timmars körtid i Spanien.

När besvikelsen lagt sig någorlunda bestämde vi oss för att ytnyttja tiden på bästa sätt. Så vi packade om bagageutrymmet då vi haft kläder på tork och ett tu tre var det dags att köra på färjan. Väl på färjan tog det sin lilla tid innan vi kom iväg, en knapp timme, och nu började solen gå ner. Vi stod ute på däck och njöt av solens sista strålar innan båten lättade ankar för att gå mot Spanien.

När vi väl kommit in i Spaninen satte vi gps:en på El Caminito del Rey. Vi körde längsmed kusten till Marbella där vi svängde av rakt norrut och upp i bergen. När vi körde någon timme på små, små serpentivägar tackade vi vår lyckliga stjärna för att det faktiskt var natt vilket underlättade att vi inte kunde se mer än vägen där vi körde och gjorde resan betydligt snabbare att köra utan flertalet fotostopp. Runt 03:00 var vi så äntligen framme på parkeringen till södra ingången av rutten. Vi började meka med parkeringen och helt plötsligt kommer en vakt ut ur en byggnad som ligger bredvid. Han börjar prata på spanska med oss och vi förstår att han frågar om vi har någon biljett till imorgon varvid vi säger nej. Han ser lite bekymrad ut och försöker förklara något som vi tror innebär en svårighet för oss att få gå leden imorgon. Dock förstod vi att det imorgon kl 10:00 finns engelsktalande personal på plats och att vi då kan få mer info. Vi frågade om det var okej om vi använde parkeringen till att sova i bilen på och det var okej. Det kändes tryggt att det fanns en vakt i huset precis bredvid parkeringen och som också verkade vara observant på onormala ljud utanför. När klockan var närmare halv fyra på morgonen kunde vi äntligen krypa ner i bilen för att sova några timmar.

Ni glömmer väl inte att syftet med vår resa och allt vårt arbete med bloggen är för att samla in pengar till SOS Barnbyar. Ge gärna ett bidrag till vår insamling - då blir vi väldigt glada, tack!

/Hampus, Elin och Hajen

Nytt Bidrag!

Tack Katarina!

Wohoo! Vi kan knappt förstå det, vi får fler och fler bidrag varje dag. Idag säger vi tack till Katarina som gett det senaste av alla 159 bidrag till insamlingen. Vi vill såklart att insamlingen ska fortgå ett bra tag till så om du inte lämnat ett bidrag har du fortfarande möjlighet att göra det. Du glömmer väl inte att insamlingen går till SOS Barnbyars långsiktiga arbete med utsatta barn.

Tack allihopa för ert stöd och support! /Äventyrarna

Translate »
%d bloggare gillar detta: