Posts Tagged: hampusochelin

SOS Children’s Villages El Jadida, Morroco

SOS Barnbyar El Jadida

15 september 2015, onsdag

Så skulle vi äntligen få göra vårt andra besök hos SOS Barnbyars verksamhet i Marocko, denna gång på barnbyn i El Jadida. Vi var ditbjudna till klockan 15:00 och blev välkomnade av Youssef som skulle ta hand om oss under dagens besök.

Vi började med en liten rundvandring för att se hur byn ser ut. Youssef förklarade att byn är den fjärde SOS Barnbyn som byggts i Marocko och den första by i landet att byggas centralt i en stad. Marken hade man fått som en gåva från kommunen och flera sponsorer hade sedan varit med och finansierat bygget av barnbyn som stod färdig 2006. Byn är till skillnad från byarna som byggs mindre centralt betydligt mindre i areal. Detta i sin tur menar Youssef är bra då mindre pengar i budgeten går åt till underhåll som exempelvis vaktmästare och trädgårdsmästare och mer pengar kan då användas på barnen.

 

Vi började med en liten rundvandring för att se hur byn ser ut. Youssef förklarade att byn är den fjärde SOS Barnbyn som byggts i Marocko och den första by i landet att byggas centralt i en stad. Marken hade man fått som en gåva från kommunen och flera sponsorer hade sedan varit med och finansierat bygget av barnbyn som stod färdig 2006. Byn är till skillnad från byarna som byggs mindre centralt betydligt mindre i areal. Detta i sin tur menar Youssef är bra då mindre pengar i budgeten går åt till underhåll som exempelvis vaktmästare och trädgårdsmästare och mer pengar kan då användas på barnen.

I barnbyn i El Jadida finns det 13 familjehem som tar hand om 105 barn och ungdomar. Sex av barnen är över 16 år och går på internatskola och är då bara hemma på helger, lov och annan ledighet. Byn ger ett hem till totalt 49 pojkar och 56 flickor och i de tretton familjerna bor det en mamma med 8-9 barn vardera. Man är också noga med att hålla ihop biologiska syskon och det skulle vi själva snart få ett bevis för.

 

Det finns så klart många olika anledningar till varför barnen hamnar inom SOS Barnbyars omsorg, för byn i El Jadida så beror det hos 90% av barnen att de av olika anledningar blivit övergivna och i de övriga fallen att föräldrarna är avlidna eller i fängelse . Det finns heller inga släktingar som kan ta hand om dem. Youssef berättar vidare att alla de fem barnbyar som finns i Marocko samarbetar när det gäller att ge barnen ett nytt hem i en barnby. Bara för att barnet har blivit övergivet i El Jadida betyder det inte per automatik att man får ett hem på barnbyn i samma stad utan allt beror på vilken ålder barnet har samt på hur många platser som finns i själva byn. En och samma mamma kan till exempel inte ta hand om flera bebisar på samma gång. Han poängterar dock att när ett barn väl fått ett hem i en barnby med en bymamma så flyttar man inte på barnet utan där får det bo tills det blir dags för internatskola.

I Marocko är skolan obligatorisk upp till 15 års ålder. Efter det kan man välja att studera vidare på gymnasiet, både teoretiskt och yrkesskola. Efter denna utbildning kan man även läsa vidare universitet. Alla barn och ungdomar i Marocko har samma ekonomiska möjlighet till utbildning då den är gratis upp till universitetet. Dessvärre finns det fortfarande problem med utbildningen inom landet vilket medför att många inte läser längre än de obligatoriska åren. Tyvärr drabbar det oftare flickor än pojkar och framför allt på landsbygden. I de mindre orterna finns det bara grundskola och flickor får ej tillåtelse till att fortsätta med sina studier på grund av kultur och ekonomi.

 

Barnen i El Jadida går alla på olika kommunala förskolor och skolor då tillgängligheten på utbildning finns nära. På andra orter kan det även finnas skolor i SOS Barnbyars regi som även är till för barnen i kvarteren men så fungerar det alltså inte i El Jadida. Barnen har också tillgång till flera olika aktiviteter. Youssef visar oss runt i byn och tar oss med ner till gymmet. Här finns lite gymutrustning men salen används framförallt till judo- och karateträning. Tidigare år har man försökt att få volontärer att ställa upp och undervisa barnen i diverse sporter. Problemet med ideellt arbete är bara att volontärerna ibland helt saknar ansvarskänsla och struntar i att dyka upp på utsatta tider och man har därför hittat en lösning på problemet. Som vi förstod det erbjuds lektionerna inte bara till barnen i barnbyn utan även till barn utanför. Dessa barn får dock betala för att medverka och deras avgift går används som betalning för instruktören som då också blir mer trogen. Youssef säger att detta också är ett sätt att ge tillbaka till samhället. Utan deras initiativ skulle det inte finnas någon karate- eller judoträning. Barnen som tränar är också väldigt duktiga och flera av dem har vunnit tävlingar i sin viktklass. Vi förstår att både by och tränare är stolta då det hänger diplom på anslagstavlan i gymmet.

Det är inte bara judo och karate som erbjuds på barnbyn utan även andra idrotter. Eftersom Atlanten ligger 10 minuter bort finns det många som håller på med vattensporter som bland annat kajak och vindsurfing men även fotboll och andra lagsporter. En av flickorna i byn är så pass duktig att hon har blivit uttagen till att vara med i det Marockanska fotbollslandslaget och januari åker hon med laget till Tunisien för att spela kval till nästa OS.

 

Sedan 2005 har lagarna i Marocko ändrats och nu kan barnbyarna inte bara ta hand om ett övergivet barn bara så där utan det är många instanser som ska säga sitt. Först måste man försöka ta reda på vilka de biologiska föräldrarna till barnet är och först när man uteslutit möjligheten att finna föräldrarna hamnar de på ett barnhem. Därifrån kan sedan barnen adopteras eller få en möjlighet att hamna hos en SOS-Mamma i en barnby. Hur lång tid hela processen tar är olika från fall till fall, från snabbare till längre. Den nya regeln innebär också att det svårare för föräldrar att lämna bort sina barn. Tidigare, när reglerna inte var så strikta, ansågs det att föräldrarna gav bort barnen – inte för barnens skull utan för sig själva. Youssef anser dock att det allra bästa är om varje barn får bo hos sin biologiska familj. SOS arbetar också med att hitta biologisk familj till de barn som bor i byarna och ibland återförenas de med sina föräldrar eller annan familj.

Det är många som behöver hjälp. Statistiken säger att det dagligen överges 23 barn i Marocko och SOS Barnbyar kan bara hjälpa en bråkdel av dessa. Därför har man även i El Jadida börjat med familjestärkande program som riktar sig till ensamstående mödrar med ett till tre barn och som själva inte har någon möjlighet att försörja sin familj. Programmen arbetar förebyggande, så att barn ska slippa bli övergivna, och familjerna kan få hjälp på olika sätt. Bland annat kan kvinnorna, en gång i månaden, få en påse med varor som de ej har möjlighet att själva köpa. Föräldrar får även hjälp med utbildning och andra aktiviteter för att bli självförsörjande. Exempelvis tillverkar kvinnorna konstnärliga ljus eller traditionella marockanska kläder som de sedan kan sälja.

När vi gått vår rundtur i byn fick vi besöka en av familjerna i den första byggnaden. Där bor det en SOS mamma med sina åtta barn, fyra flickor och fyra pojkar. Alla barn är inte hemma utan en del är i skolan fram till klockan 17:00. Två av barnen är också på musiklektionen nu på eftermiddagen. Här fick vi hälsa på barnen som visade oss sina rum innan de tog mod till sig att leka med Hajen och Älgen. Vi tog fram några av våra kameror och när vi turats om att fotografera varandra lämnade vi två av kamerorna hos familjen och sedan gick vi till musiksalen för att få vara med på lektionen.

Från musiksalen skallrade ljudet och när vi kom in möttes vi av en liten barnkör på cirka sju barn, en pojke på keyboard som var alldeles för högt uppställt för den lille stackaren, en flicka på blockflöjt, en lärare på trummor och en lärare som var dirigent. Framför gruppen på scenen satt det dubbla antalet barn och lyssnade.

Barnen sjöng och spelade flera sånger för oss innan vi också fick vara med. Vi lekte som vanligt ”Huvud, Axlar, Knä och Tå”, ”Fader Abraham” och ”Björnen Sover” som vi nu döpte om till ”Tigern sover” istället. Barnen var alla uppspelta och glada över att få vara med och när vi körde sista omgångarna av den sovande tigern ökade ljudstyrkan i salen och det blev fullständigt kaos när alla skulle gömma sig för tigrarna och kröp in och under flera uppställda bänkar. Tillslut fick vi lov att avsluta det hela och bad om hjälp få iordning på bilen, vi behövde nämligen fler autografer och teckningar på den.

Snart var alla barnen ute ur salen och på parkeringen. Hej vad det gick! Det började bra och strukturerat men när det gått en stund och ivriga barn tappade tålamodet blev stämningen igen helt kaotisk. Men så blir det väl lätt när man har med ett drygt 20-tal barn att göra. Tillslut verkade alla vara nöjda och glada över att ha skrivit på bilen. Vi avslutade mötet med alla barn genom att dansa utanför bilen till några sånger och sedan blev det gruppfotografering och alla tyckte det var riktigt lyckat.

Nu var vi både varma och trötta så Youssef föreslog att vi skulle gå in och dricka lite marockanskt te och vi tackade snabbt ja. Så var vi inne hos grannfamiljen till första familjen vi besökte och vi fick pannkakor, plättar, marockanskt godis, mintte och saft att mumsa på. Vi hade en frågestund innan vi märkte att klockan började närma sig 19:00 och det var dags för oss att köra vidare.

 

Vi hade en rolig eftermiddag med alla barn men också informativ tillsammans med Youssef och trots att vi varit på besök i fem olika barnbyar tidigare lär man sig alltid något nytt. Vi vill gärna fortsätta vårt arbete med att samla in pengar till verksamheten för vi vet verkligen att pengarna behövs. Ingenstans på förra resan gjorde fattigdomen bland barn sig så påmind som här i Marocko. Vart vi än har åkt med bilen har barn i alla åldrar sprungit fram och bett om ”bonbon” och gjort tecken för vatten och mat. Vi vet att SOS Barnbyars arbete fungerar, vi har sett det med egna ögon. Vi vet också att organisationen arbetar förebyggande så att så få barn som möjligt ska slippa bli övergivna av sina föräldrar. Därför vill vi att ni hjälper oss att hjälpa och sätter in en peng till vår insamling som går till SOS Barnbyars långsiktiga arbete med utsatta barn.

Tack! /Hampus, Elin och Hajen

Fix och trix

Idag har Hampus jobbat på rejält bra med allt möjligt. Bara för att vi sedan ett halvår (!?) är hemma från vårt stora äventyr betyder det inte att det är över. Idag har vi haft kontakt med SOS Barnbyars Sverigekontor. Där vi bland annat pratade om möjligheten att få låna nya bössor till nya insamlingar. Vi fick ett glatt och roligt besked när de berättade att vi har ”en ständig inbjudan” till kontoret! Tack! Vi hoppas ju såklart att vi kan hälsa på er snart så ni får ta del av vår resa och tankarna inför vårt nya projekt.

Hampus har också fixat fler bilder till bloggen, pratat med eventuella följeslagare till Marocko och redigerat foton inför nästa stora grej. Tills vi med säkerhet kan berätta vad vi ska ha för oss i maj kan ni istället njuta av nästa film om vår resa vilken är den femte av totalt nio. Nu är vi äntligen påväg över Kaspiska havet och in i vårt första ”-stan” land – Turkmenistan.

Läs mer om vad som egentligen pågick under resan i följande inlägg.

I’m on a boat140805

Traffic police and shopping mall140806

Ses på lördag då!

// Hampus, Elin och Hajen

Let there be LIGHT!

Herregud vilket mörker! Vintern är här och vi är otroligt glada av det ljus vi får, särskilt idag.

Vi ringde nämligen till en av våra sponsorer (humanhabit.nu) och följde upp resan samt berättade planerna inför nästa. Responsen var underbar och personalen meddelade att de kommer att hjälpa oss i nästa äventyr också

”någon kan ju smyga sig upp och vilja skada er när ni sover, då är det bra att ha ljus!”

Vad det faller ut i vet nog ingen än, men vi är otroligt stolta över det vi gör -ett spännande äventyr med lysande planer – ha ha ha

Som tack klippte vi ihop denna film från resan (nya klipp).

Tryck på play och njut!

https://www.youtube.com/watch?v=4zzLOh2jCAw&feature=youtu.be

humanhabitweb

/äventyrarna

Tack och tack igen!

Resan börjar närma sig med stormsteg. Idag är det 16 dagar kvar till avfärd – både spännande och stressigt. Det är inte bara i kalendern det märks att vi snart ska åka, det kan man också se på vår insamling till SOS Barnbyar. Under de senaste dagarna har det trillat in hela sju nya bidrag! Så nu är vår insamling uppe i 35’245 kronor. Knappt 15’000 kronor kvar till målet – ska detta gå vägen?

 

 

Vi har, av förklarliga skäl, ganska körigt just nu och Hajen likaså. Tyvärr hinner han inte göra några tackkort men här kommer ändå ett tack till våra senaste bidragsgivare:

-Grannarna J,A och G
-Jossan
-Högvalta Riders MC
-Juliette
-Maritha
-Charina
-Kikki och Nils-Gunnar
-Kristina
-Jossan och Niklas
-Klaus

TACK! Ni gör oss så otroligt glada och taggade inför resan alla ni 55 bidragsgivare!
//Äventyrarna

Detta har hänt…

Det har varit tyst från oss ganska länge, lite för länge kanske? Men ibland räcker varken viljan eller orken till då det sker saker hela tiden. Senaste veckan har bilen varit hos Lasse och Mia på LM:s Däck & Bilservice – tusen och åter tusen tack för att ni tar så bra hand om vår lilla pärla och gör den, förhoppningsvis, körduglig ändå till Ulan Bator och tillbaka!

Vi har ju en hel del att fixa med som ni kanske förstår – vi hinner inte få med allt vi gör kring projektet här på bloggen men sedan vi senast hörde av oss har vi bland annat gjort detta:

Hampus och Hajen stod med Äventyrsbilen i stadsparken under Arvika Hamnfestival, njöt av solsken, bra musik och pratade äventyr. Elin var på jobb under dagen men var med de sista timmarna. Vi stod ju såklart och skramlade i våra bössor – till SOS Barnbyar men också till bensinpengar. Eftersom projektet är helt ideellt kommer det gå åt en hel del pengar både innan och under resan. Vi är så tacksamma att så många hjälper oss med ett bidrag både till oss men framförallt det ni ger till SOS och deras arbete med utsatta barn! Vårt mål med insamlingen är kanske som bekant att få ihop 50’000 kronor och vi är en bra bit på väg – känns otroligt bra!

IMG_8977

IMG_8953

Efter festivalen fick vi också med en liten notis i Arvika Nyheter!

image-d3e44d549ebc07a3450e0bc2e190ddbd136832a03f4a0327f8867c085bd62563-V

Urklipp ur Arvika Nyheter

Dagen därpå tog vi ledigt och åkte till Charlottenberg och Linus konfirmation.

IMG_5322 IMG_5143

Vi har fått våra fina och funktionella kläder från TexStar – tack så mycket hörrni! Vi är jätteglada att ni vill hjälpa oss så vi kan promota vårt äventyr på bästa sätt och så får ni ju såklart superbra bilder med kläderna ”in action”. Bättre än så kan det ju knappast bli? Eller jo, för Petter  på WorkDesign är så snäll att han inte bara hjälper oss med tryck på bilen utan såklart även på kläderna. Så i förra veckan fick Hampus uppdatera sitt CV med lite textiltryck också. Supersnyggt – eller hur?

 

PhotoGrid_1403557872376 20140619_170648

Här ser vi också Petter på WorkDesign med vår förra äventyrsbil. Vi måste erkänna att den passar honom och Chili mycket bättre än vad den gjorde två galningar och en haj!

IMG_9179 20140619_173029

 

Vi har även beställt en massa utrustning som börjar trilla in. Framförallt är det medieutrustning i form av kameror, drönare, back-up diskar men även kartor och annat smått och gott. Vi har också lyckats lägga tassarna på en bra drönare och vi får helt galna bra filmer med den. Tänk vilka fantastiskt fina vyer vi kommer kunna få med den!

IMG_9123            IMG_9119

    IMG_9165

Innan vi åkte till Tidaholm för att fira midsommar i torsdags hann vi med en tur i butiker och tittade på tält och andra campingtillbehör som kan vara bra att ha med sig. Tidigare har vi införskaffat oss ett bensinkök men vi behövde komplettera med lite annan utrustning som kastruller, kannor,bestick, liggunderlag. Väl i Tidaholm fick vi rotat lite på vinden och fick med oss en sovsäck hem, ett hopfällbart bord, pallar och små tips och trix. Men tält det måste vi nog vänta med tills vi hittar något som faller herr Robertsson i smaken!

20140619_194527

Passar det här tältet tro?

Vi ska under de närmaste 24 dagarna göra allt i vår makt att uppdatera betydligt oftare – för nu närmar det sig med stormsteg! Stressigt, panikartat med ”hur ska vi hinna allt”-tankar men ändå så otroligt kul! / Äventyrarna

 

 

Translate »
%d bloggare gillar detta: