Posts Tagged: hajen

SOS Children’s Village Aït Ourir – SOS Barnbyar i Aït Ourir

13 september 2015

Aït Ourir är en förort till staden Marrakech och ligger cirka 30 km öster om staden i riktning mot Atlasbergen. I Aït Ourir finns också Marockos första SOS Barnby som grundades 1985 och den har vi idag fått möjlighet att besöka.

Vi välkomnades av Houda, som är assistent till föreståndaren för byn. Vi fick en rundtur i den administrativa delen innan vi gjorde det första besöket i ett av familjehemmen. Det var en stort friliggande tvåvåningshus och där bodde en av de fjorton familjer som bor i byn. Vi blev välkomnade med ett leende och sedan fick vi gå en rundtur i huset. I denna familj bor det sju barn i åldrarna 1-14 år, tre pojkar och fyra flickor. De flesta av barnen var ute på aktiviteter när vi gjorde vårt besök så det var lugnt och stilla i hemmet. På bottenvåningen bodde de äldre barnen, flickorna i ett rum och pojkarna i ett annat medan de mindre barnen och bymamman bodde på övervåningen. Där finns också en stor terrass där de mindre barnens trehjulingar i plast stod utställda som om de precis blivit använda. Det fanns även en rosa liten eldriven bil med gaspedal och det är inte svårt att föreställa sig glädjen hos barnen när de använder sin leksaker. Här tyckte barnen om musik, målning och idrott och mamman berättade stolt att en av sönerna var bäst i skolan på löpning.

Efter rundturen i första huset berättade Houda att vi skulle gå till en annan familj för lite marockanskt te och möte med barnen. Vi skyndade oss att hämta Hajen, Älgen och Flamie i bilarna som vi i all hast glömde när vi kom. Här hade vi en trevlig stund där barnen riktigt kastade sig över våra kramgoa vänner och nyfiket tittade på de konstiga besökarna som satt i soffan och drack te och mumsade hembakade kakor.

I denna familj bodde det nio barn tillsammans med sin bymamma, som varit mamma i Aït Ourir i sex år. Bymamman berättade att hon flyttade från Casablanca för att vara mamma till barnen i byn och har nu haft den titeln i sex år och hon trivs med sitt sätt att leva. För oss är det också härligt att höra barnen ropa efter sin mamma precis som vilket barn som helst. För det är just vad tanken med barnbyarna är – att ge varje barn ett kärleksfullt hem. I familjen bor det tre flickor och sex pojkar i åldrarna 4-12 år.

På söndagsförmiddagarna anordnas det frivilliga aktiviteter för barnen så som musik och idrott. Efter besöket i andra familjen tog Houda med oss till musiksalen där vi mötte ett gäng musicerande barn. Redan långt innan vi kom till salen kunde vi höra det rytmiska ljudet från trummorna som barnen spelade på och de var mitt i ett crescendo när vi kom in i rummet och musiken avslutades med ett bastant slag på trummorna och tystnaden la sig.

I musiksalen satt barnen på rad med färglada gula band om sina nackar som satt fast i röda trummor och lyssnade noga till sin lärare, ja tills vi kom och störde. Trummorna plockades bort och sedan började barnen istället att sjunga för oss. Det var ”Do Re Mi” från musikalen ”Sound of Music” på franska och Houda berättade att man använde den sången för att öva på skalor. Efter sången var det vår tur att få bjuda lite på oss själva. Hampus hade stora problem med att få gitarren stämd men till slut så lät den någorlunda bra och vi fick barnen till att vara med på ”Huvud, Axlar, Knä och Tå” tätt följt av ”Fader Abraham” och ”Björnen sover” till mångas skratt och belåtenhet.

Efter våra lekar ville barnen gärna spela lite för oss och de bjöd på en ordentlig föreställning med sina trummor. Hampus blev även utmanad i ett trum-battle mot läraren och hängde med bra i de nya takterna men inte helt perfekt. Men vem kan klandra honom? Det var en fantastisk upplevelse att få få vara med om, både att höra den fantastiska musiken men också att se hur uppspelta barnen blev när vi hejade på och försökte klappa i någon sorts takt till musiken. Det var en underbar stund som vi är otroligt tacksamma för!

Efter musiklektionen var det dags för lunch för barnen och dags för oss att åka hemåt. Innan vi begav oss från byn fick vi några barn till att skriva på bilen och här satte vi inga större gränser utan de fick skriva var de ville på lacken till barnens stora glädje!

Efter två intensiva timmar på barnbyn begav vi oss hem till boendet, fyllda med nya intryck och upplevelser som vi kommer bära med oss länge och som också kommer ta lång tid att bearbeta. Det är också nu som ni läsare kommer in i bilden. Utan bidrag eller fadderskap går inte verksamheten ihop. Hjälp oss att hjälpa fler barn i utsatta situationer. Antingen genom att ge ett bidrag till vår insamling som går till SOS Barnbyars långsiktiga arbete eller varför inte bli månadsgivare och stödja en by eller ett barn?

Vår insamling hittar ni här och mer information om andra former för stöd hittar ni på SOS Barnbyars hemsida.

/Hampus, Elin och Hajen

Ritzivalen

Igår fick vi äran att medverka under Ritzivalen, ett samarbete mellan Arrangörsföreningen Arnold, Arvika Mot Rasism, Popkollo, Live Karusellen och Arvika Ungdomsgård, där vi också fick delta på ett litet hörn. Eller snarare, ett stort hörn eftersom vi – efter lite om och men – klarade av att köra upp bilen för trapporna och putta in den i foajén! Det i sig var också ett stort äventyr som engagerade många människor. Väl på plats fick vi lyssna till musik från lokala förmågor, prata med människor och även stå på scen och presentera vårt nästa projekt: Uppdrag Sahara. Tack för att vi fick komma och tack för lånet av Kim* – hen var en succé på alla barnbyar vi besökte. Kim bidrog också till att vi med sång och musik kom barnen närmare trots stora problem med språket.

IMG_4819 IMG_4840IMG_4852

IMG_4827IMG_4865IMG_4894IMG_4924IMG_4877IMG_4890Lika spännande som det var att få bilen in på Ritz – lika nervöst var det att få bilen ut på gatan igen. Tack för hjälpen alla ”på hejare” som gjorde att vi fick självförtroende att köra bilen nedför trappen.  Det gick ju galant!

IMG_4940 IMG_4941 IMG_4945

//Hampus, Elin och Hajen

*gitarren vi haft med oss utlånad av studiefrämjandet

Fix och trix

Idag har Hampus jobbat på rejält bra med allt möjligt. Bara för att vi sedan ett halvår (!?) är hemma från vårt stora äventyr betyder det inte att det är över. Idag har vi haft kontakt med SOS Barnbyars Sverigekontor. Där vi bland annat pratade om möjligheten att få låna nya bössor till nya insamlingar. Vi fick ett glatt och roligt besked när de berättade att vi har ”en ständig inbjudan” till kontoret! Tack! Vi hoppas ju såklart att vi kan hälsa på er snart så ni får ta del av vår resa och tankarna inför vårt nya projekt.

Hampus har också fixat fler bilder till bloggen, pratat med eventuella följeslagare till Marocko och redigerat foton inför nästa stora grej. Tills vi med säkerhet kan berätta vad vi ska ha för oss i maj kan ni istället njuta av nästa film om vår resa vilken är den femte av totalt nio. Nu är vi äntligen påväg över Kaspiska havet och in i vårt första ”-stan” land – Turkmenistan.

Läs mer om vad som egentligen pågick under resan i följande inlägg.

I’m on a boat140805

Traffic police and shopping mall140806

Ses på lördag då!

// Hampus, Elin och Hajen

Långa nätter

Kvällen avslutades sent med lätt huvudvärk och fyrkantiga ögon. Vi har drabbats av redigerings-panik framför datorn. Är det inte foton eller film som ska redigeras – ja då är det hemsidor och bloggar som ska designas om. Det är mycket mer arbete än vad man kan tro med att försöka hålla liv i allt kring detta projekt. Men det är såklart värt det!

Det är väldigt roligt att gå igenom foton och film från resan till Mongoliet men ännu bättre känns det att vi äntligen namngett nästa projekt: ”Uppdrag Sahara”. Bara namnet ger en fjärilar i magen och sätter fantasin i spinn – underbart!

Ni som vill ha lite mer koll på hur vi hade det under förra årets projekt – här kommer nästa film om vår resa till Ulan Bator, Mongoliet. Sträckan Kappadokien – Georgien. Mycket nöje!

//Hampus, Elin och Hajen

Vad har vi gjort?

I takt med att dagarna blir längre och solljuset gör oss piggare och kanske också lite gladare börjar vi sakta men säkert smida nya planer för vår nästa resa. Sedan vi kom hem från en otrolig resa till Ulan Bator för nästan exakt ett halvår sedan har hunnit med mycket – både vad det gäller reflektioner och återhämtning från resan till rent privata saker.

Under hösten hann vi med att ha två berättarkvällar i Arvika då vi, i stora drag, återberättade vår resa till Mongoliet med både bilder och film. Två otroligt roliga kvällar där vi lyckades samla in knappt 3’000 kronor till vår insamling hos SOS Barnbyar. Ja för vi slutar inte med vår insamling ännu. Vi är så glada och stolta över ER insats och all ER hjälp med att nå vårt mål med insamlingen. Drygt 50 tusen kronor hamnade vi till slut på! Tack och åter tusen tack! Men nu tar vi nya tag och kämpar på med insamlingen inför höstens resa till Marocko och Väst Sahara – som vi kallar för Uppdrag Sahara.

Planeringen är i full gång. När ska vi åka? Hur ska vi åka? Vad vill vi se och vilka barnbyar vill vi besöka? Ja, förslagen är många och tiden är knapp. Planen tills vidare låter som följer: ”Tre veckor rakt ner och en vecka upp” – vilket skulle innebära att då vi har åkt tre veckor hemifrån och sett det vi vill se vänder vi bilen och kör rakt norrut igen och hem. Fyra veckor kommer gå alldeles för fort – men vad vi längtar!

//Hampus, Elin och Hajen

Translate »
%d bloggare gillar detta: