Posts Tagged: insamling

The Plan

måndag 21 september 2015

Idag ska vi lämna våra vänner Jennie och Linus i Barcelona och fortsätta vår färd hem till Sverige. Vi anser dock inte att äventyret slutar för att vi är på väg hemåt utan vi har många roliga saker att se framemot! Första stoppet har vi tänkt oss blir hos Alice i franska Montpelier därefter fortsätter vi till Tyskland för att hälsa på bästa kompisen Stekel i Heidelberg och våra grannar Friedrike och Svein i Deidesheim där vi också ska lämna av vår medpassagerare Einstein.

Einstein har vi kanske inte berättat speciellt mycket om men han är vår andra maskot som följt med både på resan till Mongoliet och nu till Marocko. Einstein är en liten stenbock som också är Deidesheims stadssymbol och när han inte är ute och reser med oss finns han på turistbyrån där man också samlar in pengar till SOS Barnbyar. Vilken otroligt fin gest tycker vi! Så på onsdag är det tänkt att vi ska träffa borgmästaren och skåla för Einstein, vår resa, SOS Barnbyar och Deidesheim!

På torsdag fortsätter vår resa hem till Arvika. Vi räknar med att det kan ta två dagar att ta sig hela vägen upp till Tidaholm där vi tänker stanna tills på lördag för att hälsa på Elins familj. Om allt går i lås är vi tillbaka hemma i Arvika på lördagskvällen och kan få en välbehövlig vila(?) på söndagen innan vi ska tillbaka till verkligheten på måndag. Det är fortfarande många dagar kvar innan vi är hemma och mycket kan hända fram tills dess. Vi kommer såklart fortsätta rapportera om våra äventyr hela vägen i mål.

Insamlingen till SOS Barnbyar är i högsta grad fortfarande levande och arbetet med projektet tar inte slut bara för att vi kommit hem. Det är egentligen efter resan det största arbetet börjar. Så fortsätt hålla koll på bloggen så kommer det mer information om samarbetet med Solbergagymnasiets Estetiska Program, vilket vi är väldig glada över och nyfikna på!

/Hampus, Elin och Hajen

 

FIRE! – DOOR TO HELL no 2

Söndag 20 september 2015, Barcelona Spanien

Vi fick en skön sovmorgon och när vi vaknade hade våra värdar dukat upp brunch med en massa godsaker som pannkakor, frukter, nutella, youghurt och kaffe. Vi åt och hade trevligt innan vi bestämde oss för att göra Barcelona.

Linus och Jennie var så vänliga att de guidade oss genom stadens alla sevärdheter och först började vi med att ta metron till La Sagrada Familia. Vi tog ett varv runt kyrkan, men in kunde vi såklart inte komma då det var fullbokat för resten av dagen. Men det gjorde inte så mycket då Barcelona har så mycket annat att erbjuda.

Vi hoppade på metron igen och denna gång tog vi oss längre in i staden mot Tibidabo. Efter en svettig promenad i solen satte vi oss på en servering för att njuta av utsikten över staden och fika lite gott. Efter pausen tog vi oss ner för berget där vi sötte på en potentiellt ny äventyrsbil som vi alla fyra nyfiket tittade på och funderade över längd, höjd och bredd. 

När vi tittat färdigt på bilen fortsatte vi promenaden nedför igen och mot tunnelbanan. Nu skulle vi ta oss till början av Ramblan för att strosa lite. Elin ville gärna gå en sväng i de gotiska kvarteren så det passade vi också på att göra.

När klockan började närma sig 18:00 på kvällen började det kurra rejält i magarna och vi bestämde oss för att äta lite mat och ladda batterierna inför kvällens upptåg. Så vi hittade en mysig restaurang där vi beställde sallad och smörgåsar. Plötsligt när vi satt där hördes det ett trummande inte långt borta. Vi blev nyfikna och gick ut för att kolla vad som försiggick och såg änden av en grupp med trumslagare som gick på gatan och rytmiskt slog på sina instrument. Vi tycket alla att det var riktigt häftigt och efter lite fotografering vände vi tillbaka till maten.

Efter maten drog vi vidare in mot centrum för att titta på Correfoc. Ett event som vi fått förklarat för oss skulle innebära att man springer med eld på gatorna. Det var inte bara vi som var framme för att titta på detta spektakel och stämningen var på topp. Trummorna dånade här och vi förstod att de trumslagare vi tidigare sett måste haft med detta evenemang att göra. Vi var spända av förväntning då vi inte hade någon aning om vad som skulle ske.

Ju högre trummorna ljöd desto högre stämning blev det på gatan. Plötsligt startades ett fyrverkeri och jublet eskalerade. När fyrverkeriet var över blev det lugnt en liten stund till innan kaoset bröt ut. Människor med heltäckande kläder och utklädda till djävlar dansade i takt till trummorna och hade stora pinnar med smällare som fungerade som tomtebloss på. Dessa tändes sedan på och de viftade med dem över folket som stod på gatorna. En del dansade även under ”elden” och det var ett stort pådrag och människor både skrek av glädje, förväntan och oro över att bränna sig.

Efter två timmar beslutade vi oss för att gå hemmåt igen. Festligheterna på stan fortsatte men vi orkade inte mer. Vi köpte med oss kebab i bröd och satt uppe en stund till i lugnet hemma innan vi påbörjade lite bloggskrivning och back-up av kameror.

Imorgon är tanken att vi ska köra vidare uppåt mot Frankrike och sedan Tyskland. Jennie och Linus har varit två underbara värdar och vi har haft det riktigt bra här i Barcelona och hoppas vi har möjlighet att komma tillbaka igen!

Glöm nu inte vår insamling till förmån för SOS Barnbyar – ge ditt bidrag här. Tack

/Hampus, Elin och Hajen

Nytt Bidrag!

Tack Katarina!

Wohoo! Vi kan knappt förstå det, vi får fler och fler bidrag varje dag. Idag säger vi tack till Katarina som gett det senaste av alla 159 bidrag till insamlingen. Vi vill såklart att insamlingen ska fortgå ett bra tag till så om du inte lämnat ett bidrag har du fortfarande möjlighet att göra det. Du glömmer väl inte att insamlingen går till SOS Barnbyars långsiktiga arbete med utsatta barn.

Tack allihopa för ert stöd och support! /Äventyrarna

City of Mazagan

onsdag 16 september 2015

Idag var dagen då vi skulle besöka vår andra och sista SOS Barnby för denna resa men på förmiddagen bestämde vi oss för att utforska El-Jadida som vi hade hört har en Portugisisk gammal mur i hamnen och en vattencistern i en källare som man kunde besöka. Vi köpte till frukost på hotellet och innan staden riktigt vaknat till liv gick vi iväg.

Vi följde strandpromenaden in mot staden. Här såg vi hur pojkarna spelade fotboll och hur hundarna sprang fram och tillbaka och en och annan tapper själ som badade. Molnen hade inte riktigt blåst bort ännu och solen hade fortfarande ett tag kvar till zenit så vi strosade lugnt och fint längsmed vattnet.

Efter en knapp halvtimmes promenad var vi framme vid ringmuren och tog oss en tur upp på den och spatserade och fotograferade. Vi njöt av utsikten mot havet och så den gamla hamnen nedanför oss. Vi tog oss så långt in vi bara kunde men halvvägs började kvalitén på gången minska och det blev skitigare och skitigare ju längre bort vi kom och gången blev också mer igenväxt. Det visade sig inte finnas någon utgång i slutet av turen så vi fick helt enkelt vända om. Det kanske kan förklara varför det blev så sunkigt men om man har en turistattraktion är det väldigt synd att man inte sköter om den som man borde. Trots att det fanns papperskorgar uppsatta var 20:e meter användes de inte alls och det mesta av skräpet, gissar vi på, kom från omkringliggande bostäder. Vi har tyvärr inget bra uppfattning om renhållningen i detta land. Överallt där vi har åkt har det legat fullt med skräp. På gator, i öknen, på trottoarer. På stränder, i diken, i skogen. Ja, precis överallt! När ska de lära sig att man faktiskt kan ta reda på skräpet?!

Efter besöket på borggården tog vi oss en tur in i vattencisternen, City of Mazagan. Det var sparsamt med turister i El Jadida jämfört med i Marrakech man såklar hade vi oturen att vi mötte på två olika par som skulle in på samma ställe samtidigt. Vi tyckte alla det var riktigt häftigt och gav många bra fototillfällen, om det inte varit för ett av paren som kom med in. Han tog av sig skorna och gick rakt ut i vattnet och tog en massa selfies fastän att han såg att vi fotograferade precis där han gick. Sedan gjorde kvinnan likadant och ställde sig en halvmeter framför Elin då hon stod med filmkameran. Hon skulle nämligen fotografera på exakt samma ställe men Elin gjorde likadant tillbaka och skuttade framför deras kameror medan Hampus låtsades ta lite kort. Ja, vi är lite trötta på folk just nu, andra turister i allmänhet och jobbigare försäljare i synnerhet. Det kanske inte var så snällt gjort men ibland måste man bara få utlopp för aggressionerna så brukar det snart gå över.

 

Efter besöket i cisternen tog vi oss tillbaka till hotellet för att hämta andan efter den varma och svettiga promenaden hem. Solen stod nu som högst på himlen och inte en bris eller knappt ett parti skugga fanns att finna på vägen tillbaka. Halvvägs till hotellet hittade vi dock lite skugga bakom en stor skylt där vi andades ut några sekunder innan vi fortsatte framåt. Efter vilostunden bestämde vi oss för att ta en tur i bilen till det skeppsvrak som skulle finnas några kilometer längre bort från staden. Så vi hoppade alla in i Anders och Sitas bil och sedan bar det iväg.

Vi körde knappt en halvmil innan vi var framme vid stranden och parkerade bilen. Vi hoppade snabbt ut och var snart ute på stranden och uppe med varsin kamera för att fota och filma och förundrades även här över de stora vågorna.

Efter besöket på stranden var det dags för lite lunch innan besöket på barnbyn. Vi åt hamburgare och pizza för en billig penning innan vi gick tillbaka till hotellet för att byta och ta vår egna bil till barnbyn. Vi hade tur med boendet då det inte låg mer än någon kilometer från själva barnbyn. Vi var ditbjudna vid 15:00 och stannade i nästan fyra roliga och intensiva timmar.

När vi var färdiga på barnbyn åkte familjen Moberg/Nilsson med till hotellet för att säga hej då. De fortsätter nu sin resa hemåt medan vi stannar en natt till på hotellet i El Jadida för att hinna blogga ikapp och kopiera och spara alla foton och filmer från besöket i barnbyn. Vår plan är att åka över till Spanien under morgondagen och påbörja vår tur genom Europa hem till Sverige. Vi har några spännande stopp planerade längs vägen så glöm inte att hänga med oss då också! Glöm heller inte att ge ett litet bidrag till vår insamling hos SOS Barnbyar, då blir vi vädligt glada och tacksamma!

/Hampus, Elin och Hajen

SOS Children’s Villages El Jadida, Morroco

SOS Barnbyar El Jadida

15 september 2015, onsdag

Så skulle vi äntligen få göra vårt andra besök hos SOS Barnbyars verksamhet i Marocko, denna gång på barnbyn i El Jadida. Vi var ditbjudna till klockan 15:00 och blev välkomnade av Youssef som skulle ta hand om oss under dagens besök.

Vi började med en liten rundvandring för att se hur byn ser ut. Youssef förklarade att byn är den fjärde SOS Barnbyn som byggts i Marocko och den första by i landet att byggas centralt i en stad. Marken hade man fått som en gåva från kommunen och flera sponsorer hade sedan varit med och finansierat bygget av barnbyn som stod färdig 2006. Byn är till skillnad från byarna som byggs mindre centralt betydligt mindre i areal. Detta i sin tur menar Youssef är bra då mindre pengar i budgeten går åt till underhåll som exempelvis vaktmästare och trädgårdsmästare och mer pengar kan då användas på barnen.

 

Vi började med en liten rundvandring för att se hur byn ser ut. Youssef förklarade att byn är den fjärde SOS Barnbyn som byggts i Marocko och den första by i landet att byggas centralt i en stad. Marken hade man fått som en gåva från kommunen och flera sponsorer hade sedan varit med och finansierat bygget av barnbyn som stod färdig 2006. Byn är till skillnad från byarna som byggs mindre centralt betydligt mindre i areal. Detta i sin tur menar Youssef är bra då mindre pengar i budgeten går åt till underhåll som exempelvis vaktmästare och trädgårdsmästare och mer pengar kan då användas på barnen.

I barnbyn i El Jadida finns det 13 familjehem som tar hand om 105 barn och ungdomar. Sex av barnen är över 16 år och går på internatskola och är då bara hemma på helger, lov och annan ledighet. Byn ger ett hem till totalt 49 pojkar och 56 flickor och i de tretton familjerna bor det en mamma med 8-9 barn vardera. Man är också noga med att hålla ihop biologiska syskon och det skulle vi själva snart få ett bevis för.

 

Det finns så klart många olika anledningar till varför barnen hamnar inom SOS Barnbyars omsorg, för byn i El Jadida så beror det hos 90% av barnen att de av olika anledningar blivit övergivna och i de övriga fallen att föräldrarna är avlidna eller i fängelse . Det finns heller inga släktingar som kan ta hand om dem. Youssef berättar vidare att alla de fem barnbyar som finns i Marocko samarbetar när det gäller att ge barnen ett nytt hem i en barnby. Bara för att barnet har blivit övergivet i El Jadida betyder det inte per automatik att man får ett hem på barnbyn i samma stad utan allt beror på vilken ålder barnet har samt på hur många platser som finns i själva byn. En och samma mamma kan till exempel inte ta hand om flera bebisar på samma gång. Han poängterar dock att när ett barn väl fått ett hem i en barnby med en bymamma så flyttar man inte på barnet utan där får det bo tills det blir dags för internatskola.

I Marocko är skolan obligatorisk upp till 15 års ålder. Efter det kan man välja att studera vidare på gymnasiet, både teoretiskt och yrkesskola. Efter denna utbildning kan man även läsa vidare universitet. Alla barn och ungdomar i Marocko har samma ekonomiska möjlighet till utbildning då den är gratis upp till universitetet. Dessvärre finns det fortfarande problem med utbildningen inom landet vilket medför att många inte läser längre än de obligatoriska åren. Tyvärr drabbar det oftare flickor än pojkar och framför allt på landsbygden. I de mindre orterna finns det bara grundskola och flickor får ej tillåtelse till att fortsätta med sina studier på grund av kultur och ekonomi.

 

Barnen i El Jadida går alla på olika kommunala förskolor och skolor då tillgängligheten på utbildning finns nära. På andra orter kan det även finnas skolor i SOS Barnbyars regi som även är till för barnen i kvarteren men så fungerar det alltså inte i El Jadida. Barnen har också tillgång till flera olika aktiviteter. Youssef visar oss runt i byn och tar oss med ner till gymmet. Här finns lite gymutrustning men salen används framförallt till judo- och karateträning. Tidigare år har man försökt att få volontärer att ställa upp och undervisa barnen i diverse sporter. Problemet med ideellt arbete är bara att volontärerna ibland helt saknar ansvarskänsla och struntar i att dyka upp på utsatta tider och man har därför hittat en lösning på problemet. Som vi förstod det erbjuds lektionerna inte bara till barnen i barnbyn utan även till barn utanför. Dessa barn får dock betala för att medverka och deras avgift går används som betalning för instruktören som då också blir mer trogen. Youssef säger att detta också är ett sätt att ge tillbaka till samhället. Utan deras initiativ skulle det inte finnas någon karate- eller judoträning. Barnen som tränar är också väldigt duktiga och flera av dem har vunnit tävlingar i sin viktklass. Vi förstår att både by och tränare är stolta då det hänger diplom på anslagstavlan i gymmet.

Det är inte bara judo och karate som erbjuds på barnbyn utan även andra idrotter. Eftersom Atlanten ligger 10 minuter bort finns det många som håller på med vattensporter som bland annat kajak och vindsurfing men även fotboll och andra lagsporter. En av flickorna i byn är så pass duktig att hon har blivit uttagen till att vara med i det Marockanska fotbollslandslaget och januari åker hon med laget till Tunisien för att spela kval till nästa OS.

 

Sedan 2005 har lagarna i Marocko ändrats och nu kan barnbyarna inte bara ta hand om ett övergivet barn bara så där utan det är många instanser som ska säga sitt. Först måste man försöka ta reda på vilka de biologiska föräldrarna till barnet är och först när man uteslutit möjligheten att finna föräldrarna hamnar de på ett barnhem. Därifrån kan sedan barnen adopteras eller få en möjlighet att hamna hos en SOS-Mamma i en barnby. Hur lång tid hela processen tar är olika från fall till fall, från snabbare till längre. Den nya regeln innebär också att det svårare för föräldrar att lämna bort sina barn. Tidigare, när reglerna inte var så strikta, ansågs det att föräldrarna gav bort barnen – inte för barnens skull utan för sig själva. Youssef anser dock att det allra bästa är om varje barn får bo hos sin biologiska familj. SOS arbetar också med att hitta biologisk familj till de barn som bor i byarna och ibland återförenas de med sina föräldrar eller annan familj.

Det är många som behöver hjälp. Statistiken säger att det dagligen överges 23 barn i Marocko och SOS Barnbyar kan bara hjälpa en bråkdel av dessa. Därför har man även i El Jadida börjat med familjestärkande program som riktar sig till ensamstående mödrar med ett till tre barn och som själva inte har någon möjlighet att försörja sin familj. Programmen arbetar förebyggande, så att barn ska slippa bli övergivna, och familjerna kan få hjälp på olika sätt. Bland annat kan kvinnorna, en gång i månaden, få en påse med varor som de ej har möjlighet att själva köpa. Föräldrar får även hjälp med utbildning och andra aktiviteter för att bli självförsörjande. Exempelvis tillverkar kvinnorna konstnärliga ljus eller traditionella marockanska kläder som de sedan kan sälja.

När vi gått vår rundtur i byn fick vi besöka en av familjerna i den första byggnaden. Där bor det en SOS mamma med sina åtta barn, fyra flickor och fyra pojkar. Alla barn är inte hemma utan en del är i skolan fram till klockan 17:00. Två av barnen är också på musiklektionen nu på eftermiddagen. Här fick vi hälsa på barnen som visade oss sina rum innan de tog mod till sig att leka med Hajen och Älgen. Vi tog fram några av våra kameror och när vi turats om att fotografera varandra lämnade vi två av kamerorna hos familjen och sedan gick vi till musiksalen för att få vara med på lektionen.

Från musiksalen skallrade ljudet och när vi kom in möttes vi av en liten barnkör på cirka sju barn, en pojke på keyboard som var alldeles för högt uppställt för den lille stackaren, en flicka på blockflöjt, en lärare på trummor och en lärare som var dirigent. Framför gruppen på scenen satt det dubbla antalet barn och lyssnade.

Barnen sjöng och spelade flera sånger för oss innan vi också fick vara med. Vi lekte som vanligt ”Huvud, Axlar, Knä och Tå”, ”Fader Abraham” och ”Björnen Sover” som vi nu döpte om till ”Tigern sover” istället. Barnen var alla uppspelta och glada över att få vara med och när vi körde sista omgångarna av den sovande tigern ökade ljudstyrkan i salen och det blev fullständigt kaos när alla skulle gömma sig för tigrarna och kröp in och under flera uppställda bänkar. Tillslut fick vi lov att avsluta det hela och bad om hjälp få iordning på bilen, vi behövde nämligen fler autografer och teckningar på den.

Snart var alla barnen ute ur salen och på parkeringen. Hej vad det gick! Det började bra och strukturerat men när det gått en stund och ivriga barn tappade tålamodet blev stämningen igen helt kaotisk. Men så blir det väl lätt när man har med ett drygt 20-tal barn att göra. Tillslut verkade alla vara nöjda och glada över att ha skrivit på bilen. Vi avslutade mötet med alla barn genom att dansa utanför bilen till några sånger och sedan blev det gruppfotografering och alla tyckte det var riktigt lyckat.

Nu var vi både varma och trötta så Youssef föreslog att vi skulle gå in och dricka lite marockanskt te och vi tackade snabbt ja. Så var vi inne hos grannfamiljen till första familjen vi besökte och vi fick pannkakor, plättar, marockanskt godis, mintte och saft att mumsa på. Vi hade en frågestund innan vi märkte att klockan började närma sig 19:00 och det var dags för oss att köra vidare.

 

Vi hade en rolig eftermiddag med alla barn men också informativ tillsammans med Youssef och trots att vi varit på besök i fem olika barnbyar tidigare lär man sig alltid något nytt. Vi vill gärna fortsätta vårt arbete med att samla in pengar till verksamheten för vi vet verkligen att pengarna behövs. Ingenstans på förra resan gjorde fattigdomen bland barn sig så påmind som här i Marocko. Vart vi än har åkt med bilen har barn i alla åldrar sprungit fram och bett om ”bonbon” och gjort tecken för vatten och mat. Vi vet att SOS Barnbyars arbete fungerar, vi har sett det med egna ögon. Vi vet också att organisationen arbetar förebyggande så att så få barn som möjligt ska slippa bli övergivna av sina föräldrar. Därför vill vi att ni hjälper oss att hjälpa och sätter in en peng till vår insamling som går till SOS Barnbyars långsiktiga arbete med utsatta barn.

Tack! /Hampus, Elin och Hajen

Translate »
%d bloggare gillar detta: